GRADUALE ARO SIEN SE Graduale. propriets sånger, framför allt gradualet. Sålunda innehåller Notre Dame-skolans Magnus liber organi i »de gradali»-delen 59 organum-satser av graduale och alleluia. I dessa orga-nala sättningar äro endast de delar av gradualet polyfonerade, som i vanliga fall tillkom-mo solisten, alltså incipit av corpus och vidare själva versen med undantag av slutet. Exempel på flerstämmiga gradualen efter 1300-t. — då man vid mässpolyfoneringen överflyttat intresset till ordinariets sånger — ge bl. a. Isaacs Choralis Constantinus (ca 1500) och Byrds Gradualia (ca 1600). I Formula Missae 1523 bibehöll Luther gradualet, under det att han i Deutsche Messe 1526 ersatte det med en tysk kyrkovisa (t. ex. Nun bitten wir den heiligen Geist). Ehuru Olaus Petri 1531 i Den svenska mässan i gra-dualets ställe föreskrev läsning el. sång av »den sången om Guds budord eller någon annan», fortlevde dock det latinska graduale-sjungandet i praktiken och blev åter intaget i 1541 års mässa. Ännu Kyrkoordningen av 1571 förutsätter, att latinskt graduale kunde sjungas. Detta synes dock alltmer ha kommit ur bruk, och i Kyrkohandboken 1614 är gradualet ersatt av en svensk psalm. Sedan dess har i stället för graduale ->gradualpsalm brukats mellan epistel och evangelium i den svenska högmässan. Litt.: WaEgM; E. Rodhe, Svenskt gudstjänstliv (1923); H. Besseler, Musik des Mittelalters und der Renaissance (i Handbuch der Musik-wissenschaft, 1931—34); O. Ursprung, Die ka-tholische Kirchenmusik (i dens.); C.-A. Moberg, Kyrkomusikens historia (1932); Johner, Grosse Choralschule (71937); G. Reese, Music in the Middle Ages (1940); A. O. T. Hellerström, Liturgik (21940); dens., Kyrkans traditionella sång (1945). L M. Gradua'le, eg. Liber Gradualis, den liturgiska bok, som innehåller mässans musik. Det för romerska kyrkan 649 normerande g. antogs 1907. Man har börjat vänja sig vid att också kalla den svenska mässboken för g. Dennas del 1 (1942) innehåller all musik till högmässan, brudmässan och begravningsmässan och ansluter sig i stor utsträckning till 1897 års mässmusik men har berett ökat utrymme åt den gregorianska sången i dess traditionella gestalt. Urspr. voro den katolska liturgins sånger samlade i en bok, som kallades antifonale el. antifonarium. Antifonale blev dock från 1100-t. namn på tidegärdens sångbok, men mässans sånger samlades i g. I detta upptogos vanligen icke mässordinariets fem fasta sånger (vilka samlades i ett Kyriale; jfr Ordinarium) utan endast mässans växlande partier (mässpro-priet; jfr Proprium). Jämförande art.: Liturgiska böcker. R. S. Graduaie Arosiensc, ett tryckt graduale för Västerås stift (tr. i Lybeck omkr. 1493, enl. I. Collijn). G. är det praktfullaste tryckalster, som under medeltiden gjorts för bruk inom Sverige. Det omfattar sångpartierna i mässgudstjänsten för både helg- och helgondagarna under hela året, således även för de svenska helgonens festdagar inkl, ^sekvenserna. G. har tidigare ansetts vara ett Graduale S u e'c i c u m, dvs. ett graduale avsett att brukas inom hela Sverige (Collijn m. fl.). G. Lindberg har dock i sin 1923 tr. avh. Die schwe-dischen Missalien des Mittelalters ... fastslagit, att G. tryckts för Västerås stift, med vars ka-lendarium det överensstämmer. Denna uppfattning har godtagits av bl. a. C.-A. Moberg i han? avh; Über die schwedischen Sequenzen ... 650