HELSINGFORS SYMFONIORKESTER stad som en permanent kommunal institution. Med stöd av två förmögna köpmän, W. Klä-rich och N. Sinebrychoff, lyckades det R. Kajanus att hösten 1882 uppställa en 36 man stark orkester, som fick namnet Helsingfors orkesterförening (Helsingin o r-kesteriyhdistys) och var den första fasta, symfoniskt fullstämmiga konsertorkestern i Norden. Den kämpade oavbrutet med stora svårigheter, men tack vare Kajanus’ okuvliga energi och personliga uppoffringar (1884— 89 bar han allena icke blott det konstnärliga utan även det ekonomiska ansvaret) förmådde han ständigt vidga och utveckla sitt företag. År 1894 ändrades dess namn till Helsingfors filharmoniska sällskap (Helsingin filharmooninen seur a), och 1914 blev orkestern en kommunal inrättning med namnet Helsingfors stadsorkester. Det första året arbetade orkestern uteslutande med stöd av privata medel, men från och med det andra erhölls ett litet statsbidrag, som dock aldrig kunde trygga företagets existens. Kommunalt understöd utverkades först 1892, och då till det anspråkslösa beloppet av 5 000 mark — statsbidraget för samma år utgjorde 25 000. År 1889 konstituerade sig föreningen som ab. med aktiemajoriteten i Kajanus’ hand. Under namnet Helsingfors filharmoniska sällskap fortgick verksamheten på en ständigt hotad ekonomisk grundval intill 1914. Är 1911 hade kejserliga senaten plötsligt indragit hela statsbidraget för Filharmoniska sällskapet. Den lidelsefulla politiska konflikt, som uppstod i samband med Kajanus’ försök att få den dra-koniska åtgärden korrigerad, resulterade i att staden hösten 1912 fann sig äga två konkurrerande orkestrar om 60 man vardera: den av Kajanus ledda Filharmoniska orkestern (även kallad den »inhemska» för att understryka främlingsprägeln på konkurrenten) och en av G. Schnéevoigt uppställd, av staden subventionerad, med namnet Helsingfors symfoniorkester (Helsingin sinfoniaor-k e s t e r i). Det hetsiga »orkesterkriget» pågick två år men bragtes genom överarkitekten H. Lindbergs energiska diplomati till ett slut, i det att båda företagen upphörde med sin verksamhet och en av staden tillsatt musiknämnd upprättade Helsingfors stadsorkester, vid vilken både Kajanus och Schnéevoigt anställdes som huvuddirigenter (1914). Schnéevoigt kvarstod blott två år, Kajanus drog sig tillbaka 1932 och efterträddes då av Schnéevoigt, som avgick med pension 1941. T. Hannikainen utnämndes nu till dirigent men tillträdde aldrig befattningen, som under kriget provisoriskt handhades av A. Järnefelt, M. Similä m. fl. Similä utsågs från 1946 till dirigent på fem år. — I intendentbefattningen ha verkat A. Apostol (1914—18), H. Mörck (1918—24), E. Pingoud (1924 —42) och N.-E. Ringbom (från 1942). Intill 1912 gåvos ett tiotal symfonikonserter per säsong; efter 1914 steg antalet till 16, och sedan 1947 föranstaltas två abonnemangsser. om sammanlagt 26 ord. symfonikonserter årligen, vartill komma regelbundna söndagsmatinéer. Vid sidan härav har orkestern medverkat vid enskilda konserter, framför allt kompositions -konserter (bl. a. av Sibelius), föreställningar på stadens teatrar (intill 1930) och Finska operan, som tar en övervägande del av dess arbetstid i anspråk, officiella festligheter osv. År 1900 företog Filharmoniska sällskapets orkester under Kajanus en turné med världsutställningen i Paris som slutmål och framförde därvid ung finländsk tonkonst (bl. a. Sibelius’ 1. symf. och Finlandia) flerstädes i Skandinavien och Nordeuropa. Helsingfors stadsorkester gav 1934 under Schnéevoigt tre konserter med finländskt program (övervägande Sibelius) i London; 1936 gästades Stockholm. Litt.: N.-E. Ringbom, Helsingfors orkesterföretag 1882—1932 (1932). N.-E. R. Helsingfors symfoniorkester ->Helsing-fors stadsorkester. Helsingfors teaterorkester (Helsingin teatteriorkesteri), namn på flera orkestersammanslutningar i Hfors, i sin verksamhet till stor del bundna till stadens teatrar. 1. En på initiativ av E. Raitio 1930 gr. orkester, sammansatt huvudsaki. av arbetslösa biografmusiker. Denna fick en betydelsefull uppgift, då Helsingfors stadsorkester genom sin ökade arbetsbörda vid Finska operan inte längre kunde tillgodose övriga teatrars behov av instrumental medverkan. Vid sidan av teaterarbetet har H. även givit egna konserter, gästspelat i landsorten samt gjort ett flertal filminsp. Som ord. dirigenter (frånsett resp, teatrars egna kapellm.) ha fungerat E. Raitio (1930—32), J. Raut-tenbacher (1932—34) och J. Jalas (från 1934). — 2. H. var även namnet på den ork., som 1860 —63 leddes av F. von Schantz och efterträddes av en ny med samma namn, som i tur och ordning leddes av A. Meissner (1863—68), C. G. R. Littmarck (1868—69), R. Faltin (1869—70) och N. B. Emanuel (1870—78). »Teaterorkestern», som upplöstes 1878, var nära två decennier centrum för musiklivet i Helsingfors. N.-E. R. Helsingin balalaikkaorkesteri ->Helsing-fors balalaikaorkester. Helsingin filharmooninen seura (Helsingfors filharmoniska sällskap) ^Helsingfors stadsorkester. Helsingin kamarikuoro (Helsingfors kammarkör) ->Teittinen, Heikki. Helsingin kansankonservatorio (Helsingfors folkkonservatorium) -»-Musikaliskt folkbildningarbete, avd. Finland. 1035 1036