HEYMANN material i kontrapunktiskt arbete inom kyrko-tonernas ram (bl. a. i form av omvändningar, speglingar etc. kring denna axel). Såväl enkla melodilinjer inom hexakordets ram som själva följden av sex toner (voces musicales) har flitigt utnyttjats som tematiskt material långt in på 1600-t. Vid övergången från ett hexakord till ett annat, s. k. mutation, spelar halvtonen mi-fa en avgörande roll, som kan jämföras med införandet av nya ledtoner vid modulation. Mutationens princip torde framgå av notex. på motstående sida. Hexakordläran blir på så sätt en pedagogiskt användbar metod med förmåga att antyda meloditonernas funktionella samband. De tre hexakordens lägen erbjuda ju också en slående parallell till den senare funktionslärans tre huvudfunktioner: T, D och S. Jämförande art.: Kyrkotoner. Litt.: se under Guido av Arezzo. I. B-n Hey [ha1], Julius, tysk sångpedagog (1832—1909), främst känd genom sin betydande Deutscher Gesangsunterricht (4 d., 1886), en utförlig tillämpning av R. Wagners idéer på sångkonstens område. Elev till F. Lachner och F. Schmitt verkade H. under von Bülow vid MH i München till 1883. Han var en utmärkt pedagog, som utbildade talrika wagnersångare. Ären 1887—1906 tillbragte han i Berlin. — H. ställde sig helt i wagnerriktningens tjänst, och hans ovannämnda huvudarbete är närmast att anse som en stilbildningslära. Förutom sånger skrev han R. Wagner als Vortragsmeister, vilken 1911 utgavs av sonen, operasångaren, bas, och sångpedagogen Hans Erwin H. (1877—1943), som varit anställd vid operorna i Wien och Wiesbaden; senare sånglärare i Charlottenburg. G. P. Heyden (H a i d e n el. H eiden) [ha1'-], S e b a 1 d, tysk musiker och skolman (1499—1561), från 1525 rektor vid S:t Se-baldus-skolan i Nürnberg. H. komp, den berömda passionsvisan O Mensch, bewein dein Sünde gross o. a. verk och skrev, jämte många andra läroböcker, en musiklära, Musicae, id est artis canendi libri duo (1537; 21540 med titeln De arte canendi, ac vero signorum in cantibus usu), ansedd som ett av sin tids förnämsta musikpedagogiska verk. H:s son, Hans H. (1536—1613), eg. köpman, var bekant för sina nykonstruktioner av kla-verinstrument; beskrivning bl. a. i M. Prae-torius Syntagma musicum samt i H:s egna traktat, Musicale instrumentum ref or mat um (d. 1, omkr. 1600, d. 2—3, 1605—10). Litt.: G. Kinsky, Hans Haiden, der Erfinder des Nürnbergischen Geigenwerks (i ZMW 1923/ 24); A. Kosel, S. H. (1940). I. S. Heyer [ha^ar], Wilhelm, tysk musikmecenat (1849—1913), fabrikant, gr. i Köln ett musikhistoriskt museum, som omfattade bl. a. ca 20 000 musikautografer, 3 500 porträtt och en värdefull saml. äldre musikinstrument (2 600 st.), vilken 1926 vid museets upplösning genom sachsiska statens försorg införlivades med musikvetenskapliga inst. vid univ. i Leipzig. Autograferna och biblioteket såldes på auktion. Litt.: G. Kinsky, Katalog des Musikhistori-schen Museums von Wilhelm Heyer, bd 1—2 och 4 (1910—16). E.E. Heyerdahl [he1'-], Anders, norsk tonsättare och folkmusiksamlare (1832— 1918), förde i sina kompositioner folkmusiktraditionerna vidare, så att hans verk bilda en övergång mellan folkmusik och konstmusik. H. stud, piano och violin för N. och F. Ursin samt harmonilära för C. Arnold d. ä. Åren 1856—61 samlade han folkmusik i Aurskog och Hallingdal; saml. från Aurskog innehåller det mesta av det som är känt från denna del av landet. — H. var 1860—62 anställd som violinist vid Det norske theater i Oslo och spelade 2. violin i J. Svendsens kvartett; flyttade 1862 till Aurskog, där han 1871 övertog fädernegården Hanevold. Vid 81 års ålder gav H. sin första kompositionsafton. Verk: För ork.: Symfonisk ouverture, Brude-slått, Sommerkveld-idyl och Sköitefart; kammarmusik: pianokvintett op. 12, två stråkkvartetter A-dur och g-moll, trio B-dur op. 13; Nissespel (1858), sonat C-dur op. 11 (1902) o. a. musik för violin och piano samt pianostycken; Huldreeventyr för kör och soli (1904), Faedre-landssang för manskör; Norsk Revelje og Tap-penstreg för militärork. (1908). Ms. i Univ.-bibl., Oslo. — En del av sina folkmusiksaml. från Aurskog utg. H. i Norske Danse og Slåtter for violin (1904; flera uppl.). Litt.: Art. i Norsk folkekultur (1918), Tone-kunst (1932) och Romerike. Studier og samlinger. 1.... (1948). H. K. Heykens [haiz-], Jonny, tysk populärkompositör (f. 188 4 24/ö), världsbekant genom det i otaliga arr. förekommande salongsstycket Ständchen. H., som stud, för bl. a. Ysaye, har varit violinist i stadsork, i Dortmund, teaterkapellm. i Belfort och gr. 1914 egen ork. Han har även skrivit ork.-verk och kammarmusik m. m. Heymann [he1'-], Werner Richard, amerikansk tonsättare av tysk börd (f. 1896 14/2), elev av bl. a. Juon i Berlin, sedan 1933 verksam i Hollywood; främst känd som filmkompositör. 1077 1078