GLUNTARNE Instrumentalmusik: Six sonatas for two violins & a thorough bass (1746); 9 uvertyrer (sin-fonior) för olika instrumentbesättningar. Nytr.: En samlad uppl. av Glucks franska reformoperor utgavs 1873 av F. Pelletan, J. Tiersot m. fl. Le nozze d’Ercole e d’Ebe och Orfeo ed Euridice ha utg. av H. Abert i DTB 14: 2 resp. DTÖ 21:2, Don Juan av R. Haas i DTÖ 30 samt L’innocenza giustificata av A. Einstein i DTÖ 44. Solokantaten I lamenti d’amore har utg. av J. Liebeskind. Litt.: Bibliografier, verkförteckningar m. m.: Gluck-Jahrbuch (årg. 1—4, 1913—18; med bibliogr.); Thematisches Verzeichnis der Werke von C. W. von G. utg. av A. Wotquenne (1904; suppl. utg. 1911 av J. Liebeskind); O. Keller, G.-Bibliographie (i Die Musik 1913/14); S. Worts-mann, Die deutsche G.-Literatur (diss. 1914). Biografier och monografier: A. Schmid, C. W. Ritter von G. (1854); W. Neumann, C. W. G. Eine Biographie (1855); A. B. Marx, G. und die Oper (2 bd; 1863); A. Reissmann, C. W. von G. Sein Leben und seine Werke (1882); J. d’Udine, G. Biographie critique (1906); R. Rolland, Musiciens d’autrefois (1908; 61919); J. Tiersot, G. (1910); M. Arend, G. Eine Biographie (1921); M. Cooper, G. (1935; med bibliogr.); A. Einstein, G. (1936; med verkfört.); R. Tenschert, C. W. G. Sein Leben in Bildern (1938; med bibliogr.); H. J. Moser, C. W. G. Die Leistung, der Mann, das Vermächtnis (1940); P. Landormy, G. (®1941; med bibliogr.); R. Gerber, C. W. Ritter von G. (1941; med verkfört, och bibliogr.); W. Brandl, C. W. Ritter von G. (1948; med verkfört.); A. Della Corte, G. e i suoi tempi (s. å.); J. G. Prod’-homme, G. (s. å.; med verkfört., bibliogr. och diskogr.). Specialarbeten: F. J. Riedel, Ueber die Musik des Ritters C. von G. verschiedene Schriften ... (1775); J. F. Marmontel, Essai sur les révolu-tions de la musique en France (1777); J. N. Forkel, Über die Musik des Ritters C. Von G. (i förf:s Musikalisch-kritische Bibliothek, bd 1, 1778); G. M. Leblond, Mémoires pour servir å 1’histoire de la révolution opérée dans la mu-sique par G. (1781; ty. uppl. 1823); H. Berlioz, G. et Weber (1844); L. Nohl, G. und Wagner (1870); G. Desnoiresterres, G. et Piccinni (1872; 21875); A. Jullien, La cour et 1’opéra sous Louis XVI (1878); E. Thoinan, Notes biblio-graphiques sur la guerre des Gluckistes et Pic-cinnistes (s. å.); C. H. Bitter, Die Reform der Oper durch G. und Wagner (1884); E. New-man, G. and the opera (1895); M. Arend, Zur Kunst G:s. Gesammelte Aufsätze (1914); F. X. Buchner, Das neueste über C. W. Ritter von G. (1915); R. Meyer, Die Behandlung des Re-zitativs in G:s italienischen Reformopern (diss. 1919); H. Bulthaupt, Dramaturgie der Oper (2 bd; 31925); R. Haas, G. und Durazzo im Burgtheater (1925); L. de La Laurencie, L’Or-phée de G. (1934); F. Rühlmann, Zur Wieder-belebung G:s (i F. Stein-Festschrift, 1939). Nordisk litt.: Ina Lange, Den unge G. (1917); dens., G., mästarn (1919); T. Lammers, C. W. G. (i förf:s Store Musikere, 1926); E. Sundström, Till hundrafemtioårsdagen av G:s död (i STM 1937). Tidskr.-art.: H. Welti, G. und Calsabigi (i VJ 1891); J. Tiersot, L’ultima opera di G., Eco e Narciso (i RMI 1902); H. Kretzschmar, Zum Verständnis G:s (i PJ 1903); F. Piovano, Un opéra inconnu de G. (i SIMG 1907/08); E. Kurth, Die Jugendopern G:s bis Orfeo (i StM 1913); W. B. Squire, G:s London operas (i MQ 1915); J. G. Prod’homme, G:s French collabo-rators (i MQ 1917); dens., Les portraits frangais de G. (i RMI 1918); W. Vetter, Die Arie bei G. (diss. 1920); R. Haas, Die Wiener Ballet-Pantomime im 18. Jahrh. und G:s Don Juan (i StM 1923); W. Vetter, G:s Entwicklung zum Opernreformators (i AMW 1924); P. Brück, G:s Orpheus und Eurydike (i AMW 1925); G. Kinsky, G:s Reisen nach Paris (i ZMW 1925/26); L. Holzer, Die komischen Opern G:s (i StM 1926); H. Abert, Mozart and G. (i ML 1929); J. Tiersot, G. and the Encyclopaedists (i MQ 1930); E. Istel, G:s dramaturgy (i MQ 1931). Brevsaml.: L. Nohl, Musikerbriefe (1867); E. H. Müller, Zwei. unveröffentlichte Briefe G:s an Carl August (i Die Musik, Stuttgart, 1923); G. Kinsky, G. Briefe an Franz Kruthoffer (1927). E. S-m Gluntame, en saml. duetter för baryton och bas med ackompanjemang av piano av G. Wennerberg. Sami, ger en skildring av 1840-talets studentliv i Uppsala i en följd genrebilder, som med sin blandning av studentikost skämt, dramatisk realism och ungdomligt svärmisk lyrik med vemodsfull underton kunna jämföras med en del av Bellmans skildringar ur stockholmslivet. Med undantag för några uppsluppna nr, i vilka skämtet åldrats, ha Gluntarne i allmänhet behållit sin friskhet till våra dagar i den mån Wennerberg tagit fasta på det allmänmänskliga. Det var till fördel för verket, att diktaren avstod från art dra in politiska ämnen, som intresserade flertalet studenter denna tid — dock ej Wennerberg själv. Gluntarne utgöra 30 duetter mellan »glimten» och »magistern». De började tillkomma bland Juvenalerna i Uppsala och skrevos av Wennerberg med tanke på bassångaren J. O. Beronius, allmänt känd som »glunten», sedan han uppträtt med skämtvisor på dialekt; glunt är ett uttryck från Närke för pojke. Själv framträdde Wennerberg som »magistern»; som pianist medverkade E. von Stedingk. Sami, komponerades 1847—50, flertalet i Uppsala och 7 sedan Wennerberg flyttat till Skara. Sedan sångerna i avskrifter vunnit en vidsträckt popularitet lät Wennerberg, ehuru med tvekan, 605 606