GURLITT domskör 1910—21 och 1936—47, för manskören Fram 1912—16 och 1926—36 samt för Oslo manskör 1915—21. G. har även komp, sånger. Skrifter: Metodisk sangbok for skolen (1922; senare uppl.), Sangmetodikk (1929). H.K. Gura [go'-], Eugen, böhmisk operasångare, baryton (1842—1906), främst känd som utmärkt Wagnersångare; hans tolkning av Hans Sachs i Mäster sång -arne i Nürnberg ansågs förebildlig. G. deb. 1865 på hovoperan i München som greve Liebenau i Vapensmeden och har tillhört denna o. a. tyska scener fram till 1895. Vid festspelen i Bayreuth spelade han under många år en mycket framträdande roll. G. var även en framstående romans- och balladsångare. Han skrev Erinnerungen aus meinem Leben (1905). G. P. Guridi [gori'-], Jesus, spansk tonsättare och organist (f. 1886 25/9), en av de främsta företrädarna för en nationell bas-kisk tonkonst i Spanien. I sina kompositioner, tekniskt gedigna och omsorgsfullt utarbetade, använder han sig med förkärlek av baskisk folkmusik. Särskilt uppskattade äro hans körverk. G. utbildades i Bilbao, vid Schola Cantorum i Paris (bl. a. d’Indy) och fortsatte sina orgel-stud. för Jongen i Bryssel och Neitzel i Köln. Efter avslutad utbildning blev han lärare i orgel vid Academia de Müsica Vizcaina samt vid MK i Bilbao; dessutom verksam som dirigent vid Sociedad Coral de Bilbao och som org. vid S:t Jacques-katedralen där till 1936. Scenisk musik: Operorna Mirentxu (Bilbao 1911) och Amaya (Bilbao 1920) samt flera zar-zuelas, däribl. El caserio (Madrid 1926); kör-baletten Escena vasca. Verk för ork.: Égloga, Legenda vasca, Una aventura de Don Quijote, Elegia m. fl. ’ Övriga verk: Asi cantan los chicos för barn-kör med ork., Saison de semailles för en röst med ork., El principe triste och Dia de campo för barnkör och piano; Tres series de cantos populäres vascos för 4-, 6- och 8-st. kör a cap.; solosånger; piano- o. orgelstycken m. m. G. P. Gurlitt [go'r-], C or nelius, tysk tonsättare (1820—1901), elev av bl. a. Weyse i Köpenhamn, verksam som militärmusiker, organist och som lärare vid MK i Hamburg; kungl. preussisk musikdir. 1874. Som tonsättare var G. ytterst produktiv med 241 nr, bland vilka märkas en opera, två operetter, orkesterverk, kammarmusik, sånger och pianostycken, däribl. en rad etyder. G. M. Gurlitt [go'r-], Manfred, tysk dirigent och tonsättare (f. 1890 6/9), 1. kapellmästare vid Stadttheater i Bremen 1914— 27, där han 1924 blev GMD och 1920—27 ledde det av honom gr. N e u e Musik-gesellschaft Bremen. G. har stud, för Kaun (kontrapunkt), Hum-perdinck (komp.), Breithaupt och Mayer-Mahr (piano) och Muck (dirig.). Han har gästdirig. i olika tyska städer och i Spanien. — Som tonsättare har G. i sitt musikdramatiska skapande behandlat starkt realistiska ämnen. Verk: Operorna Die Heilige (Bremen 1920), Wozzeck (Bremen 1926), Soldaten (Düsseldorf 1930), Nana (1933), Segudilla bolero (1937), Wa-rum, Nordische Ballade (efter Selma Lagerlöfs Herr Arnes penningar), sagodramat Wir schrei-ten aus m. m. samt filmmusik; Goya-Sympho-nie, 20 stycken för ork. (även för piano), två kammarkons., piano-, violin- och violoncell-kons.; Politische Reden för baryton, manskör och stor ork.; kammarmusik, verk för piano, sånger, även med ork. o. a. Å. B. Gurlitt [go'r-], Wilibald, tysk musikforskare (f. 1889 1/3), från 1949 prof, vid MH i Freiburg i. Br. Gurlitt är främst grundlig kännare av tyskt 1600-tal och företrädare för vad som kallats »Musik-geschichte als Geisteswissenschaft». Gurlitt stud, musikvetenskap vid univ. i Heidelberg och Leipzig (Riemann) och blev 1914 dr phil. i sistn. stad på avh. Michael Praetorius, Biographie und Biblio-graphie samt därefter assistent vid univ:s musikvetenskapliga institution; 1919 lektor i musikhistoria vid univ. i Freiburg i. Br., prof, och chef för dess musikvetenskapliga seminarium 1920; prof, i musikhistoria vid univ. i Bern 1947 —49. President 1949 för den s. å. gr. tyska sektionen av Internationale Bach-Gesellschaft. Gurlitt är en av Tysklands märkligaste musikforskare i senare tid. Genom den av honom i förening med orgelfirman J. Walcker i Lud-wigsburg 1921 rekonstruerade Praetorius-orgeln blev han en av initiativtagarna till den nya tyska orgelrörelsen. Redan året innan hade Gurlitt genom grundandet av ett musikveten-skapligt inst. och främst ett collegium musicum vid univ. i Freiburg i. Br., där äldre musik framfördes av eleverna på så vitt möjligt samtida instrument, jämnat vägen för de strävanden, som på detta område rörde sig i tiden, och skapat större förståelse för äldre skedens musikpraxis. Därmed hade han även förverkligat ett ideal, som uppställts redan av Riemann: brytandet av musikhistoriens ensidigt vetenskapliga isolering genom praktisk-historisk musikutövning. 789 790