HEINEL Med sin stundom nästan folkviseartade enkelhet, knapphet och koncentrerade stäm-ningsinnehåll, som särsk. i kärlekslyriken når höjden av mästerskap, utgör H:s poesi ett sällsynt lämpat underlag för romanstonsättning, förstärkt genom språkets och versens rent musikaliska skönhet. Den ibland något sentimentala innerligheten och den skenbara fantasiflykten undan verkligheten passade framför allt romantikens föreställningsvärld. Det ironiska draget i hans dikter, som ofta skänker överraskande avbrott i den veka grundstämningen, har i allmänhet förbisetts av tonsättarna. Som den kanske yppersta förtonaren av Heine-dikter står R. Schumann (bl. a. i Lieder-kreis op. 24 och Dichterliebe op. 48), men även F. Schubert (bl. a. Am Meer och Der Doppel-gänger), R. Franz, A. Jensen och bland nord, kompositörer A. Söderman (Heidenröslein), E. Sjögren och E. Grieg ha givit många värdefulla bidrag till romanslitteraturen just med sånger till H:s texter. Litt.: O. G. T. Sonneck, H. H:s musical feuilletons (i MQ 1922); F. Schnapp, Robert Schumann and H. H. (i dens. 1925). G. P. Heine! [ha1'-], Anna, tysk dansös (1753—1808), prima ballerina vid operan i Stuttgart. H. hörde till de främsta dansartisterna på sin tid, och enl. uppgift var det hon, som omkr. 1776 introducerade piruetten i den sceniska danskonsten. — G. m. dansören Gaetano Vestris. K. R-n Heiner-MacDowall [-mäkda°'al], Brita, konsertsångerska (f. 1915 20/2), utbildad vid MK och K. teaterns operaskola i Sthlm samt av Julia Claussen och Inez Örne. H. har en välskolad, mörkfärgad sopran och ett kultiverat föredrag. Hon har framträtt i ett flertal sv. ork.-föreningar, i radio samt konser-terat i Khmn; grammofoninsjungningar. G. M. Heinichen [haiz-], Johann David, tysk tonsättare och musikteoretiker (1683 —1729), skrev bl. a. operor och utgav en generalbaslära, Neu erfundene und gründ-liche Anweisung ... (1711; 21728 med titeln Der Generalbass in der Composi-tion ...). H. var elev vid Thomas-skolan i Leipzig under Schelle och Kuhnau, stud, även juridik och verkade en kortare tid som advokat. Efter att ha uppfört operor i Leipzig och utg. generalbasläran begav sig H. till Italien, där han i Venedig stud, opera och som en av de första tyskarna fick flera sådana verk uppförda. Från 1717 anställd som kapellm. vid August den starkes hov i Dresden. Verk: Operorna Flavio Crispo, Le passioni per troppo amore, Mario, Paris und Helena oder Der glückliche Liebeswechsel (1710) och Calfurnia (Venedig 1713) m. fl.; mässor, 2 rekviem, oratorierna La pace di Kamberga och Oratorio Tedesco al sepolchro Santo samt körstycken med och utan instr.; solokantater och festmusik för kör; konserter, uvertyrer, sinfonier och sonater. Litt.: G. A. Seibel, Das Leben des ... Hof-kapellmeisters J. D. H ... (diss. 1913; med verkfört.); R. Tanner, J. D. H. als dramatischer Komponist (diss. 1916); G. Hausswald, J. D. H:s Instrumentalwerke (diss. 1937; med verkfört.). L S. Heinitz [ha1'-], Wilhelm, tysk musikforskare (f. 1883 0/i2), blev 1939 prof, i jämförande musik vetenskap vid univ. i Hamburg. H. var urspr. fagottist och blev 1915 assistent vid ett fonetiskt laboratorium i Hamburg, från 1920 knuten till univ. Skrifter: Trommelsprache in Afrika und in der Südsee (1917; tills, m. G. Thilenius och C. Meinhof), Musikinstrumente und Phonogramme des Ost-Mbamlandes (i F. Thorbecke, Im Hoch-land von Mittel-Kamerun 3, 1919), Asymmetrien in Gebrauchstonleitern (i Bericht über der mu-sikwissenschaftlichen Kongress Leipzig 1925), Die dynamische Schichtung in Beethovenschen Sonatenthemen (i Bericht... Wien 1927), Struk-turprobleme in primitiver Musik (1931); Instru-mentenkunde (i Handbuch der Musikwissen-schaft, 1929); Neue Wege der Volksmusik-forschung ... (1937) o. a. samt art. i bl. a. AM, AMW, ZMW och Vox. L S. Heink, Ernestine, ->Schumann-Heink. Heinrichshofen [ha^nrichshå-], tyskt musikförlag, gr. 1806 i Magdeburg, då W i 1 h e 1 m H. (1782—1881) övertog Keils bokhandel där, numera i Wilhelmshafen. Förlaget, som vid slutet av 1920-t. nådde ett starkt uppsving, specialiserade sig på instruktiv pianolitteratur och motsvarande teoretiska arbeten men utger nu musik på alla områden. Heintz [ha1-], Wolff(gang), tysk tonsättare (1500-t.), organist i Magdeburg och Halle; tillhörde Luthers vänner. H. medverkade med koralbearb. i flera sångböcker, bl. a. av G. Rhau; ur dennes Newe deudsche geistliche Gesenge (1544) två sånger i nytr. utg. av J. Wolf i DDT 34. I. S. Heintze, Gustaf Hjalmar, tonsättare och organist (1879—1946), son till W. H. och bror till J. H., organist i Maria Magdalena kyrka i Sthlm från 1910 och en av stiftarna av Föreningen Svenska tonsättare 1919. H. har med sina konsert- och kammarmusikverk berikat den fåtaliga sv. repertoaren på dessa fält med personligt hållna, värdefulla alster. — LMA 1942. 1007 1008