GREENE bury (1784), samt även utomlands, t. ex. för Petersburg. B. K. Greene [gri:n], Eric, engelsk sångare, tenor (f. 1903), en av sitt lands främsta Bachtolkare och uppskattad oratorie-sångare. G. har varit elev vid Royal Academy of Music i London. Han framträdde ffg. 1927 som Evangelisten i Bachs Matteuspassion, vilket parti han sedan sjungit över 500 ggr. Förutom oratoriesång har G. främst ägnat sig åt gam-malengelsk musik. Tills, m. New English Singers har han turnerat i Europa (1936) samt Amerika och Canada. — G. 1942 m. den engelska sångerskan, sopran, Mary Linde, vilken under namnet Dorothy Kingston tillhört Sadler’s Wells Opera Co. G. M. Greene [gri:n], Harry Plunket, irländsk sångare, bas (1865—1936), en av Storbritanniens mest prominenta sångar -.tister under decennierna omkr. 1900. G. studerade sång i Dublin, Stuttgart (Goet-schius), Florens och London. Är 1888 framträdde han ffg. offentligt som solist i Händeis Messias; 1890 följde hans scendebut som komtu-ren i Don Juan på Covent Garden i London. Under omfattande turnéer i USA (från 1893), Tyskland och Canada (1923) förskaffade G. sig anseende som en av sin tids främste tolkare av den engelska sånglitteraturen från äldre skeden; en tid prof, i sång vid Royal Coll. of Music och Royal Acad. of Music i London. Skrifter: Interpretation in song (1912; 21921), Charles Villiers Stanford (1935), The future of English song (i ML 1920) o. a. G. P. Greene [gri:n], M a u r i c e, engelsk tonsättare (1695 el. 96—1755), en av sitt lands mest bemärkta musiker under 1700-talet både som kompositör och organisatör. G. blev 1718 organist vid S:t Paulskatedralen, 1727 organist och kompositör vid Chapel Royal, 1730 prof, i musik vid univ. i Cambridge samt 1735 ledare för the King’s Band. Han tillhörde grundarna av The Society of M u s i-c i a n s (senare The Royal Society of Musi-cians). Ären 1750—55 samlade G. och utarb. i partitur äldre eng. kyrkomusik utg. under titeln Cathedral music av G:s elev W. Boyce (3 bd, 1760—78; 21788; senare utgåvor 1844 och 49). Verk: Oratorierna Jephtha (1737) och The force .of truth (1744); 40 select anthems in score a 2—8 (2 bd, 1743), Te Deum (1745) o. a. kyrkomusik; operan Phoebe (1748), en dramatisk pastoral, Florimel or Love’s revenge (1737) samt maskspelet The judgment of Hercules (1740); kantater, körstycken, solosånger samt orgel- och cembalostycken. Litt.: E. Walker, The Bodleian manuscripts of M. G. (i Musical antiquary 1909/10). I. S. Greff ->Bakfark. 679 Grefinger (Gräf inger), Joh. Wolf-gang (Wolf), österrikisk tonsättare och präst (f. efter 1450), sedan 1509 verksam i Wien. G. var elev till Hofhaimer och utgav bl. a. Psalterium Pataviense cum an-tiphonis, responsoriis, hymnisque in notis musicalibus (1512). Nytr.: 8 sällskapsvisor utg. av L. Nowak m. fl. i DTÖ 37: 2, 5 stycken ur G. Forsters Frische teutsche Liedlein utg. av K. Gudewill i EDM Reihe 1, bd 20, samt Hostis Herodes impie ur G. Rhaus Sacrorum hymnorum liber primus utg. av R. Gerber i EDM Reihe 1, bd 21. I. S. Gregg, Anne Jessy, ->Curwen. Greghe'sca ->Villanella. Gregoir [gragoa'r], É d o u a r d Georges Jacques, belgisk musikforskare och tonsättare (1822—90), en tid lärare i Lierre, därefter från omkr. 1851 bosatt i Antwer-pen; även verksam som konsertpianist. Verk: Essai historique sur la musique et les musiciens dans les Pays-Bas (1861), Biographie des artistes-musiciens néerlandais des 18e et 19e siècles... (1864), L’art musical en Belgique sous les règnes de Leopold ler et Léopold II... (1879), Des gloires de Vopéra et la musique ä Paris (3 bd, 1878—81), Les artistes-musiciens beiges au 18e et au 19e siècle (1885; suppl. 1887), biogr., bl. a. över Grétry (1883), ped. skrifter m. m. — Operor, orkesterverk, oratorier, manskörsånger m. m. G:s bror, pianisten och tonsättaren Jacques Mathieu Joseph G. (1817—76), kallades 1844 till prof, i pianospel vid MK i Bryssel. Som tonsättare framträdde han med en opera, en pianokonsert op. 100, körverk, kammarmusik (tills, m. H. Vieuxtemps, H. Léo-nard, A. F. Servais), pianostycken m. m. Å. B. Gre'gor, Joseph, österrikisk kulturhistoriker (f. 1888 28/io), prof., överstats -bibliotekarie sedan 1936 vid National-bibl. i Wien och från 1922 föreståndare för dess av honom gr. teatersaml. och filmarkiv. G., som studerat vid univ. i Wien, har företagit kombinerade studie- och föredragsresor i Italien, Spanien, Ryssland och USA. I sitt författarskap, omfattande litteratur-, musik-och teaterhistoria, har G. gjort intressanta översikter utg. av Denkmäler des Theaters (12 bd, 1924—30). Skrifter: Das Wiener Barocktheater (1922), Weltgeschichte des Theaters (1933), Richard Strauss, der Meister der Oper (1939), Kultur-geschichte der Oper... (1941), Kulturgeschichte des Balletts ... (1946) o. a. Å. B. Gregoria'nska sakramenta'riet el. S a c-ramenta'riumGregori a'n u m, ofta 680