GEMSHORN Litt.: F. Hedberg, Svenska operasångare (1885). G. P. Ge'linek, Joseph, österrikisk pianist och tonsättare (1758—1825), abbé. G. var omkr. 1800—10 omåttligt populär genom en mängd andefattiga klaverfantasier och -variationer över kända melodier. Genom sin bekantskap med Mozart fick han 1786 anställning som lärare och kaplan hos furst Kinsky. H.M-g Gelotte [selå'tt], Vilhelm, uppländsk fiol- och klarinettspelman (f. 1859 20/p), härstammande från en på 1700-talet inflyttad vallonsläkt. G. var en följd av år anställd som klarinettist vid Kungl. Göta livgarde och studerade samtidigt vid MK i Stockholm. Som ledare av musiken vid Skutskärs bruk ivrade han i synnerhet för den uppländska folkmusiken, som han riktat med ett antal goda och stiltrogna låtar. Litt.: R. Liljefors, Upländsk folkmusik (1929); N. Andersson, Svenska låtar. Uppland (1934). O. A. Gema, förk. för ->Gesellschaft für Mu-sikaufführungsrecht. Geminia'ni [dse-], Francesco, italiensk violinist och tonsättare (1687— 1762), från 1714 huvudsakligen verksam i England, dit han förmedlade traditionerna från Corelli. Särskilt betydelsefull var Geminianis insats som violinvirtuos och -pedagog vid en tid, då violintekniken stod på en låg nivå i England. Han utgav 1730 bl. a. The art of playing on the violin, den äldsta kända violinskolan i modernare mening; i den formulerades många regler, som ännu gälla, varför Ge-miniani kan anses som det moderna violinspelets grundläggare. Geminiani studerade violinspelning för C. A. Lonati och Corelli samt komposition, möjl. för A. Scarlatti. Efter kortare anställningar som orkestermusiker i Lucca och Neapel kom han 1714 till London och vistades där ända till 1761, med undantag för åren 1749—55, då han befann sig i Paris, och några kortare uppehåll i Dublin. — Bland Geminianis verk böra särskilt framhållas: 12 violinsonater med b. c. op. 1 (1716; även bearb. för olika instrumentbesättningar, 1739 utg. med föredragsbet., utsirningar och fingersättningar med titeln Le prime sonate), 12 concerti grossi op. 2 och 3 (stämmor tr. 1732 —33, partituret 1755) samt bearb. av Corellis sonater (op. 5) till concerti grossi (bl. a. i UUB). Verk: Op. 1, 12 sonater för violin och b. c. (1716), op. 2—3, 12 concerti grossi (1732—33), op. Francesco Geminiani. 4. 12 sonater för violin och b. c. (1739), op. 5, 6 sonater för violoncell och b. c., op. 6—7, 12 concerti grossi (1741—46), op. 11, 12 sonater för violin och b. c. (1758), 12 trios för två violiner och violoncell, klaverstycken m. m. — Teoretiska arbeten: The art of playing on the violin... (först utg. anonymt i P. Prelleurs The modern musick-master, 1730, senare under G:s namn med titeln The compleat tutor for the violin, 1740?, slutligen med den ursprungliga titeln 1751; även fr. uppl.; ty. uppl. med titeln Gründ-liche Anleitung oder Violinschule i MA:s bibi.), Rules for playing in a true taste on the violin, German flute, violoncello and harpsicord (1739), Guida armonica (1742; eng., fr. och holl. uppl.; med suppl. A treatise of good taste in the art of musick, 1749), The art of accom-paniament (1755), The art of playing the guitar (1760). Litt.: W. H. G. Flood, G. in England and Ire-land (i SIMG 1910/11); A. Betti, La vita e 1’arte di F. G. (1933); R. Hernried, F. G:s Concerti grossi op. 3 (i AM 1937). I. S. Gemshorn. 1. Ett äldre biåsinstrument, tillverkat av djurhorn och avbildat hos Agricola och Virdung i början av 1500-talet. G. är en blockflöjt med an-blåsning i den grövre ändan av hornet. Det är försett med 4—6 grepphål. Å. L-y Litt.: C. Sachs, Das Gemshorn (i ZMW 1918/19). 2. En öppen, konisk labialstämma i orgeln av vid mensur och med låg uppskärning. Klangen är flöjtbetonad och lätt nasal. Den vanligaste tonhöjden 8'—2'. B. K. 521 522