GRIEG tiska spörsmål. Hans självbiografiska artiklar äro intressanta men icke fullt pålitliga ifråga om exakta uppgifter. Griegs liv. Släkten Grieg härstammar från Skottland. Edvards farfars far, Alexander Greig, var född i Aberdeen. År 1779 erhöll han norskt medborgarskap, slog sig ned i Bergen och upparbetade där en solid affärsrörelse; utnämndes 1803 till engelsk generalkonsul. För att namnet skulle uttalas rätt, ändrade han stavningen till Grieg. Sonsonen Alexander Grieg (1806 —75) gifte sig 1836 med G e s i n e Judith H a-gerup (1814—75), som spelade en stor roll i Bergens musikliv. Hon var en skicklig pianist, uppträdde som solist och ackompanjatör och samlade musikintresserade i sitt hem. På dessa varje vecka återkommande privatkonserter framfördes mest Mozart och Weber. Gesine Hagerup var en kritisk och inbunden natur, sträng och myndig och med ett utpräglat ordningssinne. Hennes man, också han musikalisk, var mer värmande och omedelbar, avhållen av alla. Edvard Hagerup Grieg var det tredje av deras fem bam. Alltifrån barndomen kände han sig inspirerad av Bergens natur och det friska folklivet. Modern undervisade honom i pianospel från hans sjätte år. På egen hand sysslade han med komponerande, och i 12-årsåldern hade han en dag sitt »op. 1» (icke det tr. op. 1) med sig till skolan, där han dock avspisades med att han skulle låta »sådant strunt stanna hemma». Då Ole Bull sommaren 1858 kom på besök och Grieg spelade för honom, bestämdes det, att den unge musikern skulle till Leipzig och studera musik. Där hade han emellertid mycket svårt att acklimatisera sig. Som lärare i piano fick han Plaidy, E. F. Wenzel och Mo-scheles, i harmoniära E. F. Richter, Pappernitz och Hauptmann, i komposition Reinecke. Själv skriver Grieg, att han ingenting lärde, men be-tygsböckerna tala för att han var en sällsynt begåvad och flitig elev: han var bland de få, som uppträdde vid den offentliga examinationen i Gewandhaus, där han spelade sitt op. 1, Fire Klaverstykker. I maj 1862 gav Grieg sin första konsert i Bergen, där hans stråkkvartett i d-moll (otr.) uppfördes. Han spelade själv sitt op. 1 och Beet-hovens pathétique-sonat. Under ett år studerade han på egen hand men fick så ett lån av sin far och for i maj 1863 till Köpenhamn för att studera under N. W. Gade. Denne uppmanade honom att skriva en symfoni, och på 14 dagar hade Grieg första satsen fullt färdigin-strumenterad men använde nästan ett helt år för att skriva de andra. Två satser uppfördes i musiksällskapet Euterpe (som Grieg 1865 stiftat tills, m. Horneman, Matthison-Hansen och Nordraak), hela symfonin i Bergen 1865 och 67 och ett par satser i Oslo 1867. Men Grieg var missnöjd med detta verk, och på omslaget till manuskriptet har han skrivit: »Bör aldrig uppföras. E. G.» Han fann inte, vad han sökte, hos Gade. Större betydelse fick samvaron med andra danska tonkonstnärer och framför allt med kusinerna Nina Hagerup och Rikard Nordraak. Nina Hagerup, som den Ws 1867 blev hans hustru, inspirerade honom till en rad sånger och blev enl. hans egen utsago »den enda sanna uttolkaren av mina sånger». Nordraak verkade med sina visioner om den norska musikens stora framtid väckande på Grieg. I ett lyckorus skrev han humoreskerna op. 6, som tydligt visa den linje, han sedermera skulle följa. Vintern 1865—66 var han i Rom, och hösten 1866 slog han sig ned i Oslo som musiklärare. I okt. gav han en konsert, som ffg. endast hade norska verk på programmet. År 1867 blev han anställd som dirigent i Det Philharmoniske Selskab och utarbetade tills, m. O. Winter-Hjelm planerna på en norsk musikakademi, som de lyckades upprätthålla några få år. Då Det Philharmoniske Selskab måste nedläggas av brist på anslutning, inbjöd Grieg till abonnemangskonserter för egen räkning. Under de 8 år han bodde i Oslo var det bara på sommarferierna han fick någon ro att komponera; dessutom hade han svårigheter med att få sina verk utgivna, och allmänheten stod ganska oförstående inför hans egenartade personlighet. Sommaren 1867 skrev han under loppet av 3 veckor violinsonaten i G-dur och sommaren därpå pianokonserten i a-moll. Med hjälp av bl. a. ett brev från Liszt erhöll han ett resestipendium av norska staten, och hösten 1869 reste han för andra gången till Rom, där han lärde känna Liszt personligen. I okt. 1871 inbjöd han tills, m. andra intresserade till stiftandet av Musikföreningen. Under de första åren fördelade Grieg och J. Svendsen sinsemellan arbetet med konserterna så, att Grieg tog sig an körverken och Svendsen dirigerade orkesterverken. I juni 1874 beviljade stortinget ett kompositörsgage på 1 600 kr. till Grieg, varigenom han kunde överge dirigent- och lärar-verksamheten och helt ägna sig åt skapande arbete. Under dessa år skrev han en rad verk till texter av Björnstjerne Björnson, som på det hela taget utövade ett mycket stimulerande inflytande på honom (Foran Sydens Kloster och Bergliot 1871, Landkjenning och Sigurd Jorsal-far 1872, operafragmentet Olav Trygvason 1873). Vintern 1874 lät han övertala sig att skriva musik till Ibsens Peer Gynt, men det gick långsamt framåt, och arbetet avslutades först hösten 1875. Vid samma tidpunkt dogo båda hans föräldrar, och under intryck härav skrev han pianoballaden op. 24. Våren 1876 tillkommo Ibsensångerna (op. 25) och några av hans bästa sånger till text av John Paulsen (op. 26). Sommaren s. å. vistades han i Bayreuth, där han grundligt lärde känna Wagners musik, och sommaren 1877 bosatte han sig i Hardanger. I 723 724