HAYDN rad andra utgåvor av trios för violin, altviolin och violoncell innehålla endast arr. verk, övervägande barytontrios. Stråkduos: 6 duos uppgivas av Haydn själv (i Entw. Kat. och HV) vara verk för violin solo med ackomp. av en viola men finnas utg. både i denna form och (i flera uppl.) som violinduetter, således redan i Hummels op. 6 (1769?). Förutom dessa stråkduos i original finnes ingen bevisligen äkta, men däremot talrika arr. Barytontrios: 126 trios för baryton, viola och violoncell (HV s. 7—12 + HKe H:C 1), komp. 1765—75. Bortsett från vissa förändringar i ordningsföljden mellan de senare trios (från nr 95) är uppställningen i HV kronologisk (jfr J. P. Larsen, Die Haydn-Überlieferung, s. 226 ff.). En del trios äro numera endast kända i arr. form; några få saknas helt. — Övriga barytonkomp.: 12 (ensatsiga) Divertimenti el. »Cassa-tionsstück» (baryton 1 och 2 samt violoncell), 17 (23) duetter (»soli», »sonate»; baryton och violoncell), 9 divertimenti (4—8 instr.) och 2 kons. + en kons, för 2 barytoner. Alla dessa äro komp, mellan 1765 och 1775. Bevarade äro endast de 12 ensatsiga triodivertimenti, en duo och 2 flerst. divertimenti (+ 4 andra divertimenti i arr. form i Artarias »op. 31»; se vidare under Divertimenti i verkfört. ovan). — Flöjtkvartetter och -trios (jfr art. av C. Spra-gue-Smith i MQ 1933): 6 flöjtkvartetter »op. 5» (Hummel = »op. 16» Huberty) äro sammansatta av två arr. Haydn-divertimenti (nr 4 och 6) och 4 kvartetter av ovisst ursprung. En sjunde flöjtkvartett (HKe VI:10) är förmodligen oäkta. — 6 trios för flöjt och violin (el. 2 flöjter, ev. 2 violiner) och bas »op. 38» (omkr. 1784); 3 trios och en triosats för 2 flöjter och violoncell (1790—95). »Op. 11» (Hummel) består av 5 barytontrios och ett divertimento i arr.; »op. 25» är oäkta; HKe VI:8 och 9 äro tvivelaktiga. Kammarmusik med klaver och klavermusik: Av 22 Klavierdivertimenti mit Begleitung (HKe XI + X:C3 och G3) är trol. omkr. 15 äkta (Cl— 8 + X:C3, Essl, Fl-2, G2 + X:G3 och Al; jfr Haydn-Überlieferung s. 303 ff.). De flesta äro för cembalo, 2 violiner och bas, några få (kanske arr.) för cembalo, violin och bas. De sist komp, äro trol. från omkr. 1765, men de flesta från tiden före el. omkr. 1760. Med få undantag ha dessa bevarats, stundom i skilda former. — Klavertrios (HKe XII): nr 1 g-moll (före 1766), 2 F-dur (Entw. Kat.: Divertimento per il Cembalo con Bariton e 2 violini; tr. som klavertrio »op. 42» omkr. 1785); »op. 40» (omkr. 1784): nr 3 C-dur, 4 F-dur och 5 G-dur; »op. 45» (1784—85; tr. 1786): nr 6 F-dur, 7 D-dur och 8 B-dur; »op. 42»: nr 9 A-dur (1785), 10 Essdur (omkr. 1785) och [2 F-dur]; »op. 57» (1788—89; tr. 1789): nr 11 Ess-dur, 12 e-moll och 13 c-moll; »op. 61» (tr. 1790): nr 14 Ass-dur; »op. 62» (tr. 1790): nr 15 G-dur (violin el. flöjt); 983 »op. 63» (tr. 1790): nr 16 D-dur; »op. 68» (tr. 1790—91): nr 17 