HAYDN nr 3 A-dur, vilka kunna anses säkra; av 5 andra under Haydns namn är en G-durkons. (Pohl e 2) förmodligen äkta, de övriga tvivelaktiga. — 2 säkra violoncellkons., HV s. 22 nr 1 C-dur (före 1765(?)) och nr 2 D-dur (1783) samt 2 tvivelaktiga. — 1 kontrabaskons. HV s. 22 D-dur. — 2 äkta hornkons., HKe VII:5 D-dur (1762) och HV s. 22 D-dur (före 1765(?)), samt en tvivelaktig (D-dur), en kons, för 2 horn HV s. 22 Ess-dur, en trumpetkons. HV s. 22 Ess-dur (»per il Clarino»; 1796). — En säker och en tvivelaktig flöjtkons., HV s. 22 D-dur (före 1765(?)) och HKe VII:6 D-dur, en tvivelaktig oboekons., HKe VII:7 C-dur; 5 lira-kons., Pohl e 12—16 (omkr. 1786). Kammarmusik utan klaver: Divertimenti: Huvuddelen av dessa stammar från tiden fram till 1765, däribl. 6 Scherzandi och en rad divertimenti, citerade i HV (s. 16—18) och i Breit-kopfs försäljningskataloger 1765—68 el. bevarade som ms. i olika saml. (jfr HKe III). Från en senare tid härröra 6 divertimenti ä 8 parti conc. »op. 31» (1781; Pohl c 8—13; mestadels arr. av tidigare komp, för baryton) och 7 lira-notturni (omkr. 1790; Pohl c 15—21). 7 stycken för harmonimusik — däribl. det med den av Brahms begagnade Chorale St. Antonii — måste räknas till de verk, vilkas äkthet icke är bevisad. Det saml. antalet divertimenti och liknande under Haydns namn uppgår till minst 80, varav dock ung. hälften är tvivelaktig och omkr. en fjärdedel möjl. gått förlorad. — Stråkkvintetter: Saml. »op. 22» (6 kvintetter) tycks bestå av idel oäkta verk. Kvintetten »op. 88» måste tillskrivas Michael Haydn. Stråkkvartetter: En utförlig översikt av innehållet i de mest kända Haydnkvartettuppl. återfinnes i Marion M. Scotts uppsats »Haydn’s 83» i ML 1930. I det följ, citeras efter HV (s. 26—29), som bygger på Pleyels fört. (1801—02): »Op. 1»: 1—6 (före el. omkr. 1760; tr. 1765): nr 1 B-dur, 2 Ess-dur, 3 D-dur, 4 G-dur, (5 B-dur) och 6 C-dur; i st. f. nr 5 B-dur innehöll »op. 1» urspr. den av Marion Scott åter framdragna Ess-durkvartetten HKe IX:Ess 1 (HV s. 16 nr 6); »op. 2»: 1—6 (före el. omkr. 1760; tr. 1766): nr 7 A-dur, 8 E-dur, 9 Ess-dur, 10 F-dur, 11 D-dur och 12 B-dur; »op. 3»: 1—6 (urspr. »op. 26»; omkr. 1763—64?; tr. omkr. 1775(?)): nr 13 E-dur, 14 C-dur, 15 G-dur, 16 B-dur, 17 F-dur (med den bekanta »Serenade») och 18 A-dur; »op. 9»: 1—6 (omkr. 1768(?)); tr. omkr. 1770(?)): nr 19 C-dur, 20 Ess-dur, 21 G-dur, 22 d-moll, 23 B-dur och 24 A-dur; »op. 17»: 1—6 (1771; tr. 1772—73): nr 25 E-dur, 26 F-dur, 27 Ess-dur, 28 c-moll, 29 G-dur och 30 D-dur; »op. 20»: 1—6 (»Sonnenquartette»; 1772; tr. omkr. 1773(?)): nr 31 Ess-dur, 32 C-dur, 33 g-moll, 34 D-dur, 35 f-moll och 36 A-dur; »op. 33»: 1—6 (»Jungfernquartette», »Gli Scherzi», »ryska kvartetterna»; 1781; tr. 1782): nr 37 h-moll, 38 Ess-dur, 39 C-dur (»Fågelkvartetten»), 40 B-dur, 41 G-dur och 42 D-dur; »op. 42» 981 (1785; tr. omkr. 