GLEE mest betydande och produktiva nyare ryska tonsättarna, vilken i sina verk förenar Tjajkovskijs stiltraditioner med den nyryska skolans nationella särdrag. Efter halvtannat års kompositionsstudier för Rimskij-Korsakov skrev Glazunov vid 16 års ålder sin första symfoni, som spelades 1882 under Balakirev i Petersburg och 1884 inför Liszt i Weimar. År 1899 blev han prof, i instrumentation vid MK i Petersburg; lämnade dock sin tjänst som protest mot Rimskij-Korsakovs entledigande i samband med de politiska händelserna i januari 1905. Ett halvt år senare tillförsäkrades de ryska konservatorierna vissa autonoma rättigheter, och Glazunov återvände till MK i Petersburg som direktör, på vilken post han kvarstod till 1912. Under åren 1928— 36 dirigerade han egna kompositioner i Europa och Amerika och vistades mest i Paris. — Hdr vid univ. i Oxford 1907. LMA 1928. Glazunov har odlat så gott som alla musikformer utom operan. Från ungryssarna kring Balakirev övertog han böjelsen för programmusik, men även på den absoluta musikens område gjorde han en värdefull insats med sina symfonier, konserter och talrika kammarmusikverk. Tills, m. Rimskij-Korsakov fullbordade och instrumenterade Glazunov en del av Borodins postuma kompositioner. Verk: Baletterna Raymonda (1898), Ruses d’amour (1960), »Årstiderna» (1900; samtliga i Petersburg); scenmusik till det religiösa skådespelet »Judarnas konung» (1914); orkesterverk: 8 symfonier, nr 1 E-dur op. 5 (1881), nr 2 fiss-moll op. 16 (1886), nr 3 D-dur op. 33 (1892), nr 4 Ess-dur op. 48 (1893), nr 5 B-dur op. 55 (1895), nr 6 c-moll op. 58 (1896), nr 7 F-dur op 77 (1902), nr 8 Ess-dur op. 83 (1906), uvertyren Carnaval op. 45, Ouverture solennelle op. 73 (1901) o. a. uvertyrer samt sviter, rap-sodier och symfoniska dikter; två konsertvalser op. 47 och 51; violinkonsert a-moll op. 82 (1904), två pianokonserter, nr 1 f-moll op. 92 (1911), nr 2 H-dur op. 100, saxofonkonsert (1936); kammarmusik: stråkkvintett a-moll op. 39 (1895), 7 stråkkvartetter, nr 1 D-dur op. 1, nr 2 F-dur op. 10 (1884), nr 3 G-dur op. 26 b, nr 4 A-dur op. 64 (1899), nr 5 D-dur op. 70 (1900), nr 6 op. 106, nr 7 op. 107, Novelettes för stråkkvartett op. 15 (1888), Méditation för violin och piano' op. 32, två stycken för violon-cell och piano op. 20, Rèverie för horn och piano op. 24 m. m.; två pianosonater, nr 1 b-moll op. 74, nr 2 E-dur op. 75, preludium och fuga d-moll op. 62 o. a. verk för piano; kantater, körer och sånger. Litt.: A. W. Ossovsky, »A. K. G. Hans liv och verk» (1907; ry.); M. Montagu-Nathan, G. (i förf:s Contemporary Russian composers (1917); V. Belajev. A. K. G. (d. 1, 1921); I. Gle-bov, G. (1924); M. D. Calvocoressi och G. Abraham, G. (i förf:s Masters of Russian music, 1936). M.S. Aleksandr Konstantinovitj Glazunov. Glazuno'vkvartetten, rysk stråkkvartett, gr. 1919, allmänt erkänd som en av Rysslands främsta. G. har givit omkr. 6 000 konserter (1949), företrädesvis i Ryssland, men har även gästat Tyskland, Frankrike, Holland, Belgien och de skandinaviska länderna. Vid konserter i Stockholm 1929 visade den prov på ett sällsynt besjälat, välbalanserat och tekniskt finslipat kvartettspel. G. består (1949) av violinisterna I. Lukasjevskij (f. 1892) och D. Mogilevskij (f. 1895), altviolinisten A. Ryvkin (f. 1895) och violoncellisten G. Ginsburg. H. M-g; M. S. Glebov ->Asafjev. Glee [gli:], en genuint engelsk form av flerstämmig sång, som med största intresse odlades särskilt under tiden omkr. 1750—omkr. 1825. Bland kompositörer av glees märkas S. Webbe (1740—1816), B. Cooke, S. Paxton och J. Callcott (1766 —1821). I London funnos flera glee-klubbar (jfr catch); den förnämsta av dessa var The Glee Club (1783—1857). — Numera betyder glee club manskör i allmänhet. Glees äga en enkel, minst 3-st. sats i ho-mofon stil med bestämda kadenser i dur el. moll. De skola utföras av soloröster (vanl. mansstämmor) utan ackompanjemang. Till sin 585 586