VAN DEN GHEYN Gevaert utgav visserligen redan 1856 en lärobok i gregoriansk sång, men hans stora intresse för och djupgående studier på antikens och den tidiga medeltidens områden datera sig enl. hans egna ord från 1860-talet, då han stiftade bekantskap med bl. a. R. Westphals fantastiska studier av Aristoxenos’ verslära, av vilka hans forskningar påverkades ogynnsamt. Han utgav på detta fält bl. a.: Histoire et théorie de la mu-sique de 1’antiquité (2 bd, 1875—81), Les origines du chant liturgique de 1’église latine (1890), La mélopée antique dans le chant de 1’église latine (1895; med 2 suppl., 1895—96) om antika musiknoteringar, upptäckta efter år 1880, och de tills, m. C. Vollgraff utgivna och kommenterade pseudoaristoteliska problemen, Les problèmes musicaux d’Aristote (3 bd, 1899—1902). Om hans kritik av traditionell uppfattning av gregoriansk sångs historia, se Gregoriansk sång och Gregorius den store. — LMA 1879. Adlad (baron) 1907. Litt.: E. Closson, G. (1929); C.-A. Moberg, Antik och medeltid i kyrkomusiken (i STM 1935). C.-A.M. Geyer, S t e f i, ->Schuldhess. Gha'sal (-Öhman), Isobel Marguerite Joséphine, f. Gazala Bey, svensk sångerska, sopran, av persisk börd (f. 1896 19/i2), har med framgång uppträtt såväl på konsertestraden och i radio som på operascenen. G. har studerat för Hertha Dehmlow i Berlin, Demellier i Paris och F. Carpi i Milano. Efter debuten i Berlin 1929 konserterade hon på kontinenten och i Skandinavien och framträdde även i en rad operapartier, bl. a. som Aida på K. teatern i Stockholm 1935 och som Mimi i Bohème. Sedan andra världskrigets slut har hon konserterat bl. a. i Nordamerika och på Cuba. — G. 1927—43 m. operasångaren Martin öhman. Roller: Leonora i Trubaduren, Violetta i La traviata, titelr. i Djamileh, Santuzza i Cavalle-ria rusticana, Nedda i Pajazzo, Liü i Turandot m. fl. H. M-g Ghedfni [ge-], Giorgio Federico, italiensk tonsättare (f. 1892 ^Z?), en av landets mera prominenta, utbildad vid Liceo Musicale i Turin och Bologna (Bossi). G. har sedan varit knuten till skilda italienska konservatorier; blev 1938 lärare i komposition vid MK i Parma och 1942 i Milano. Verk: Operor, bl. a. Maria d’Alessandria (1936; Bergamo 1937), Re Hassan (1937—38; Venedig 1939), La pulce d’oro (1939; Genua 1941), Le baccanti (1941—43; Milano 1948) och Billy Budd (Venedig 1949). — Filmmusik. — För orkester: Ouverture drammatica (1922), Partita (1926), Concerto grosso F-dur (1927), Pezzo concer-tante för två violiner, viola och orkester (1931), Isobel Ghasal. Federico Ghedini. Sinfonia (1935), Architettura (1940), Invenzioni, konsert för violoncell, stråkar och slagverk (s. å.), Concerto delValbatro för violin, violoncell och piano med två flöjter, två basuner, slagverk, stråkar och recitation (1945), en pianokonsert (1946), Musica notturna för kammarorkester (1947), en konsert för två pianon med kammarorkester (s. å.), Canzoni strumentali (1947—48) m. m. Vokalverk: Oratoriet La messa del Venerdi santo för soli, kör och orkester (1929), Lectio libri sapientiae för röster, trumpet, piano och stråkar (1937—38), Concerto spirituale »De l’in-carnazione del verbo divino» för två solosopraner, soprankör och kammarorkester (1943), An-tifona per Luisa för soprankör, en flickröst, stråkar och orgel (1944), Concerto funebre per Duccio Galimberti för tenor, bas, stråkar, två basuner och pukor (1948) samt en rad körverk a cap. och med orgel samt solosånger. Kammarmusik: En pianokvartett (1917), en dubbelkvintett för blåsare och stråkar med harpa och piano (1921), en stråkkvartett a-moll (1927), Concerto för flöjt, oboe, klarinett, fa-gott och piano (1930), Canoni för violin och violoncell (1946), en stråkkvartett till minne av P. Giordani (1948), sonater för violin och piano, pianostycken m. m. G. har även bearb. och utg. verk av Monte-verdi, Frescobaldi, Giovanni och Andrea Gab-rieli m. fl. Litt.: Angiola Maria Bonisconti, G. F. G. e le sue ultima opere (i LRM 1949). G.M. Gherarde'llo [ge-], även Girardel-1 us de Florentia, en av 1300-talets mera kända tonsättare inom den florentinska skolan. Madrigaler (med världsliga och andliga texter), caccie och ballader av G. finnas bevarade i hdskr. i Florens, Paris och London. Litt.: J. Wolf, Florenz in der Musikgeschichte des 14. Jahrh. (i SIMG 1901/02; m. musikex.). van den Gheyn [fann den che^n], Mat-t h i a s, belgisk musiker (1721—85), verksam i Louvain (Löwen) från 1741 som 549 550