HALLDÉN Verk: Två mässor, ett rekviem; orkesterverk; kammarmusik; Orgelpreludier (2 h., 1854—78); Ave Maria för sopran, violoncell och piano (1858); 2—3-st. skolsånger m. m. — I MA:s bibi, finnas i ms. en symfoni och ett scherzo, dessutom ms. i LUB. — Skrifter: Handbok för undervisning i sång enligt det skottska sol-fa-systemet (2 h., 1868), Handbok för blifvande organister (1885). I. S. Halidén, Björn (Nalle) Gustaf, kapellmästare (1862—1935), känd som skicklig ackompanjatör och arrangör av scenmusik. Urspr. medicinare i Uppsala, valde H. därefter musikerbanan och deb. 1886 som teaterka-pellm. i landsorten. Han var sedermera knuten till olika scener i Sthlm, bl. a. Dramatiska teatern (1900—07 och 1909—12), turnerade i landsorten och grannländerna, fungerade som konferencier och kapellm. bl. a. hos E. Rolf och i Khmn. Ären 1919—22 och 1931—32 var H. engagerad hos Karl Gerhard, 1922—26 och 1930 vid Folkteatern i Gbg. Han har komp, flera populära visor och arr. musik till Vasariddare, Fru Hin, Stor-Klas och Lill-Klas o. a. teaterpjäser samt övers, operatexter. H. M-g Halle, eg. Halle an der Saale, provinsen Sachsens fjärde stad, belägen i mellersta Tyskland (220 360 inv. 1939), sedan medeltiden betydande handelsort — medlem av Hansan — och efter univ:s grundande 1694 även viktigt lärdoms-centrum. Som musikstad har Halle tidvis spelat stor roll i tyskt musikliv. Musiklivet i Halle har gamla anor. Under medeltiden voro de halleska klostren berömda, framför allt det av ärkebiskop Adelgot av Mag-deburg år 1116 anlagda Neuwerk. Den världsliga musiken hade redan länge åtnjutit halvofficiellt stöd, då stadspiparämbetet inrättades 1461, varigenom musikanterna direkt ställdes i stadens tjänst. Mot 1400-t:s slut och under 1500-t:s början bildades regelrätta hovkapell. Med S. Scheidts utnämning till hovorg. i Ma-rienkirche el. Marktkirche 1609 gick stadens musikliv en lysande utveckling till mötes. Scheidts rykte drog stora skaror av elever och lyssnare från hela Tyskland till Halle. Detta uppsving befästes av hertig August av Sachsen (1654—80), som 1654 gr. en hovopera. Dennas uppgift var att understödja den tyska operaproduktionen och kom därigenom att bli banbrytande. Är 1661 inträdde Schützlärjungen D. Pohle som kapellm. I samband med en omorganisation 1677 knöts J. P. Krieger som v. kapellm. till kapellet. En viktig faktor blev tillkomsten av univ. 1694, där snart ett collegium musicum inrättades. Under det nya seklets första år fick Halle sin namnkunnigaste musikergestalt i G, F. Händel, som 1702—03 var domkyrkoorg. Betydelsefull vid denna tid blev även A. H. Franckes stiftelser (från 1695), där musiken odlades av eleverna, och ett fruktbärande arbete nedlades på kyrkosångens reformering; det främsta resultatet blev J. A. Freylinghausens Geistreiches Gesangbuch ... (1704). Glansen från hertig Augusts hovmusik hade efter dennes död (1680) förbleknat, och 1700-t. betecknar i stort sett en nedgångsperiod. Är 1714 blev G. Kirchhoff org. i Marienkirche. Han föranstaltade bl. a. med hovmusikerna den första offentliga konserten i staden. W. F. Bach, org. vid Marktkirche och dir. musices 1746—64, sökte förgäves aktivisera musiklivet, men hans efterträdare från 1787, D. G. Türk, univ.-musikdir. från 1779, skapade ett konsertväsen, där bl. a. Händel odlades (från 1803). Vid 1800-t:s början blev, förutom Türk, J. F. Naue den drivande kraften. Naue, som 1816 efterträtt Türk som org. och följ, år som univ.-kapellm., anordnade redan 1814 abonnemangskons. med den av J. J. Kötschau s. å. gr. orkesterföreningen, vilka sedan blevo institution. Naue bildade även Singakademie (1814), den senare centrala institutionen i stadens musik-odling. En första höjdpunkt nåddes genom musikfesterna 1829, 30 och 35. I början av 1830-t. skedde en omorganisation av stadens musikinstitutioner, varvid en orkesterförening under G. Schmidt 1832 uppsattes. Ännu en orkester bildades, i det den gamla stadsmusikantkåren upphävdes 1847 och uppgick i den av E. John 1852 gr. Hallisches Stadtorch. Singakademie fick med R. Franz sin idealiske ledare (1842—67); dess namn ändrades också 1907 till det nuv., Robert Franz-Sing-Akademie. Operaverksamheten tog fart först 1811, då en ensemble från hovteatern i Weimar gästspelade fram till 1814. Är 1836 invigdes en ny teaterbyggnad, vilken ombyggdes 1845 och kvarstod till 1883, då den revs för att bereda plats för den nuv., 1886 invigda. Bland Hålles musikinstitutioner intill 1945 intog Stadttheater en framskjuten ställning. Orkestermusiken har främst tillgodosetts av Städtisches Orch. och Mitteldeutsches Landes-Orch. Inom vokalmusiken har Robert Franz-Sing-Akademie bibehållit sin rangplats; intill andra världskrigets slut stod den under ledning av A. Rhalwes. För kammarmusiken verkade bl. a. Städtisches Orch:s stråkkvartett och Donath-Trio samt Vereinigung für alte Musik. Musikundervisningen handhades främst av Riemann-Musik-Seminar und Kons. För den högre undervisningen svarade univ. med lärostol i musikhistoria och musikvetenskapligt seminarium; föreståndare M. Schneider. Som främsta konsertlokaler gällde Stadt-schützenhaus, Thalia-Festsaal och Haus an der Moritzburg. Litt.: W. Serauky, Musikgeschichte der Stadt Halle (3 bd, 1935-43). G.P. 851 852