GIORDANO Umberto Giordano. sånger m. m. — 6 Concertos for the harpsichord ... op. 23 (MA:s bibi.), 6 Quartetti concert, op. 2 (UUB). G:s två bröder och två systrar hade alla utpräglad dramatisk och musikalisk begåvning, och deras far, Carmine G., var tonsättare samt sångare i opera-buffor. — Den ene av G:s bröder, Giuseppe G., kallad Giordanel-1 o (1744—98), var en uppmärksammad tonsättare av operor, två oratorier, violinkonserter, kammarmusik och sånger, av vilka Caro mio ben ännu ofta sjunges. Han studerade vid Con-servatorio della Madonna di Loreto i Neapel, vistades därefter i England till 1782, då han återvände till Italien; slutligen kapellmästare vid katedralen i Fermo. Litt.: W. J. Lawrence, T. G.: An Italian com-poser in Ireland (i The musical antiquary 1910/11). LS. Giordano [dgårda/nå], Umberto, italiensk tonsättare (1867—1948), vid sidan av Mascagni och Leoncavallo den tidiga verismens mest kända företrädare. G. arbetade gärna med ännu grellare teatereffekter än dessa, och betecknande för hans musik är bl. a. en melodik, som ger uttryck åt sinnesberusande extas. Höjdpunkten i hans alstring är operan Andrea Chenier (Milano 1896; André Chenier, Sthlm 1909). G. var elev till Serrao vid MK i Neapel. Sitt rykte som en talangfull ung kompositör vann han med operan Mala vita! (Rom 1892; Milano 1897; omarb. med titeln II voto). Ännu större framgång blev Andrea Chenier och Fedora (Milano 1898). Till hans mera kända verk höra även operorna Siberia (Milano 1903) och Madame Sans-Géne (New York 1915). Verk: Operor (utom nämnda): Marcella (Milano 1907), Mese Mariano (Palermo 1910), Giove a Pompei (Rom 1921; tills, m. A. Franchetti), La cena delle beffe (Milano 1924), Il re (Milano 1929); baletten L’astro magico (1928). E.S-m Giorni [dgåYni], Aurelio, amerikansk pianist och tonsättare av italiensk börd (1895—1938), från 1915 verksam i Amerika. Efter studier i piano för Sgambati vid Con-servatorio di S:ta Cecilia i Rom och Busoni i Berlin samt i komposition för Humperdinck där turnerade G. 1912—15 i Italien och annorstädes på kontinenten; 1919—34 pianist i Elshu-co Trio och bereste med den hela Amerika. Verk: Orlando furioso, symfonisk dikt (1926), S infonia concertante (1931), symfoni d-moll (1937); kammarmusik; kör- och solosånger, pianostycken m. m. H. M-g Giornovi'chi ->Jarnovic. Giovane'lli [dså-], Ruggiero el. Rogerius J o a n e 11 u s, italiensk tonsättare (omkr. 1550—1625), en av den romerska skolans mest berömda företrädare. G:s produktion omfattar verk såväl i gammal motettstil och flerkörighet som i »stile nuovo» med starka monodiska inslag. G., som trol. var elev till Palestrina, blev 1584 kapellmästare vid S. Luigi dei Francesi i Rom. S. å. inträdde han i »Virtuosa Compagnia dei musici di Roma», som utgav saml. av andlig och världslig musik, i vilka även G. medverkade. Efter en tids verksamhet i Collegium Germanicum efterträdde han 1594 Palestrina som körledare i Peterskyrkan; blev 1599 »Can-tore di Nostro Signore» i Sixtinska kapellet. Verk: 4 mässor (4—12-st.), 61 motetter (2—12-st.), omkr. 18 psalmer (4—12-st.), 4 el. 5 anti-foner (8-st.) och 2 el. 3 hymner (5—8-st.). — Nytr. bl. a. i MPI av R. Casimiri (Missa can-tantibus organis..., i vilken G. skrev senare delen av Credo). Litt.: C. Winter, R. G. ... (diss. 1933, tr. 1935; med verkfört, och fört, över nytr.). LS. Giova'nni da Cascia [d3å- ka'fia] (J o-hannes da Florentia), italiensk tonsättare (förra hälften av 1300-talet), den första representanten för den nya harmonisk-monodiska musikstil, som uppstod i Italien vid början av 1300-talet. 571 572