GRIMM G. und Beethoven (i Nord und Süd, 1891); R. Batka, G. und der Kampf um die deutsche Oper in Wien (i Jahrbuch der Goethegesell-schaft, 1894); M. Puttmann, G. und die deutsche Musik (1910); Anna Charlotte Wutzky, G. und die Musik (1940). G.P. Grimm, Friedrich Karl, tysk tonsättare (f. 1902 ö/i). Elev av Krehl och Kwast i Berlin verkade G. från 1931 som lärare vid Sternsches Kons. där. Hans produktion omfattar symfoniska dikter, bland dem Lucrezia Borgia (1948), kammarmusik, pianosonater och sånger. von Grimm, FriedrichMelchior, fransk litteratör av tysk börd (1723— 1807), verksam i Paris 1747—92. Med anledning av Destouches’ opera Omphale publicerade G. Lettre sur Omphale (i Mercure de France, 1752), där han prisade den italienska musiken på bekostnad av den franska. När senare s. å. Pergolesis La serva padrona uppfördes av en italiensk trupp i Paris, blossade den s. k. buffoniststriden (->Bouffons) upp, i vilken G. tills, m. Rousseau och Diderot tog parti för den italienska operan. Under åren 1753—73 var G. huvudred, för Correspondence littéraire, phi-losophique et critique (tr. 1812—14; flera uppl.; bl. a. utg. av M. Tourneux, 16 bd, 1877—82), som sändes till flera europeiska hov (bl. a. till Lovisa Ulrika). Däri finnas många viktiga upplysningar om den parisiska operan. Skrifter: Lettre sur Omphale och Lettre de M. Grimm ä M. 1’abbé Raynal (i Mercure de France 1752), Le petit prophète de Boehmisch-Broda (1753; en satir över J. Stamitz), art. Poeme lyrique (om opera) i d’Alemberts En-cyclopédie. Litt.: J. Carlez, G. et la musique de son temps (1872); E. Schérer, M. G. (1887); H. Kretzschmar, Die 'Correspondence littéraire’ als musikge-schichtliche Quelle (i PJ 1903). M.T. Grimm, Heinrich, tysk tonsättare (1593—1637), en av företrädarna för den i Tyskland vid början av 1600-t. nya kon-serterande kyrkostilen med generalbas. Uppgifterna om G:s levnad äro osäkra. Elev till M. Praetorius lär han från 1619 ha varit rektor för stadsskolan i Magdeburg och senare kantor vid Katharineum i Braunschweig. Verk: Mässor, en 4-st. tysk passion (1629), Prodomus musicae ecclesiasticae... zwölff concertierende Fest-Bicinia (1636), Vestibulum hortuli harmonici sacri (1643); i UUB finnas dessutom ett antal 8-st. bröllops- och begrav-ningssånger samt Probi pantientia Jobi, Can-tiuncula sacra ... binis in concerto vocibus ... (1631). — Unterricht... nach der alten Guido-nischen Art zu solmisieren (1624). Litt.: O. Riemer, H. G., ein mitteldeutscher Musiker (i Schering-Festschrift, 1937). I. S. Grimm, Julius Otto, tysk tonsättare (1827—1903), blev 1878 lektor i musik vid Akad. i Münster; prof:s titel 1885. G. stud, vid MK i Leipzig, gr. på 1850-talet en sångförening i Göttingen och ledde 1860— 1900 Cäcilienverein i Münster. Han tillhörde Brahms’ intimaste vänkrets och har livligt brevväxlat m. denne (Brahms Briefwechsel, bd4). Verk: Symfoni d-moll op. 19, 3 sviter för stråkorkester; An die Musik för solo, kör och orkester; violinsonat A-dur op. 14; pianostycken, sånger m. m. Litt.: F. Ludwig, J. O. G.... (1925). Å.B. Grimstad, Eilif Konrad, norsk militärmusiker (f. 1889 8/9), musikinstruktör för 4. divisionens musikkår i Bergen sedan 1934. G. tog musikinstruktörsex. 1920. Han har arr. kompositioner av E. Grieg, J. Halvorsen och J. Svendsen för militärorkester liksom även K. Atterbergs De fåvitska jungfrurna och Värm-landsrapsodi samt H. Alfvéns Midsommarvaka. Av hans egna tonsättningar är Festintrade mest känd. , H. K. Grinke [grink], Frederick, engelsk violinist av kanadensisk börd (f. 1911 8/s), blev 1935 lärare vid Royal Acad. of Music i London och 1937 konsertmästare i Boyd Neel String Orchestra. G. har studerat vid nämnda akad. och senare för A. Busch och Flesch. Han var 6 år andre violinist i Kutcher String Quartet och har även haft en egen pianotrio, Grinke-T r i o. G. har också framträtt som solist på den europeiska kontinenten, i Australien och på Nya Zeeland samt gjort grammofoninsp. Grip, Per Vilhelm Gunnar, opera-och konsertsångare, baryton (f. 188 7 29/6), har sedan 1933 främst ägnat sig åt tid-skriftsverksamhet. G. bedrev 1919—21 sångstudier för Battistini i Rom, Vanzo i Milano och W. Beck i Paris, varefter han 1921 deb. på K. teatern i Sthlm som Figaro i Barberaren i Sevilla. G. gästuppträdde därefter under 1920-t. i Gbg, Hfors, Riga och Reval och turnerade dessutom 1922—32 som konsertsångare i de nord, och baltiska länderna, Tyskland, Italien, Belgien och Frankrike. Roller: Greve Luna i Trubaduren, titelr. i Rigoletto, Tonio i Pajazzo, Scarpia i Tosca m. fl. Gripenberg, Margarita (M a g g i e), finländsk dansös, koreograf och danspedagog (f. 1881 11/e), en av Finlands mest betydande representanter för den fria danskonsten. G. stud, först måleri i bl. a. Paris och Dresden och kom därvid i kontakt med Isadora Duncan, som eggade henne att i stället odla sina 739 740