GLEIS M AN musikaliska karaktär står sålunda glee i motsats till madrigalen. Innehållet kan vara såväl humoristiskt el. glättigt som sorgset. — Ordet »glee» är av anglo-saxiskt ursprung, med betydelsen »musik» el. möjl. »underhållning» i allmänhet. Benämningen »glee» förekommer redan under 1600-talet (tidigast trol. i J. Play-fords The musical companion, 1673), men det var då endast fråga om arrangemang t. ex. av körpartier ur kända operor. Litt.: W. A. Barrett, English glees and part-songs (1886); D. Baptie, Sketches of English glee composers (1896); J. S. Curwen, Regarding English glees (i ZIMG 1904/05). I.S. Gleisman [glap-], Carl Erik, musikamatör (1767—1804), sekr. i Allmänna brandförsäkringsbolaget, från 1792 även organist i Maria kyrka i Stockholm. G. skrev på 1790-talet en del visor och pianostycken samt medarb. jämte en rad svenska tonsättare med två arior i sångspelet Eremiten (en aria i Musikaliskt tidsfördrif 1798). Av övriga kompositioner trycktes sångerna Kellgrens död (1795) och Lycklig den med sorgfritt hjerta (1796; omtr. i Svensk sång 1900), några polonä-ser samt en vals (1792, 97, 1800 och 02) i nämnda musiktidskr. och 6 sånger i Skaldestycken satte i musik (d. 4—5 och 7). C.-G. S. M. Gleissner [gla1'-], Franz, tysk nottryckare (1760—efter 1815), den förste, som utförde litografiskt tryck av noter; början utgjordes av ett h. sånger av honom själv (1798). Var verksam i München, Of-fenbach, där han för musikförlaget André upprättade ett stentryckeri, och Wien. Glenn, T y r e e, amerikansk jazzmusiker av negerhärkomst (f. 1912), framstående trombon- och vibrafonsolist. G. väckte först uppmärksamhet när han 1937 lanserades på grammofon. Han har sedan spelat med Benny Carter o. a. jazzkapellm.; besökte Sverige ffg. 1946 med Don Redmans ork. Glet(t)Ie, Johann Melchior, schweizisk tonsättare (d. före 1684). G. fick ett flertal verk tryckta och av titlarna framgår, att han verkade som domkapellmästare i Augsburg 1667—77. Verk: Expeditionis musicae classis 1—5 (1667 —81), varav classis 1 Motetae, 2 Psalmi (fullständigt ex. i MA:s bibi.), 3 Missae concertatae, 4 Motettae, 5 Litaniae; Musica genialis latino-germanica 1—2 (1675—84). I UUB finnas ett tiotal motetter i stämmor. Litt.: H. J. Moser, Corydon... (2 bd, 1933; med 2 komp, av G.). M.T. Glière [gliä/r], Rejngold Moritso-vitj, rysk tonsättare (f. 1875 11/i), även en av sitt lands mest framstående dirigen- ter och pedagoger; sedan 1939 ordf, i Sov-jettonsättarnas organisationskommitté. Glière studerade först violin i sin hemstad Kiev, 1894—1900 komposition vid MK i Moskva för Arenskij, Tanejev och Ippolitov-Ivanov och 1905—1907 dirigering för Fried i Berlin; blev 1913 prof, vid och 1914 dir. för MK i Kiev. Åren 1920—1942 var han prof, i komposition vid MK i Moskva. Bland hans elever kunna nämnas Prokof-jev, Mjaskovskij och de ukrainska tonsättarna Ljatosjinskij och Revut- skij. Som gästdirigent i talrika ryska städer har Glière framfört nya ryska och västeuropeiska verk samt egna komp. Han har även organiserat symfonikonserter i skolor, fabriker och kaserner samt främjat utvecklingen av den nationella musikkulturen i de aserbeid-janska och usbekiska unionsrepublikerna. Glières kompositionsstil har influerats av såväl Tjajkovskij som den nationella s. k. nyryska skolan. Borodins monumentalitet och Rimskij-Korsakovs färgrika instrumentationskonst ha påverkat hans symfoniska verk, som ofta ha programmusikalisk karaktär. Mest betydande av Glières symfonier är den nationellt färgade tredje, som skildrar den legendariske ryske folkhjälten II ja Muromets’ bragder. Hans kammarmusik bär hans lärare Ta-nejevs konstrika polyfona prägel, medan den symfoniska dikten »Havsnymfer» (1908) innehåller impressionistiska drag. I operorna Gulsara, Lejli och Medzjnun och Sjach Senem har han anlitat usbekiska och aserbeidjanska folkmelodier. Betydande framgång hade Glières baletter, i synnerhet »Den röda vallmon» (1927), vars handling är hämtad ur det kinesiska folkets frihetskamp. Bland hans senare verk märkes konserten op. 82 för lyrisk koloratufsopran och orkester. Med detta verk, som är tillägnat den ryska koloratursångerskan Pantoffel-Ne-tjetskaja, vann Glière 1946 Stalinpriset. Verk: Operorna Sjach-Senem (1923—25, Baku 1926; omarb. 1930—34, Baku 1934), Gulsara (1937), Lejli och Medzjnun (1940) och Rasjel (1943) samt skådespelsmusik; baletterna »Chry-sis» (1912), Kleopatra (1925), »Den röda vallmon» (1927) och »Komedianterna» (1930; samtliga i Moskva); 3 symfonier, nr 1 Ess-dur op. 8 (1899—1900), nr 2 c-moll op. 25 (1907), nr 3, Ilya Muromets, h-moll op. 42 (1909—11), 4 sym 587 588