GITARR G. var organist i Florens, trol. vid S:ta Maria del Fiore, därefter 1329—51 verksam vid Mas-tino II:s della Scala hov i Verona. — Av G:s kompositioner, madrigaler, caccie, canzoni och ballate, ha några madrigaler utgivits i nytr.: Agnel son fu av J. Wolf i SIMG 1901/02 och Nel mezzo a sei paon ne vidi un bianco och Nascoso el viso stava fra la fronde i J. Wolf, Geschichte der Mensuralnotation... 3 (1904) och i RiMB samt O tu cara scienzia mia i SchGMB och lo son un pellegrin i HAM. Litt.: J. Wolf, Florenz in der Musikgeschichte des 14. Jahrhunderts (i SIMG 1901/02); RiHM 1:2. I.S. Giova'nni (Johannes) di Ma'ntova [dgå-] (Giovanni Gall(ic)us, J o-(h)annes Carthusiensis, Giovanni da Namur, Jean le Char-t r e u x), italiensk musikteoretiker (omkr. 1415—73), stud, för humanisten V. Feltri och inträdde i Mantua i kartusianorden. G. förf, en musiktraktat, Ritus canendi vetu-stissimus et novus (utg. i Couss. 4), genom vilken han framträder som en av de tidigaste talesmännen för en förenkling av solmisationsläran. Giovannfni [d3a-], italiensk violinist och tonsättare (d. 1782), känd främst genom sången Willst du dein Herz mir schenken, som länge ansågs vara av J. S. Bach. G., som var elev till Leclair, vistades från 1740 till sin död mestadels i Berlin. Han skrev under pseud. pastischen L’incostanza delusa (London 1745) och violinstycken; dessutom (enl. Spitta) sånger, som bl. a. ingå i J. F. Gräfes odesaml. (1741—43). Å. B. Giovinezza [dgåvineTsa], it., ungdom, den italienska fascistiska nationalhymnen 1922—44; namnet härrör från sångens refräng. Ord av N. Olivieri 1909, efter fascistregimens tillträde delvis omarb. av S. Gotta, till musik av G. Blanc 1909. Melodin har senare reviderats av G. Ca-staldo 1921 och av P. Mascagni. G.P. Gipps, Ruth, engelsk pianist och tonsättare (f. 1921 20 / 2), elev av Roy al College of Music i London, piano för K. Taylor och komposition för G. Jacob och Vaughan Williams; pianostudier senare även för Matthay. Som pianist uppträdde G. redan som underbarn och intar nu en framträdande plats. Verk: Två symfonier, nr 1 (1945), tondikten Knight in armour (1942), Concerto för violin, oboe och klarinett; kammarmusik och sånger m. m. G.M. Girardellus de Flore'ntia ->Gherardello. Girolamo di Mora'via ->Hieronymus de Moravia. Giselle [gise'!], balett i två akter av T. Gautier och V. de Saint-Georges. Koreografi av J. Coralli och J. Perrot, musik av A. Adam. Uppförd ffg.: Paris 1841 med Carlotta Grisi och L. Petipa i huvudrollerna; Sthlm 1845; 1950 i koreografi av A. Tudor; Khmn 1862; Hfors 1930. Giselle är i högre grad än Sylfiden den romantiska balettens pièce de résistance, och dess titelparti har under 1900-talet dansats av snart sagt varje ballerina av betydenhet. Litt.: S. Lifar, Giselle. Apothéose du ballet romantique (1942); C. W. Beaumont, The ballet called Giselle (1944). K.R-n Giss (ty. Gis, eng. G-sharp, fr. Sol dièse, it. Sol diesis), namn på den med ett kromatiskt halvtonsteg höjda tonen g; grundton i Giss-dur (med 8 S; förväxlas enharmoniskt till Ass-dur) och giss-moll (med 5 it, för f, c, g, d och a). G i s s i s s (ty. Gisis, eng. G-doublesharp, fr. Sol double-dièse, it. Sol doppio diesis), benämning på den med två kromatiska halvtonsteg höjda tonen g. I. B-n Gistedt, Elna Kiltynowicz, operettsångerska, sopran (f. 189 5 28/i), har sedan 1915 huvudsakligen uppträtt utomlands, främst i Polen. Efter studier för G. Bratt och Constance Byström debuterade G. 1912 på Södra teatern i Stockholm, var engagerad där och vid Vasa-teatern 1912—15; uppträdde 1920 i Rolfs revy på Intima teatern. Hon har utg. självbiogr. Från operett till tragedi (1946). Roller: Vera i Som i ungdomens vår, Panaja i Två man om en änka, Stanza i Huller om buller, Vanda i Polskt blod, Carmen i Röda rosor m. fl. H. M-g Gitarr (sp. guitarra, fr. guitare, it. chi-tarra, ty. Guitarre), knäppinstrument med platt el. lätt välvd botten och höga, på kroppens mitt insvängda sarger. De vanl. 6 strängarna äro fästade på locket nedanför det runda ljudhålet och löpa över ett greppbräde med 12—22 tvärband till en strängplatta med skruvmekanism. Stämningen är E A d g h e1, noterad en oktav högre. Gitarren knäppes med fingertopparna, mera sällan med plektron. Gitarrens utvecklingshistoria är omtvistad, men redan på 1200-talet fanns instrumentet i 573 574