F-dur; »op. 70» (omkr. 1794): nr 18 A-dur, 19 g-moll och 20 B-dur; »op. 71» (omkr. 1794—95): nr 21 C-dur, 22 Ess-dur och 23 d-moll; »op. 73» (omkr. 1795): nr 24 D-dur, 25 G-dur och 26 fiss-moll; »op. 75» (omkr. 1795—96): nr 27 C-dur, 28 E-dur och 29 Essdur; »op. 88» (omkr. 1795?): nr 30 Ess-dur; »op. 101» (1795?; tr. 1803): nr 31 ess-moll. — Kla-ver-violin-sonater: »Op. 70» (tr. 1794): G-dur (HV s. 38, nr 48). — Bland de 7 övriga sonater, som finnas upptagna i nyare uppl. (Peters), äro 4 urspr. klaversonater (GA 24, 25, 26 och 43), 1 ett divertimento, som även existerar som klaversonat (GA 15), och 2 äro arr. kvartetter (HV 81 och 82). Klaver-violin-arr. av dessa 7 verk gå knappast tillbaka på Haydn själv. Klaversonater: GA nr 1 C-dur (före el. omkr. 1760?), 2 B-dur (före el. omkr. 1760?), 3 C-dur (före el. omkr. 1765?), 4 D-dur (före el. omkr. 1765?), 5 A-dur (före 1763), 6 G-dur (före 1766), 7 C-dur (före 1760?), 8 G-dur (före 1760?), 9 F-dur (före 1760?), 10 C-dur (1760—65?), 11 G-dur (1760—65?), 12 A-dur (omkr. 1765?), 13 E-dur (omkr. 1765?), 14 D-dur (omkr. 1765?), [15, arr.], [16, förmodligen oäkta], [17, oäkta (Schwanberg)], 18 B-dur (omkr. 1770?; tr. 1789), 19 D-dur (1767; tr. 1789), 20 c-moll (1771; tr. 1780); »op. 13» (1773; tr. 1774): nr 21 C-dur, 22 E-dur, 23 F-dur, 24 D-dur, 25 Ess-dur och 26 A-dur; »op. 14» (1774—76?; tr. 1778?): nr 27 G-dur, 28 Ess-dur, 29 F-dur (1774), 30 A-dur, 31 E-dur och 32 h-moll; [33 se »op. 41»], [34 se »op. 42], »op. 30» (tr. 1780): nr 35 C-dur, 36 ciss-moll, 37 D-dur, 38 Ess-dur, 39 G-dur och [20 c-moll (1771)]; »op. 37» (tr. 1784; även tr. som stråktrios): nr 40 G-dur, 41 B-dur och 42 D-dur; »op. 41» (tr. omkr. 1785): 33 D-dur, 43 Ass-dur och [15 C-dur]; »op. 42» (tr. 1785— 86): nr 34 e-moll; [»op. 53» (tr. 1789): nr 17 (oäkta), 18 och 19]; »op. 54» (tr. 1789): nr 44 g-moll, 45 Ess-dur (1766) och 46 Ass-dur (omkr. 1768(?)); (»op. 55»; tr. 1788): nr 47 F-dur; (»op. 89»; tr. 1789, som »op. 89» dock först 1798): nr 48 C-dur; (»op. 66»; 1789; tr. 1791): nr 49 Essdur (komp, för fru von Genzinger); (»op. 79»; före 1794(?); tr. omkr. 1800(?)): nr 50 C-dur; (»op. 93»; före 1794(?); tr. 1804): nr 51 D-dur; (»op. 82»; 1794?; tr. 1798): nr 52 Ess-dur. — Dessutom 8 trol. förlorade sonater (före el. omkr. 1765), anförda i Entw. Kat. s. 20—23 (=HV s. 31 nr 3—7, s. 32 nr 9—10 och s. 33 nr 16). Klaverstycken: a) Variationer: Arietta (Menuetto) con 18 [20?] Variazioni A-dur (före omkr. 1768), Arietta con 12 Variazioni Ess-dur (före 1774), 6 Variations pour le Piano-Forte faciles et agréables C-dur (1790), Variations pour le Clavecin ou Piano-Forte f-moll, »op. 83» (1793; tr. 1799); åtskilliga andra var.-verk äro arr. (t. ex. »La Roxelane»). — b) Capp-riccio G-dur (1765; tr. 1788(?)), fantasi C-dur (1789(?)); en som fristående adagio (F-dur) tr. sats (1794?) utgör mellansatsen av sonaten nr 984