HAYDN, M. (i Die Musik 1904); J. B. Sirola, H. und Beethoven und ihre Stellung zur kroatischen Volks-musik (i Beethoven-Zentenarfeier, 1927); G. Schünemann, Ungarische Motive in der deut-schen Musik (i Ungarische Jahrbücher 1924); E. Major, Ungarische Tanzmelodien in H:s Be-arbeitung (i ZMW 1928/29); E. F. Schmid, Das Erbe J. H:s (= 4 d. av förf:s J. H.; 1934). — M. Brenet, La mélodie chez H. (i Le courrier musical 1908); G. Schünemann, Ein Skizzenblatt J. H:s (i Die Musik 1908/09); K. Geiringer, H:s sketches for »the Creation» (i MQ 1932); C. M., Zoofonia Haydniana (i Musica d’oggi 1922); H. Botstiber, Die Instrumentation bei J. H. (i Das Orchester 1928). — A. Sandberger, Zu den un-bekannten Sinfonien von J. H. (i Neues Beethoven-Jahrbuch 1937); G. Becking, Vergleichen-de Betrachtungen zu H:s und Mozarts Menuetten (= Studien zu Beethovens Personalstil, 2. kap., 1921); H. Volkmann, Ist H:s Cellokonzert echt? (i Die Musik 1932); E. Bernleithner, Sind H:s Violoncellkonzerte echt? (i ÖM 1948); R. Steglich, Eine Klaviersonate Johann Gottfried Schwanbergs (SchwanenbergEerls) in der J. H.-Gesamtausgabe (i ZMW 1932/33); E. F. Schmid, Franz Anton Hoffmeister und die »Göttweiger Sonaten» (i Zeitschrift für Musik 1937); H. Schultz, Unverhofftes Begegnen (Textbuch; Vorwort, 1936); M. Friedländer, van Swieten und das Textbuch zu H:s Jahreszeiten (i PJ 1909); A. Sandberger, Ein Lied-Autograph von J. H. (i Zeitschrift für Musik 1942). — V. Luithlen, H.-Instrumente der Gesellschaft der Musikfreunde in Wien (i österreichische Kunst 1932); G. Kinsky, H. und das Hammerklavier (i ZMW 1930/31). — Brev, porträtt m. m.: L. Nohl, Musikerbriefe (1867; 21873); O. Comettant, Un nid d’autographes (21886); Marie Lipsius, Musikerbriefe aus fünf Jahrhunderten (2 bd, 1886); A. Or el, Wiener Musikerbriefe aus zwei Jahrhunderten (1925); I. Schwarz, Verzeichnis der bisher im Handel vorgekommenen H.-Briefe. Katalog No. 92 von Gilhofer & Ransch-burg, Wien (1909); J. E. Engl, J. H:s hand-schriftliches Tagebuch aus der Zeit seines zweiten Aufenthaltes in London 1794 und 1795 (1909); F. Mencik, H:s Testamente (i Die Kultur 1908/09); R. F. Müller, J. H:s letztes Testament (i Die Musik 1932); A. Sandberger, Ein unbekannter Brief von J. H. (i Zeitschrift für Musik 1938). — E. Vogel, J. H.-Porträts (i PJ 1898); H. Marcel, L’iconographie d’H. (i SIM 1910); fört, i Schnerichs och Botstibers H.-biogr.; J. Muller, H. portraits (i MQ 1932); Marion M. Scott, Some H.-portraits in England (i Monthly musical record 1932). Vidare H.-litt. i åtskilliga festskrifter o. d., bl. a. E. F. Schmid, 1732-1932. J. H. Gedenk-schrift anlässlich der... in Schloss Rohrau veranstaltete Ausstellung (1932); Katalog der Gedächtnisausstellung in Eisenstadt 1932 (1932); H.-Festschrift (i Monatsblatt des Vereines für Landeskunde und Heimatschutz von Nieder- 991 Österreich und Wien 1932); Festschrift zur Haydn-Feier in Hamburg a. d. D. (1932); H.-nummer av MQ, Die Musik, österreichische Kunst (alla 1932). J. P. Lar sen Haydn [haidn], Johann Michael, österrikisk tonsättare (1737—1806), bror till J. H., kapellm. hos ärkebiskopen i Salzburg från 1762, även konsertm. och org. vid domkyrkan där från 1777. H. gjorde sin främsta insats på kyrkomusikens område, däi' hans produktion står under inverkan av kej sar Josef II: s idéer. — LMA 1804. H. var 1745—55 korgosse och solosopransång-are vid Stefansdomen i Wien; kapellm. hos biskopen i Grosswardein 1757. — Även om H. skrev talrika instrumentalstycken i den tidigare Wienklassicismens stil och profana vokalverk, nådde han dock högst i sina av Mozart påverkade kyrkliga tonsättningar (rekviem, mässor m. m.) fr. o. m. 1770-t. Bland hans elever kunna nämnas A. Reicha och C. M. von Weber. Vokalverk: 30 mässor, däribl. Missa s. Hiero-nymi (1777), Missa s. Ruperti (1782), Missa in honorem s. Gotthardi (1792), Missa in contra-puncto (1803) samt 4 med tysk text, rekviem, gradualen, offertorier, responsorier, koral-vesprar, Magnificat, Te Deum, oratorier, manskvartetter a cap. o. a. körvisor, lieder m. m. Övriga verk: Operor, sångspel, 30 symf., serenader, marscher o. a. ork.-musik; 1 sextett, 3 stråkkvartetter, 50 orgelpreludier m. m. — Nytr.: Instrumentalverk i DTÖ 14: 2, mässor i DTÖ 12, annan kyrkomusik i DTÖ 32:1; Te Deum D-dur i ÖK 2. Litt.: O. Schmid, J. M. H. (1906); A. M. Klaf-sky, M. H. als Kirchenkomponist (i StM 1915). S. W. Haydn-sällskap, sammanslutningar med ändamål att befrämja Joseph Haydns verk. Någon internationell organisation för detta syfte synes icke ha existerat under 1800-t., ehuru talrika föreningar bildades för att framföra Haydns vokalverk, främst oratorierna. Äldst och mest ansedd bland dessa är Handel and Haydn Society, stiftad 1815 i Boston. Även i Sverige uppstodo körsällskap, vars verksamhet koncentrerades kring Haydns Skapelsen. Liknande uppgifter hade de intill andra världskriget i Wien existerande Musik-v e r e i n Haydn och Haydn-Orches-t e r. I Wien, liksom i Eisenstadt, upprättades spec. Haydn-museer; i båda dessa städer ha 992