1785?): nr 43 d-moll; »op. 50»: 1—6 (»preussiska kvartetterna», tillägnade Fredrik Wilhelm II av Preussen; 1787; tr. s. å.): nr 44 B-dur, 45 C-dur, 46 Ess-dur, 47 fiss-moll, 48 F-dur och 49 D-dur (»Froschquartett»); [nr 50—56: kvartett-arr. av Die sieben Worte ... (tr. 1787)]; »op. 54»: 1—3 (»Tostkvartetterna», ser. 1; 1788(?); tr. 1789): nr 57 C-dur, 58 G-dur och 59 E-dur [i Eulenburg och flera andra uppl.: nr 57 G-dur och 58 C-dur]; »op. 55»: 1—3 (»Tostkvartetterna», ser. 2; 1788(?); tr. 1790): nr 60 A-dur, 61 f-moll (»Rakknivskvartetten») och 62 B-dur; »op. 64»: 1—6 (»Tostkvartetterna», ser. 3; 1790(—92?); tr. 1792(?)): nr 63 D-dur (»Lärkkvartetten»), 64 Ess-dur, 65 C-dur, 66 G-dur, 67 B-dur och 68 h-moll [Eulenburg: nr 63 C-dur, 64 h-moll, 65 B-dur, 66 G-dur, 67 D-dur, 68 Ess-dur]; »op. 71»: 1—3, och »op. 74»: 1—3 (»Apponyi-kvartetterna»; 1793; tr. 1795— 96): nr 69 B-dur, 70 D-dur, 71 Ess-dur, 72 C-dur, 73 F-dur och 74 g-moll (»Ryttarkvartet-ten»); »op. 76»: 1—6 (»Erdödy-kvartetterna»: 1799(?); tr. 1799): nr 75 G-dur, 76 d-moll (»Kvintkvartetten»), 77 C-dur (»Kejsarkvartetten»), 78 B-dur, 79 D-dur och 80 Ess-dur; »op. 77»: 1—2 (»Lobkowitz-kvartetterna»; 1799; tr. 1802): nr 81 G-dur och 82 F-dur; »op. 103» (1803; tr. 1806): nr 83 B-dur. — Av de i HKe IX uppräknade osäkra kvartetterna äro förmodligen på sin höjd några få verkligen av Haydn (D 1?, Ess 2?); till dessa nämnda — mest i ms. bevarade — komma flera tr. serier stråkkvartetter, som måste antagas bestå av idel oäkta »Haydn»-kvartetter. Till dessa måste i varje fall räknas Parisuppl. op. 11 — delvis omtr. i op. 12 — op. 18, op. 21 och op. 28. Stråktrios: Bland omkr. 60 stråktrios för 2 violiner och violoncell (HV s. 19—20 och HKe V) måste gott och väl en tredjedel räknas som oäkta el. tvivelaktiga. Av de resterande omkr. 40 äro i varje fall 30 bevarade, dels i äldre tryck (Chevardière utan opustal, Le Duc op. 2, Chevardière op. 5, Bailleux op. 6, Hum-mel op. 8 = Chevardière op. 5 m. fl.), dels i hdskr. En rad både äldre och nyare stråktrio-uppl. sammanblanda originalverk för 2 violiner och violoncell med arr. komp., särsk. barytontrios. I den ganska kända Simrockuppl. (»å l’usage des comangans») består således den andra saml. helt och hållet av arr. barytontrios, nr 34—39. Stråktriorna för 2 violiner och bas stamma antagligen alla från tiden före och omkr. 1765. Härifrån måste dock undantag göras för de 6 trios (omkr. 1784), som utg. av Forster som »op. 38» och som i allmänhet räknas som trios för flöjt och violin (el. 2 flöjter) och bas men vilka även kunna utföras som stråktrios. Bland stråktrios för violin, altviolin och violoncell måste särsk. nämnas de tre trios, som också existera som klaversonater (GA 40—42; omkr. 1784), utan att det med säkerhet kan sägas, om den ena el. andra formen el. bägge skall anses för autentiska. En 982