GUIDETTI dig 1765), La sposa fedele (Venedig 1767), La vilanella ingentilita (1779; trol. identisk m. La vilanella fortunata, Sthlm 1793), La virtuosa in Mergellina (1785), Enea e Lavinia (s. å.), L’in-ganno amoroso (1786), La pastorella nobile (1788), La bella pescatrice (1789), La serva in-namorata (1790; samtl. i Neapel) o. a.; oratorierna Debora e Sisera (1788), Il trionfo di Giu-ditta (1803) m. fl.; kyrko- och kammarmusik. Sonen Pietro Carlo G., kallad Gugli-elmi'ni (1763—1817), gick i faderns fotspår och skrev från 1791 ett fyrtiotal operor, dock utan att uppnå d. ä. G:s popularitet. Litt.: C. Burney, A general history of music, 4 (1789); G. Bustico, P. A. G. ... (1899); F. Pio-vano, Elenco cronologico delle opere (1757— 1802) di P. G. ... (i RMI 1905); H. Abert, W. A. Mozart, 1 (61923). E. S-m Gui [go'i], Vittorio, italiensk dirigent, tonsättare och musikskriftställare (f. 1885 14/0), en av sitt lands ledande dirigenter i våra dagar, grundare och konstnärlig ledare 1928—36 av Stabile Or-c h e s t r a 1 e Fiorentina i Florens. G. har även gjort en betydelsefull insats genom inrättandet 1932 av de årl. musikfesterna där, Maggio Musicale Fiorentino. G. stud. bl. a. vid Liceo Musicale di S:ta Cecilia i Rom för Falchi, Setaccioli m. fl. och har sedan 1907 varit operakapellm. i olika it. städer och i Lissabon. Han var 1923—25 jämte Tosca-nini anställd vid La Scala och 1925—27 kapellm. vid Teatro di Torino samt har från 1908 dirig. Augusteokonserterna i Rom. Både som opera-och konsertdirigent är han en ofta sedd gäst även utomlands, sedan 1938 vid Covent Garden; besökte K. teatern och Konsertföreningen i Sthlm 1941. — Stort kunnande och vitalt musicerande äro utmärkande egenskaper hos G:s konstnärskap, medan hans kompositioner bära påtagligt senromantiska drag. Verk: Operan La fata malerba (Turin 1927); symf. dikterna Giulietta e Romeo (med vokala inslag; 1902), Il tempo che fu (1910) och Gior-nata di festa (1921), Scherzo fantastico (1913) o. a. ork.-komp.; vokal- och kammarmusik, sånger m. m.; bearb. av äldre verk. — Nerone di Arrigo Boito (1924), Battute d’aspetto... (1944) samt tidskr.-art. m. m. Å. B. Guicciardi [g°itja'rdi], Giulietta, österrikisk grevinna av italiensk börd (1784—efter 1852), kusin till Therese von Brunswick och liksom denna av vissa forskare (A. Kalischer) utpekad som Beethovens »odödliga älskade». G. kom 1800 med sin familj från Trieste till Wien, där hon tog pianolektioner för Beetho-ven till 1803, då hon gifte sig med den öster- Vittorio Gui. rikiske greven Wentzel Robert von Gallenberg (1783—1839), vilken bl. a. var verksam som teaterledare och tonsättare (ornkr. 50 baletter). — För G. skrev Beethoven urspr. G-dur-rondot op. 51: 2 (1802) men begärde detta tillbaka och tillägnade henne i stället ciss-moll-sonaten op. 27:2 (1801). Att Beethoven verkligen friat till den vackra och behagfulla grevinnan är numera starkt betvivlat. — G:s porträtt återfinnes i bd 1, sp. 367. Litt.: A. Kalischer, Die unsterbliche Ge-liebte Beethovens (1891). G.P. De Guide el. Deguide [dagfdd], Richard, belgisk tonsättare (f. 1909 V3), elev i komposition till bl. a. Gilson och Ab-sil; även verksam som musikskriftställare. De G. har framträtt med orkesterverk, bl. a. Mouvements symphoniques och Noctume, sånger med ork. och med piano, en stråkkvartett o. a. kammarmusik, piano- och orgelstycken m. m. G.M. Guidetti [g°ide'-], Giovanni, italiensk kyrkomusiker (1530—92), präst, elev till Palestrina och dennes medhjälpare vid revisionen av den romersk-katolska liturgin. Den tyngsta bördan i detta arbete, som varade 1576—81, föll på G.; verket utgavs 1582 med titeln Directorium chori ad usum sacrosanctae 773 774