G A Y rykte som romanskompositör och gjorde sig från 1792 även känd som dramatiker med omkr. 30 verk för scenen. G:s opera Léonore ou L’amour conjugal (Paris 1798) med text av J. N. Bouilly har fått musikhistoriskt intresse därigenom att libretton även ligger till grund för Beethovens Fide-lio. H. Kretzschmar har ansett sannolikt, att Beethoven även känt till G:s musik. Texten har i italiensk övers, tonsatts också av F. Paer. Verk: L’amour filiale (1792; Den barnsliga kärleken, Sthlm 1807), Le petit matelot (1796; Den lilla matrosen, Sthlm 1799), Le bouffe et le tailleur (1804; Den musikaliske skräddaren, Sthlm 1813), Monsieur Des Chalumeaux (1806; samtliga i Paris; Herr Des Chalumeaux, Sthlm 1808, Gbg 1815) m. fl. — I MA:s bibi, finnas 11 operor i autograf. Litt.: J. G. Prod’homme, Léonore ou L’amour conjugal, de Bouilly et G. (i SIMG 1905/06); G. Servières, Épisodes d’histoire musicale (1914); H. Kretzschmar, Geschichte der Oper (1919). E. S-m Gaviniès [gavin^s], Pierre, fransk violinist och tonsättare (1728—1800), uppträdde från 1741 med utomordentlig framgång som violinvirtuos vid Concerts Spi-rituels i Paris, till vars ledare han hörde. Verk: 6 violinsonater op. 1 (1760), 24 Exerci-ses (Matinées) pour le violon (även nytr.) m. m.; nytr. av sonat g-moll op. 1:2 i Les maitres classiques du violon. Litt.: L. de La Laurencie, G. et son temps (i RM 1922). L S. Gavo'tt (fr. gavotte), urspr. en folkdans från Gapengais i s. ö. Frankrike, som i förfinad form odlades även av aristokratien, därefter svit-sats, särskilt omtyckt under förra delen av 1700-talet. Namnet torde härröra från gavots, benämningen på befolkningen i Gapengais. Gavott finns beskriven med dansschema hos T. Arbeau (1588). Tidigast torde den ha uppträtt som efterdans till branle. Gavotten var en måttligt rörlig gruppdans i jämn taktart, nästan alltid med en halv takts upptakt och med frasgränser mitt i takterna. Den odlades framför allt av Lully och spreds vid slutet av 1600-t. till alla franskpåverkade musikcentra. I det tidiga 1700-talets svit är gavott vanlig som en av de inskjutna svitsatserna mellan saraband och gigue, t. ex. hos D’Anglebert, F. Couperin d. y., J. C. F. Fischer och J. S. Bach. Ofta sammanbygges gavotten i likhet med menuetten med en annan gavott, som behandlas som trio, gärna med en liggande basstämma i form av musette. Jämförande art.: Svit. L B-n Gavoty [ga våti'], Bernard, fransk musikskriftställare (f. 1908), elev av Vierne och Dupré, organist i S:t Louis des Invalides i Paris 1943; musikkritiker i Figaro. G. har bl. a. utgivit biogr. över Vierne (1943) och Alain (1946) samt skrivit art. i fackpressen. Å.V. Gay [ge1], John, engelsk författare (1685—1732), främst känd för libretton till The -^beggar’s opera (1728), som tillvann honom en oerhörd popularitet. Stycket är en sedeskildring, målande förhållanden i den undre världen, och driver samtidigt med den dåtida italienska operans förkonstlade maner. En forts, på stycket, Polly, förbjöds av regeringen men trycktes 1729. Litt.: W. E. Schultz, G:s Beggar’s opera... (1923); A. V. Berger, The Beggar’s opera, the burlesque, and Italian opera (i ML 1936). E. S-m Gay [ge1], Maria, amerikansk operasångerska, mezzosopran (1879—1943), engagerad vid ledande amerikanska scener (Metropolitan 1908—09 samt Chicago-operan 1913—27), där hon med stor framgång uppbar den ledande repertoaren inom sitt fack. G. utbildade sig urspr. till skulptris, därefter till violinist men upptäcktes av R. Pugno, vilken engagerade henne som sångerska för sina konserter i Bryssel 1902; hon debuterade s. å. på Théåtre Roy al de la Monnaie där som Carmen och vann en sensationell framgång. G. studerade nu sång under ett år i Paris, varefter hon företog triumfliknande turnéer genom Europa. Från 1927 var hon verksam som uppskattad sångpedagog i New York. G. till Ur en gavott av F. Couperin d. y. 501 502