HELT ÄCKT A STÄMMOR Helsingin kaupunginorkesteri ^Helsingfors stadsorkester. Helsingin kirkkomusiikkiopisto ^Helsingfors kyrkomusikinstitut. Helsingin konservatorio (Helsingfors konservatorium) ->Sibeliusakademin. Helsingin musiikkiopisto (Helsingfors musikinstitut) ->Sibeliusakademin. Helsingin naisorkesteri ^-Helsingfors damorkester. Helsingin orkesteriyhdistys (Helsingfors orkesterförening). 1. ^-Helsingfors stadsorkester. — 2. ->Helsingfors orkesterförening. Helsingin sinfoniaorkesteri (Helsingfors symfoniorkester) ->-Helsingfors stadsorkester. Helsingin teatteriorkesteri ->Helsing-fors teaterorkester. Helsingin torvisoittokunta r. y. ->Hel-singfors hornorkester. He'lsinki ->Helsingfors. Helslut ->Kadens. Helsted, Carl Adolph, dansk musiker och sångare (1818—1904), son till militärmusikern Sig er H. (omkr. 1792— 1841) samt bror till E. H. och far till G. H. — H. var en framstående sångpedagog, 1866—1901 lärare vid MK i Khmn; prof. 1884. H., som även stud, flöjt, var knuten till Det kgl. teater i Khmn 1837—84, en tid som dirigent och, efter stud, utomlands 1840—43 främst för M. Garcfa i Paris, även som kormästare. H. har komp, ork.-verk, kantater och sånger. Er-l Helsted, Edvard Mads, dansk tonsättare och pianopedagog (1816—1900), bror till C. H., framstående pianist, lärare vid MK i Khmn 1869—90; prof:s titel 1890. H. var anställd i Det kgl. kapel 1838—69, från 1863 som dirigent. Verk: Baletterna Toreadoren (1840; Sthlm 1847; arr. av musiken), Napoli (1. akten; 1842; Sthlm 1938), Blomsterfesten i Genzano (1858; samtl. i Khmn) o. a. scenmusik, sånger. Er-l Helsted, Gustav Carl, dansk tonsättare och organist (1857—1924), son till C. H. och en av förgrundsgestalterna i Khmns musikliv. Som tonsättare visade H. stor teknisk och kontrapunktisk skicklighet; särsk. hans kammarmusik äger betydande värde och djup. H. stud, vid MK i Khmn, blev 1891 organist vid Jesuskyrkan och 1915 vid Vor Frue kyrka i Khmn; 1892 lärare i musikteori och orgel vid MK. H. erhöll det Anckerske legat 1885. Verk: Operan Stormklokken (1900—11); symf., violinkons, nr 2 h-moll; körverken Gurresange (1888—90) och Vort land (1906—07); kammarmusik ss. decett D-dur för stråkar och blåsare (1891), stråkkvartett nr 4 f-moll (1922), stråkkvintett, stråktrio, pianotrio e-moll (1886), violinsonat A-dur (1889) och G-dur (1892), Fantasi-sonate för orgel (1890), orgelsonat (1906) och sånger. — Ms. i Det kgl. bibliotek i Khmn. Er-l Helton, det viktigaste intervallet i alla diatoniska skaltyper, motsvarande en stor sekund (c-d, d-e etc.). I ett liksvävigt tempererat tonsystem är heltonen lika med två halvtoner och alltså 2/12 av oktaven = 200 cent. I det harmoniska (»renstämda») tonsystemet urskilj es såväl stor som liten helton. Betr, beräkningen av olika värden för heltonen, vilka variera från 182 till 204 cent, ^-Intervall, Tonsystem. Jämförande art.: Skala. Heltonssteg, melodisk fortskridning en diatonisk helton uppåt el. nedåt. L B-n Heltonsskala, skala bestående av uteslutande heltonssteg, 6 pr oktav. Två tonserier äro möjliga: c - d - e - fiss/gess -giss/ass - aiss/b och ciss/dess - diss/ess -f _ g _ a - h. Hel tonsskalan har framför allt utnyttjats i den impressionistiska musiken. Då den saknar såväl centralton el. orienteringspunkt av något slag som ledton, kvint och kvart, kan den på ett effektivt sätt bidraga till att försvaga el. upplösa känslan av fast tonalitet. (Ett renodlat ex. erbjuder Debussys preludium Voiles.) Hel-tonsskalans betydelse för den impressionistiska stilen har dock ibland överdrivits. I viss mån torde de franska tonsättarnas intresse för heltonsskalan kunna härledas till deras kontakt med arter av östasiatisk musik, där vissa skaltyper (främst former av ->s(a)lendro) för örat approximativt kunna ge samma intryck som en heltonsskala genom frånvaron av tydliga halvtoner. Jämförande art.: Skala, Tonsystem. I. B-n Heltäckta stämmor el. gedackter benämnas de labialstämmor i orgeln, som äro sammansatta av pipor, vilka ha pip-kroppens övre ände täckta av en hatt el. ett lock (jfr Orgelpipa). Huvuddelen av dessa stämmor byggas med cylindriska pipkroppar. De vanligaste äro Ge-dackt, Bordun(a), den svagare Lieblich Gedackt samt pedalstämmorna Subbas och Untersatz jämte den svagare varianten Ekobas. Genom sin karakteristiska klang bilda Kvintadena och Gedacktpommer en särskild grupp. En heltäckt 1037 1038