HABICH hans många pianokomp, äro Études poé-sies mest kända. ö. G. Haberl, Fra n z Xaver, tysk kyrkomusiker och musikforskare (1840—1910), präst och pedagog, en av den romantiska kyrkomusikrenässansens centrala gestalter i Tyskland. Med gedigna insikter i gregoriansk koral och Palestrinas musik förenade han en agitatorisk förmåga och organisationstalang av ovanliga mått, som ej bara kom hans berömda kyrkomusikskola i Regensburg till del utan också tog sig uttryck i den med fanatisk entusiasm genomförda koral»restaure-ring» på grundval av det s. k. medicaeiska gradualet, för vilken han en lång tid vann påvligt understöd. Haberl måste dock kort före sin död uppleva, att såväl hans koralboksed. som hans därtill anslutna läroböcker fråntogos all auktorisa-tion och miste varje praktisk betydelse. Haberl uppfostrades i Passau, där han prästvigdes 1862 och anställdes som domkyrko-kapellm. och lärare, men begav sig 1867 till Rom som körledare och organist i S:ta Maria delFAnima. Han utsågs 1871 till körledare och inspektör i Regensburg och gr. där en kyrkomusikskola 1874, som snabbt tillvann sig berömmelse och i sig uppsög något av fanatismen hos den riktning inom kyrkomusiken, som inplanterats i Regensburg av K. Proske (->Ce-cilianism). Är 1879 stiftade Haberl ett Palestrina-sällskap för att stödja och fortsätta den av T. de Witt, J. N. Rauch, F. Espagne och F. Commer 1862 påbörjade samlingsuppl. av den romerske mästarens verk, som stannat vid 9 bd men tack vare Haberls outtröttliga energi 3 år före hans död förelåg i 33 bd jämte suppl., i allt omfattande 950 tonsättningar. Ej få av dem skulle sannolikt ha gått förlorade utan Haberls ingripande. Hans ingående forskningar rörande Palestrina ledde honom emellertid in på frågan om dennes ev. medverkan i de romerska koralreformerna mot slutet av 1500-t. och till den ödesdigra slutsatsen, att Editio Medicaea (1614—15) varit en av Palestrina red. och av påvestolen approberad uppl. i st. f. att den i själva verket var en »misslyckad boktryckar-spekulation» (R. Molitor). Trots varningar och en allt häftigare opposition lyckades Haberl uppnå kyrklig auktorisation för sina »reformerade» koralböcker, ja, påvarna Pius IX och Leo XIII utfärdade därtill skarpa dekret, riktade mot den »arkeologisk-vetenskapliga» oppositionen, som hade sitt eg. säte i franska och tyska benediktinkl oster (Solèsmes, Beuron). ->Pa-léographie musicale. Francois Habeneck. Franz Haberl. I anslutning till sina koralböcker (på Pustet Verlag) utgav Haberl orgelackompanjemang och läroböcker, främst den berömda, mellan 1864—1900 i 12 uppl. utg. Magister choralis, »en teoretisk-praktisk handledning till förståelse och utförande av den autentiska (!) romerska koralsången» (övers, till eng., fr., it., ung., po., sp.; de 1900 i utsikt ställda uppl. på tj. och port, torde ej ha utkommit). Haberl publicerade också värdefulla studier, bl. a. Bausteine für Musikgeschichte 1—3, vars 3. h. om den romerska Schola Cantorum etc. intill 1500-t. även ingår i årg. 3 av VJ, och uppsatser i MM och Cäcilien-Calender (efter 1885 KJ) samt tematiska kataloger ur Sixtinska kapellets arkiv (i MM 1888). Bland hedersbetygelser, som kommo Haberl till del, må nämnas hederskanonikatet vid katedralen i Palestrina 1879, teol. doktorat vid univ. i Würzburg 1889, ledamotskap av den romerska S:ta Cecilia-akad.; han valdes också till hederspresident i flera Ceciliaföreningar och utnämndes 1907 till påvlig husprelat. C.-A. M. Habert, Johannes Evangelista, tysk kyrkomusiker (1833—96), blev 1861 organist och 1878 därjämte körledare i Gmunden; red. 1868—83 den av honom gr. Zeitschrift für katholische Kirchenmu-sik, ett organ för de mot cecilianismen riktade strävandena. H. var även tonsättare av kyrko- och orkestermusik samt utgav en rad ped. arbeten. Litt.: A. Hartl, J. E. H. ... (1900). I. S. Habich, E d u a r d, tysk operasångare, baryton (f. 1885 3/0), anställd vid Staats-oper i Berlin 1910—30. H. utbildades vid Raff-kons. i Frankfurt a. M. och var sedan verksam vid flera tyska operascener. Han framträdde vid Bayreuthfestspelen från 1927 som Alberich i Nibelunoens ring, Kur-wenal i Tristan och Isolde och Klingsor i Parsifal och gästade med stor framgång Covent Garden i London 1928: åren 1928—29 engagerad vid- Chicago Civic Opera samt 1935—36 vid Metropolitan. G. P. 829 830