HAARKLOU, A. H. stud, vid MK i Oslo, violin för Böhn, orgel för P. Lindeman och musikteori för G. F. Lange och J. Haarklou (org.-ex. 1894) samt violin för Zadic i Berlin 1896—98. Han var org. vid bl. a. Garnisonskirken i Oslo 1914—34 och 2. konsertm. vid Nationaltheatret där 1901—14, vidare altviolinist i A. Arvesens kvartett, lärare i violin vid MK, dirigent för Oslo Janit-sjarkorps 1915—34 samt gr. själv elitensemblen Haalands solistorkester. Verk: Prélude pour 4 violons (1912); Ber-ceuse, Bön, Ave Maria, I skogen och Serenade för violin och piano, Tussemarsch för piano samt för manskör: Nidaros (V. Krag; 1903) och A hjelp meg du (Garborg; 1912); arr.: Norske folketoner (1903) och Norske folkeviser (1909) m. m. H. K. Haapalainen [ha/-], Vä inö, finländsk tonsättare (1893—1945), främst känd genom finstämda körsånger, ofta influerade av finsk folkmusik. Efter utbildning vid MK i Hfors, i Berlin och i Leipzig var H. bl. a. teater- och militär-kapellm., körledare och lärare vid kyrkomusik -inst. i Viborg; från 1940 verksam i Hfors. Verk: Skådespels- och filmmusik, orkesterkomp., kammarmusik, kör- och solosånger, däribl. manskvartetten Pan, piano- och orgelstycken m. m. H:s son, V ä i n ö Ilmari H. (f. 1916 15Ao), har även gjort sig känd som tonsättare. E. B. Haapanen [ha/-], Toivo Elias, finländsk musikforskare och dirigent (1889 —1950), studerade vid Filharmoniska sällskapets orkesterskola (1907—11) och univ. i Hfors (fil. kand. 1918, fil. dr 1925) samt i Berlin och Paris. H. blev 1925 docent och 1946 e. o. professor i musikvetenskap vid Hfors univ. Han var bl. a. violinist i Helsingfors filharmoniska sällskaps orkester och stadsorkester 1912 —17, musikkritiker i Iltalehti 1919—29, musikchef vid Finlands rundradio 1929— 46; dess 1. kapellmästare från 1929. Vid sidan av sin verksamhet som forskare, univ.-lärare och utövande konstnär innehade H. många förtroendeuppdrag. Han var studentork. Ylioppilaskunnan Soittajats 1. dirigent 1926 —36, blev 1936 ordf, för Tonkonstnärsförbundet i Finland, medlem av Statens expertnämnd för tonkonst o. a. nämnder och kommittéer. H. har gästdirigerat i Skandinavien, Baltikum, Polen, Ungern, Tyskland, England och Italien samt komp, musik till Klabunds skådespel Kritcirkeln. — LMA 1943. Skrifter: Verzeichnis der mittelalterlichen Handschriftenfragmente in der Universitäts-bibliothek zu Helsingfors (3 bd, 1922—32), Die N eumenfragmente der Universitätsbibliothek 821 Ingebret Haaland. Toivo Haapanen. Helsingfors (1924), La musique finlandaise (1924), Finnen i AdHM, Suomalaiset runomit-tateoriat (»De finska runometerteorierna», 1926), Kyrkomusiken i Finland under medeltiden (i Nordisk kultur 25, 1934), Taidemusiikki (»Konstmusiken», i Suomen kulttuurihistoria 4, 1936), Die musikwissenschaftliche Forschung in Finnland (i AFM 1939), Suomen säveltaide (»Finlands tonkonst», 1940), tidskr.-art. m. m. N.-E. R. Haapasalo [ha/pa-], Kreeta (eg. Järvilä), finländsk kantelespelerska och runosångerska (1813—93), väckte uppmärksamhet genom sin klara röst och sin enkla, innerliga föredragskonst. Tvingad av nöden reste H. omkring i sin österbottniska hembygd, där hon i hemmen och vid marknader sjöng finska folkvisor till kan-teleackomp.; 1853 utsträcktes resorna till Hfors och senare till Viborg, Petersburg och Sthlm. H. har komp, sången Kanteleeni. A. F. Haarklou [hå/rklo], Andreas Nikolai, norsk pianist, organist och tonsättare (f. 1896 11/io), son till J. H., en av Norges bästa orgelspelare av i dag och som tonsättare fantasifull och uppfinningsrik. H. stud, piano för Dagmar Walle-Hansen samt för Schnabel i Berlin 1921, orgel för sin far, senare för bl. a. Widor i Paris, komp, för H. Grisch i Leipzig. Efter sin pianistdebut 1917 har han flitigt kon-serterat, delvis med egna verk, medverkat vid Filharmonisk sel-skaps konserter i Oslo och Harmoniens i Bergen och framträtt i radio. Han har även verkat som körledare och pianopedagog; organist i Gamlebyens kirke i Oslo 1927—37 och i Fagerborgs kirke där sedan 1937. Verk: Austraat (1935), Höjfjell (1936), Suite a-moll (1946) o. a. ork.-verk; Huldrefolk för kammarork.; 3 sonater för violin och piano, nr 1 822