GRADUALPSALM Paul Graener. 1927, och den. har ytterligare styrkts av medeltida mässböcker och gradualen från Västerås (hdskr.), som rekonstruerats ur pergamentsomslag kring kamerala handlingar och som motsvara det tr. gradualets kalendariska ordning likaväl som dess för de enskilda festdagarna valda texter. G. är en ovärderlig källa för vår kännedom om de under medeltiden i Västerås stift använda melodierna. F. n. existerar ett enda något så när fullständigt ex., hopplockat av räkenskapsomslag och förvarat på KB. Lösa blad finnas flerstädes; ett antal är fortfarande i bruk som räkenskapsomslag. Litt.: I. Collijn, Redogörelse för på uppdrag av Kungl. Maj:t i Kammararkivet och Riksarkivet verkställd undersökning angående äldre arkivalieomslag (1914); G. Lindberg, Die schwe-dischen Missalien des Mittelalters ... (diss. 1923). Toni Schmid Gradualpsalm, i evangeliska gudstjänstordningar sång på folkspråket, som ersätter det latinska gradualet mellan epistel och evangelium. Medan latinskt graduale utom i Svenska mässan 1531 var tillåtet i de sv. mässordningarna under 1500-talet och även förutsättes i Kyrkoordningen 1571, blev det avskaffat genom 1614 års Handbok, som i dess ställe fastställer svensk gradualpsalm för kyrkoårets sön- och helgdagar. Den karolinska handboken av 1693 föreskriver likaledes gradualpsalm men lämnar 651 valet fritt mellan tre för varje sön- och helgdag fastställda psalmer. Genom tillägget »andre slike» hade psalmvalet i praktiken här blivit fritt. I 1811 års Handbok slopades evangelie-läsningen vid altaret, och som en konsekvens härav har gradualpsalmen bortfallit. Dess bortovaro ur mässan blev dock endast en knappt femtioårig episod i vårt gudstjänstliv, då gradualpsalm i samband med evangelieläs-ningen vid altaret återinfördes 1860. Sedan dess har psalmvalet varit fritt, men i Handboken 1942 lämnas förslag till gradual- och in-gångspsalm för varje sön- och helgdag. R. S. Graener [grä:'-], Paul, tysk dirigent och tonsättare (1872—1944), lärare i mäs-tarklassen i komposition vid MK i Leipzig 1920—24 och 1930—33 dir. för Stern-sches Konservatorium i Berlin. G. stud, vid Veit-Kons. i Berlin och var sedan operakapellm. i olika tyska städer samt 1896— 1904 vid Haymarket Theatre, London; 1904 —07 lärare i komp, vid Royal Acad. of Music, 1907—10 vid Neues Kons, i Wien och 1910—13 dir. för Mozarteum i Salzburg. G. blev mest känd genom sina operor, i vilka han på ett lyckligt sätt skapade en syntes av de vokala och orkestrala elementen. Han influerades av impressionismen men kvarstår dock på romantisk grund i besittning av en fin lyrisk ingivelse parad med stark formkänsla. I sina kammarmusikverk begagnar G. programmatiska ämnen, t. ex. i pianokvintetten Sehn-sucht an das Meer och pianotrion Hunger-pastor-Trio. Verk: Operorna Das Narrengericht (Wien 1913), Don Juans letztes Abenteuer (Leipzig 1914), Theophano (München 1918; omarb. ss. Byzanz, Leipzig 1922), Schirin und Gertraude (Dresden 1920), Hanneles Himmelfahrt (Dresden 1927), Friedemann Bach (Schwerin 1931) och Der Prinz von Homburg (Berlin 1935); symfoni d-moll, Schmied Schmerz, sviten Ma-rienkantate, Aus dem Reiche des Pan, Come-dietta, Romantische Phantasie, Schwedische Tänze, Dier Flöte von Sanssouci, S infonia breve (1932), piano-, violin- och violincellkonserter o. a. orkesterverk; kammarmusik, bl. a. 4 stråkkvartetter, pianoverk; körverk och sånger, även med ork. el. kammarmusikensemble. Litt.: G. Gräner, P. G. (1922). Ä. B. Graeser [grä/z-], Wolfgang, schweizisk musikforskare (1906—28), studerade i Berlin och utgav 1926 J. S. Bachs Kunst der Fuge »i dess ursprungliga form», dvs. till ordningsföljden mellan satserna avvikande från dittills tr. utgåvor. G. verkställde därjämte en instrumental bearb. av verket, vilken kommit till användning flerstädes (bl. a. i Sthlm 1941). — Bachs Kunst der Fuge (i BJ 1924) o. a. skrifter. 652