GRÜNBERG-SJÖSTEDT G. har gjort sig känd som marschkompositör (bl. a. I gevär och General Cederschiöld') och instrumentatör för militärkår. . I. G. Grundstämma el. oktavstämma, bet. för orgelstämmor av jämna fottal (t. ex. 32', 8', 2'). ->Orgeldisposition. Grundton, den ton, som i en melodi eller en flerstämmig sats fungerar och uppfattas som tonalt centrum, som slut-och viloton. Inom nyare dur/moll-tonalitet fixeras g. entydigt genom sitt förhållande till omgivande toner, främst dominantförhållande till överkvinten (underkvarten) och sjunde skaltonens ledtonsspänning. I de medeltida kyrkotonerna skiftade g:s (finalis) situation efter de närmast omgivande skaltonernas och tubatonernas belägenhet. ->Kyrkotoner. Jämförande art.: Skala, Tonalitet, Tonart. Grunn [grann], John H o m e r, amerikansk pianist och tonsättare (1880— 1944), i sin tonkonst främst influerad av indianernas musik. Efter piano- och teoristud. i Chicago samt vid Sterns MK i Berlin var G. 1903—07 lärare i piano vid Chicago Music Coll. och 1907—10 ledare för pianoklassen vid Arizona School of Music i Phoenix. Från 1910 var han bosatt i Los Angeles, där han gr. B r a hms Quintet. Verk: Operetterna The Mars diamond, The golden pheasant, The isle of cuekoo och In woman’s reign; baletterna Xochitl och The flo-wer goddess; Hopi Indian dance, Zuni Indian suite, Humoresque nègre, Toualouwa m. fl. orkesterverk, Marche héroique för piano och ork.; kammarmusik, pianostycken, sånger m. m. Grunsky, Karl, tysk musikskriftställare (1871—1943), dr phil. 1893, har framför allt specialiserat sig på Bruckner och Wagner. G. var 1895—1908 musikkritiker och skrev en mängd artiklar, pamfletter och böcker, även i icke-musikaliska ämnen, från 1933 med starkt engagement för nationalsocialismen. Skrifter: Musikgeschichte des 19. Jahrh:s (1902; 41923, 2 bd), Musikgeschichte des 17. Jahrh:s (1905; 31925), Musikgeschichte des 18. Jahrh:s (1905; 21914), Musikästhetik (1907; *1922), Die Technik des Klavierauszugs ... (1911), Das Christus-Ideal in der Tonkunst (1920), Richard Wagner und die Juden (1920), Anton Bruckner (1922), Franz Liszt (1924), Hugo Wolf (1928), Der Kampf um deutsche Musik (1933), Richard Wagner (s. å.), Lessing und Herder als Weg-bereiter Richard Wagners (s. å.), Musikalische Erziehung am Klavier (1934), Volkstum und Musik (s. å.). Art. i bl. a. BJ (1912), Wagner-Jahrbuch m. m. — Bearb. för 2 pianon av Bruckners symfonier. M. T. 753 Gruppe [grapp], Paulo Mesdag, amerikansk violoncellist (f. 1891 1/8), sedan 1940 bosatt i New York. G., som var elev till bl. a. Casals, har turnerat i Europa och från 1909 framträtt som solist med Amerikas förnämsta ork., med Letzkvar-tetten och Tollefsentrion m. fl. H. M-g Gruppe'tto, G r u p p o, ->Groppo. Gruppmelodisk stil el. g r u p p m e 1 o-d i k, en av de tre arter av musikalisk textbehandling, som kan ifrågakomma. Den gruppmelodiska stilen befinner sig mitt emellan den syllabiska (med en ton per stavelse) och den melismatiska (med rika tonföljder över enskilda stavelser) och använder sig huvudsaki. av smärre tongrupper på (i regel) 2—3 toner per stavelse. Termen brukas främst i samband med greg. melodik. ^-Gregoriansk sång, avd. Musikstil. I. B-n Grümmer, Paul, tysk violoncellist och musiklärare (f. 1879 26/2), känd genom talrika konsertresor, tillhörde länge eliten bland sitt lands violoncell- och gamba-spelare; blev 1934 prof, vid MH i Berlin. G., som var son till violinisten D e 11 e v G. (d. 1925) och som stud. bl. a. för J. Klengel vid MK i Leipzig och för H. Becker, tillhörde till 1907 olika ork. i Mellaneuropa och England, där han även var medlem av Kubelikkvartet-ten. Han var en av stiftarna av Buschkvar-tetten (1919), i vilken han spelade till 1930. Från 1907 verkade han som lärare, först vid MA i Wien och 1926—33 som prof, vid MH i Köln. G. har publicerat ped. arbeten och nytr. av violoncellkor ip. Dottern Sylvia G. (f. 1911 12/5) var elev av fadern i violoncell och viola da gamba och har bedrivit ped. verksamhet. Å. B. Grünberg, Paul Emil Max, tysk violinist (f. 1852 5/] 2), lärare vid Klindworth-Scharwenka-Kons. i Berlin 1890—1905 och vid Sternsches Kons. 1905—24. Skrifter: Methodik des Violinspiels ... (under medverkan av K. Singer, 1910; 21926), Füh-rer durch die Literatur der Streichinstrumente ... (1913), Meister der Violine (1925). Å. B. Grünberg-Sjöstedt, Rosa, operett- och operasångerska, sopran (f. 1878 4/i), var under sin glanstid på de Ranftska scenerna i Sthlm en av de mest populära och anlitade krafterna tack vare sin vackra, välskolade stämma, förnäma sångkonst och fördelaktiga apparition. Efter stud, i sång för Zulamith Wellander-Svaneskog, Jeanette Jacobsson och G. Bratt, i plastik för Signe Hebbe och rollframställning för Paula Lizell deb. G. 1898 som Inga i Bröllopet på Ulfåsa på Svenska teatern i Sthlm 754