HALLBERG Hall, Pauline, norsk tonsättare och musikkritiker (f. 1890 2/8), har alltsedan sin debut ivrat för nyare musik, särsk. fransk, som motvikt mot det tyska inflytandet. Hennes egna verk med sina klara, rena och enkla linjer bära också prägel av fransk musikuppfattning. H. stud, piano för Backer Lunde, komp, för Elling och i Dresden samt i Paris 1912—14 och senare. Hon har flitigt framträtt som ackom-panjatör, undervisat i musik, särsk. musikhistoria, och iscensatt K. Weills Tolvskillings-operan på Centralteatret i Oslo 1930 och 38 samt på Studioteatret 1947. Hon gr. och ledde 1932—38 Pauline Hallkvintetten, en vokal damkvintett, med vilken hon gav konserter, även i radio. H. har även varit Dagbladets i Oslo musik- och teaterkorrespondent i Berlin 1926—32 och dess musikkritiker i Oslo 1934—41 samt från 1945. Ordf, sedan 1938 i Ny musikk, den norska sektionen av ISCM, och anlitad föredragshållare. Som tonsättare deb. hon 1917 med en kompositionsafton i Oslo. Verk: Scenmusik till Lysistrata, Blodet ropar under almarna (O’Neill), Så tuktas en arg-bigga, Piraten (Achard), Raskolnikov, Agilulf den vise (Kinck), Familien Turbin (Bulgakov), Henrik og Pernille och Hamlet för scener i Oslo och Bergen; Verlaine-suite (1920) o. a. ork.-verk; Sonatine för stråkkvartett o. a. kammarmusik; körverk, bl. a. Smeden og ba-keren (Wessel; 1932); pianostycken (bl. a. Fire klaverstykker op. 1) och sånger (Du blomst i dug, Barnvisa o. a.). H.K. Hallager, Andreas, dansk militärmusiker (1796—1853), från 1836 dirigent för den kungl. taffelmusiken i Danmark. H., som under kortare perioder var verksam i Sthlm (1815) och Ryssland (1821), har utg. sångsaml. och komp, marscher, gitarrstycken o. a. instrumentalmusik. Er-l Hallardt, Johan Fredrik, musikälskare, samlare och författare (1726—94), jämte A. Hülphers frihetstidens och den gustavianska epokens produktivaste sv. förf, på musikhistoriskt område. — LMA 1776. H. deltog aktivt i den livliga musikutövningen inom de förnäma amatörkretsarna i Sverige vid mitten av 1700-t. för att vid början av 70-t. bli postmästare i Wismar. Han efterlämnade omfattande saml. av samtida musika-lier och musiklitt., som året efter hans död förvärvades till MA:s bibi, och där utgöra en ovärderlig stomme i dess rika 1700-talsbestånd. Även om H:s, till trycket aldrig befordrade, skrifter till väsentlig del äro kompilationsar-tade på ett för tiden typiskt sätt, ge de dock en rad faktiska upplysningar om samtida musiker och musikförhållanden och utgöra dess- 849 Ernesto Halffter. Pauline Hall. utom ett aktningsvärt vittnesbörd om en bild-ningssökande sv. amatörs intresseriktning och konstuppfattning. Av spec. intresse äro de, dock ganska fåtaliga, partier som beröra sv. förhållanden, t. ex. lexikonart. över musiker och amatörer el. de klarsynta yttrandena om den 1771 instiftade Musikaliska akad. i Sthlm, som återfinnas i Musikens beskaffenhet i åtskillige länder och städer (från omkr. 1776) och i Miscellanea i musik (från 1780-t:s första år). Skrifter (u. n.; samtl. i hdskr. i MA:s bibi.): Musicalisk dictionnaire (3 bd, omkr. 1773—81), Musicaliske frågor och svar (omkr. 1776), Musiklexikon, A—C (omkr. 1776), Tonkonstnär slexikon (omkr. 1777—84), Om operamusik (omkr. 1780) och Biografiskt musiklexikon (4 bd, omkr. 1783—87). Litt.: T. Norlind, J. F. H. och svensk musik -lexikografi (i STM 1938). S. W. Hallberg, Bengt Wilhelm, musiker (1824—83), organist vid stadskyrkan i Landskrona och musiklärare vid lärov. från 1852. H. var trol. den förste i Sverige, som systematiskt el. åtminstone i större omfattning stud, äldre musikhdskr. Han avsåg att utge Skandinaviske ländernas såväl handskrifna som tryckta missalier och äldre hymnsamlingar, men arbetet förblev otr. H., som tillhörde anhängarna av koralernas återställande i reformationstidens anda, utgav 1882 Förslag till koralbok för svenska kyrkan. H. avlade 1845 organist- och kyrkosångarex. och 1849 musikdir.-ex. vid MK i Sthlm och företog resor till Skottland (1860) samt på statsmedel till Tyskland, Österrike och Italien (1871 och 73) för forskningsändamål. Han ledde på 1860-t. flera av skarpskytteföreningens sångkörer och gr. 1872 ett musiksällskap. Till sångundervisningens främjande införde han sol-fa-metoden. — Som tonsättare skrev H. företrädesvis i kontrapunktisk stil; ivrig förespråkare för cecilianismen, tonsatte han körer i ren a cap.-stil och var en av de få sv. kompositörer under 1800-t., som behärskade denna. 850