HEBEN STREIT Mannheim och var senare bl. a. anställd vid K. teatern 1865—66 samt 71—73, Théåtre Lyrique i Paris 1866—67 och i Oslo 1874—77; den övriga tiden använde hon för gästspel. Efter 1879 uppträdde hon en kort tid på konserter men slog sig 1883 ned i Sthlm för att helt ägna sig åt sin pedagogiska gärning. Signe Hebbe vann framgång genom sin ovanligt välskolade, ehuru täml. begränsade stämma. De starkaste intrycken gav emellertid hennes skådespelarkonst, ofta våldsamt patetisk. I hennes bästa roller, Klytemnestra i Ifigenia i Aulis, titelr. i Fidelio och Lalla Roukh samt Selika i Afrikanskan, framstod dock hennes gestaltning som ett helgjutet konstverk. Som den första införde hon på vår opera det realistiska spelsättet även i den lyriska repertoaren. Roller (u. n.): Susanna och Cherubin i Figa-ros bröllop, Pamina i Trollflöjten, Elsa i Lohen-grin, Alice i Robert av Normandie, Rachel i Judinnan, Valentine i Hugenottema, Margareta i Faust, titelr. i Mignon, Julia i Romeo och Julia, titelr. i Lucrezia Borgia, Violetta i La traviata m. fl. Litt.: Signe Hebbes minnen. Sami.... av Hildur Dixelius-Brettner (1919). G.P. He'benstreit [-ftrah], Pantaleon, tysk violinist (1669—1750), bekant som uppfinnare av instrumentet ->pantaleon, en föregångare till hammarklaveret. H. var från 1698 hovdansmästare och violinist i Weissenfels och företog från 1705 talrika konsertresor med sitt instrument, varvid han bl. a. uppträdde inför Ludvig XIV. H. komp, även för pantaleon och violin. Å. L-y Heber, J u d i t h, norsk pianist och tonsättare (1880—1919), deb. 1907 och hade en egen kompositionsafton i Oslo 1919. H. stud, för bl. a. Agathe Backer Gröndahl och Dagmar Walle-Hansen i Oslo och P. Schar-wenka i Berlin. Hon har komp. Romance op. 3 för violin och piano (1915), en pianosonat op. 7 och sånger. H. K. Hebreisk musik ->Judisk musik. Hebri'derna, ty. Die Hebriden oder die Fingalshöhle, urspr. Die einsame Insel, konsertuvertyr nr 2 av F. Mendelssohn-Bartholdy, op. 26 (1829—30; rev. 1832; London 1832; Sthlm 1835). Mendelssohns första eng. konsertresa 1829, varunder tonsättaren bl. a. besökte ön Staffa i Hebriderna, gav impulsen till verket, som tillägnades dåv. kronprinsen av Preussen. Heckel, J ohann Adam, tysk instru-mentmakare (1812—77), främst verksam som uppfinnare och nydanare av fagot-tens konstruktion samt gr. av ett betydelsefullt företag för tillverkning av trä-blåsinstrument. H. träffade 1831 ett avtal med fagottisten Carl Almenräder om startandet av en experimentverkstad i Biebrich för förbättringar av fagot-tens klaffmekanik och borrning. Efter H:s död fortsatte och utvidgade hans son Wilhelm H. (1856—1909) verksamheten och lyckades väl med ytterligare konstruktionsfinesser, som gjorde Heckel-fagotten berömd. Är 1879 konstruerades inom företaget en kontrafagott av ny modell, och 1904 hade heckelphonen utexperi-menterats. Sönerna Wilhelm (f. 1879) och August H. (1880—1914) blevo tidigt medarb. i familj efirman och övertogo efter faderns död densamma. Å. L-y Heckel, Wolf(f), tysk lutspelare, levde vid mitten av 1500-t. i Strassburg, där han utgav en saml. kompositioner, ty., it. och fr. sånger och instrumentalstycken, för 2 lutor (1556; 21562). — Nytr. finnas i W. Tappert, Sang und Klang aus alter Zeit, och i H. D. Brugers lutskola. I. S. Heckelphon [-få/n], barytonoboe, konstruerad av blåsinstrumentfirman W. Heckel och införd i orkestern av R. Strauss 1904. H. har en mycket vid, konisk borrning och står i stämning en oktav under oboen. Omfånget är A—g2 med notering en oktav högre. Dess klotformade klockstycke är slutet nedtill med en perforerad platta, och i dess sidor äro 3 hål borrade för att släppa ut ljudet. I ett böjt metallrör är det dubbla rörbladet fästat. — En piccolo-heckelphon i F har omfånget f—a4. Å. L-y Hedar, Josef Albin, dirigent och tonsättare (f. 1894 16/io), sedan 1932 dom-kyrkokapellm. i Lund och 1933—48 dirigent för Lunds stu-dentsångfören., med vilken han besökt bl. a. Tyskland (1937 och 38) och USA (1947); sedan 1934 lärare i liturgisk sång vid Lunds univ. — LMA 1943. H. stud, vid MK i Sthlm, där han 1919 avlade organist- och 1920 musiklärarex.; kyrko-sångarex. i Uppsala 1919; fil. lic. i musikforskning 1942. Han var 1920—31 organist i Södertälje, där han även undervisade vid Högre allm. läroverket. H. har komp, körverk, manskvartetter och sånger samt skrivit Kring nyfunna Buxtehudekompositioner i Lunds universitetsbibliotek (i STM 1940) m. m. Å. B. Hedberg, Frans Theodor, författare 995 996