HABANERA Alois Häba. sikodlingen i Västerlandet en av de ledande, med vars namn kvartstons- och sjätte-delstonsmusik äro intimt förknippade. Håba stud, för Novåk vid MK i Prag 1914— 15 samt senare för Schreker i Wien och Berlin (även akustik); blev 1923 lärare i kvartstons- och sjättedelstonsmusik vid MK i Prag. Medan i Håbas tidigare verk äldre stildrag äro blandade med nya, har han fr. o. m. stråkkvartetten op. 7 (1919; 1922) helt avstått från traditionella former, periodisk melodik, tematiskt arbete osv. Den musikaliska satsen bygger på helt fri melodiföring utan upprepningar samt framför allt på en tempererad 24- el. 36-tonsskala. För realiserandet av sina idéer har Håba i notskriften infört nya tecken. Flera instrumentbyggare ha även tillverkat instrument för kvartstonsmusik. — Håba har sökt historiskt motivera sin musikaliska stil med hänvisning till »urgrunderna för den europeiska musik-kulturen», vars regler, enl. Håba, uppställdes redan av antikens greker och bevarats i t. ex. slovakisk folkmusik. Enl. denna tankegång är hans harmonilära (1927) historiskt uppbyggd. Verk: Kvartstonsmusik: operorna »Modern» (Matka; München 1931), »De arbetslösa», »Ny jord» (1935), »Tillkomme Ditt rike» (1942); »Symfonisk musik» för orkester op. 10; 3 stråkkvartetter op. 7 (1922), 12 (1923) och 13. fantasi och musik för violin solo op. 9, 5 sviter för piano op. 11 a och b, 16, 22 och 23, svit för kör op. 14, 5 fantasier för piano op. 17, 19, 20, 25 827 och 26, fantasi för violoncell op. 18, fantasi för violin och piano op. 21, svit för klarinett och piano op. 24, fantasi för flöjt och piano op. 34, duo för två violiner op. 49 (1937) m. m. — Sjättedelstonsmusik: stråkkvartett op. 15, svit för stråkar och harmonium op. 37; senare verk: sonat för gitarr (1943), 2 sonater för harpa (1944), 3 sviter för gitarr, klarinett, trumpet och basun (s. å.). — Skrifter: Grundlagen der Tondifferenzierung und der neuen Stilmöglich-keiten in der Musik (i Von neuer Musik, 1925), Von der Psychologie der musikalischen Gestaltung (s. å.), Neue Harmonielehre des dia-tonischen, chromatischen Viertel-, Drittel-, Sechstel- und Zwölftel-Tonsystems (1927). Även Håbas bror, Karel H. (f. 1898 21/r>), är tonsättare, elev till brodern; han har bl. a. komp, operorna Janosik (1932) och »En gammal historia» (1937), violin- och violoncellkons. o. a. ork.-musik, flöjtsonat, pianotrio och pianostycken. L S. Habanera [avane'ra] (sp., härlett ur stadsnamnet Habana, Havanna), kubansk-spansk dans i 2/« el. 4/« takt, något besläktad med tangon och i samma rytm: Urspr. en folkdans, vann habaneran under 1800-t. en viss terräng även som sällskapsdans. Den kan också betraktas som förebilden till den s. k. argentinska tangon, vilken lanserades omkr. 1910. Som ex. på hur den apterats inom konstmusiken kan anföras habaneran i Bizets Carmen (byggd på en melodi av S. Yradier), Saint-Saens’ Havanaise, Debussys Soirée dans Grenade och 3. satsen av Ravels Rhapsodie espagnole. K. R-n Habeneck [abnä'kk], Frangois An-toine, fransk musiker (1781—1849), efter nybildningen av Société des Concerts du Conservatoire i Paris 1828 dess ständige konsertdir. Genom sin omfattande verksamhet gjorde H. en märklig insats i det parisiska musiklivet. — Bild sp. 830. H. stud, violin för Baillot vid MK i Paris, där han blev prof, i violin från 1825 och generalinspektör från 1831. Han var medlem av orkestrarna vid Opéra-Comique och Stora operan, dirig. 1806—15 kons.-konserterna samt fram till 1828 Concerts Spirituels och introducerade en rad av Beethovens ork.-verk; dir. för Stora operan 1821—24 och dess kapellm. 1824—47. — Som tonsättare framträdde H. med bl. a. två violinkonserter och kammarmusik. Å. B. Ha'berbier [-bi:r], Ernst, norsk pianist och tonsättare av tysk börd (1813— 69), konserterade från 1850 i Frankrike, England och Skandinavien och bosatte sig 1866 i Bergen som musiklärare. Av 828