Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Haaland, Ingebret
- Haapalainen, Väinö
- Haapanen, Toivo
- Haapasalo, Kreeta (Järvilä)
- Haarklou, Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAARKLOU, A.
H. stud, vid MK i Oslo, violin för Böhn,
orgel för P. Lindeman och musikteori för G.
F. Lange och J. Haarklou (org.-ex. 1894) samt
violin för Zadic i Berlin 1896—98. Han var org.
vid bl. a. Garnisonskirken i Oslo 1914—34 och
2. konsertm. vid Nationaltheatret där 1901—14,
vidare altviolinist i A. Arvesens kvartett,
lärare i violin vid MK, dirigent för Oslo
Janit-sjarkorps 1915—34 samt gr. själv elitensemblen
Haalands solistorkester.
Verk: Prélude pour 4 violons (1912);
Ber-ceuse, Bön, Ave Maria, I skogen och Serenade
för violin och piano, Tussemarsch för piano
samt för manskör: Nidaros (V. Krag; 1903) och
A hjelp meg du (Garborg; 1912); arr.: Norske
folketoner (1903) och Norske folkeviser (1909)
m. m. H. K.
Haapalainen [ha/-], Vä inö, finländsk
tonsättare (1893—1945), främst känd
genom finstämda körsånger, ofta influerade
av finsk folkmusik.
Efter utbildning vid MK i Hfors, i Berlin och
i Leipzig var H. bl. a. teater- och
militär-kapellm., körledare och lärare vid kyrkomusik
-inst. i Viborg; från 1940 verksam i Hfors.
Verk: Skådespels- och filmmusik,
orkesterkomp., kammarmusik, kör- och solosånger,
däribl. manskvartetten Pan, piano- och
orgelstycken m. m.
H:s son, V ä i n ö Ilmari H. (f. 1916 15Ao), har
även gjort sig känd som tonsättare. E. B.
Haapanen [ha/-], Toivo Elias,
finländsk musikforskare och dirigent (1889
—1950), studerade vid Filharmoniska
sällskapets orkesterskola (1907—11) och
univ. i Hfors (fil. kand. 1918, fil. dr
1925) samt i Berlin och Paris. H. blev
1925 docent och 1946 e. o. professor i
musikvetenskap vid Hfors univ. Han var
bl. a. violinist i Helsingfors filharmoniska
sällskaps orkester och stadsorkester 1912
—17, musikkritiker i Iltalehti 1919—29,
musikchef vid Finlands rundradio 1929—
46; dess 1. kapellmästare från 1929.
Vid sidan av sin verksamhet som forskare,
univ.-lärare och utövande konstnär innehade
H. många förtroendeuppdrag. Han var
studentork. Ylioppilaskunnan Soittajats 1. dirigent 1926
—36, blev 1936 ordf, för
Tonkonstnärsförbundet i Finland, medlem av Statens expertnämnd
för tonkonst o. a. nämnder och kommittéer. H.
har gästdirigerat i Skandinavien, Baltikum,
Polen, Ungern, Tyskland, England och Italien
samt komp, musik till Klabunds skådespel
Kritcirkeln. — LMA 1943.
Skrifter: Verzeichnis der mittelalterlichen
Handschriftenfragmente in der
Universitäts-bibliothek zu Helsingfors (3 bd, 1922—32), Die
N eumenfragmente der Universitätsbibliothek
821
Ingebret Haaland.
Toivo Haapanen.
Helsingfors (1924), La musique finlandaise
(1924), Finnen i AdHM, Suomalaiset
runomit-tateoriat (»De finska runometerteorierna», 1926),
Kyrkomusiken i Finland under medeltiden (i
Nordisk kultur 25, 1934), Taidemusiikki
(»Konstmusiken», i Suomen kulttuurihistoria 4, 1936),
Die musikwissenschaftliche Forschung in
Finnland (i AFM 1939), Suomen säveltaide
(»Finlands tonkonst», 1940), tidskr.-art. m. m. N.-E. R.
Haapasalo [ha/pa-], Kreeta (eg.
Järvilä), finländsk kantelespelerska
och runosångerska (1813—93), väckte
uppmärksamhet genom sin klara röst och
sin enkla, innerliga föredragskonst.
Tvingad av nöden reste H. omkring i sin
österbottniska hembygd, där hon i hemmen och
vid marknader sjöng finska folkvisor till
kan-teleackomp.; 1853 utsträcktes resorna till Hfors
och senare till Viborg, Petersburg och Sthlm.
H. har komp, sången Kanteleeni. A. F.
Haarklou [hå/rklo], Andreas
Nikolai, norsk pianist, organist och
tonsättare (f. 1896 11/io), son till J. H., en av
Norges bästa orgelspelare av i dag och
som tonsättare
fantasifull och
uppfinningsrik.
H. stud, piano för
Dagmar Walle-Hansen
samt för Schnabel i
Berlin 1921, orgel för
sin far, senare för bl. a.
Widor i Paris, komp,
för H. Grisch i Leipzig.
Efter sin pianistdebut
1917 har han flitigt
kon-serterat, delvis med
egna verk, medverkat vid Filharmonisk
sel-skaps konserter i Oslo och Harmoniens i
Bergen och framträtt i radio. Han har även
verkat som körledare och pianopedagog; organist
i Gamlebyens kirke i Oslo 1927—37 och i
Fagerborgs kirke där sedan 1937.
Verk: Austraat (1935), Höjfjell (1936), Suite
a-moll (1946) o. a. ork.-verk; Huldrefolk för
kammarork.; 3 sonater för violin och piano, nr 1
822
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu May 14 23:39:27 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-2/0439.html