VON HI L L E R N - D U N B AR Arien... (1794). — Världsliga verk: ett tiotal kantater samt Lieder für Kinder (1769; 31784) m. m. — Instrumentalverk: sinfonier och sonater m. m. Skrifter (u. n.): Über Metastasio und seine Werke (1784), Nachricht von der Aufführung des HändeVschen Messias in der Domkirche zu Berlin den 19. Mai 1786, Anweisung zum Vio-linspielen ... (1792) m. m. Litt.: A. Stierlin, Biographie von J. A. H. (1848); B. Seyfert, Das musikalisch-volksthüm-liche Lied von 1770—1800 (i VJ 1894); K. Peiser, J. A. H. (1894); M. Friedländer, Das deutsche Lied im 18. Jahrh. (1902); G. Calmus, Die ersten deutschen Singspiele von Standfuss und Hiller (1908); H. von Hase, J. A. H. und Breitkopfs (i ZMW 1919/20); A. Schering, Musikgeschichte Leipzigs. Das Zeitalter J. S. Bachs und J. A. H:s ... (1941). I.S. von Hfllern-Du^bar, Anita Amelie Henriette Marie, tysk pianist (f. 1890 1C74), sedan 1923 bosatt i Sthlm, där hon 1926 blev ackompanjatör vid MK. — LMA 1937. H. stud. 1901—07 för M. Fiedler m. fl. vid MK i Hamburg, varefter hon bedrev sångstudier; var 1909—11 lärare vid Vogtsches Kons, i Hamburg och 1916—17 musikkritiker i Ham-burger Fremdenblatt. H., som från 1910 kon-serterat på olika håll i Europa (i Sverige ffg. 1918), ofta tills, m. J. Ruthström, har vunnit framgångar som energisk förkämpe för svensk musik; deltog 1928 i grundandet av Mellersta Sveriges kammarmusikförening. H. undervisar även i sång. Å. B. Hillman, Adolf, musikskriftställare (1844—1933), känd för sina populärt hållna musikerbiografier. H. stud, vid univ. i Uppsala 1865—73 och var därefter verksam som journalist och affärsman i Söderhamn, från 1900 i Stockholm. Skrifter: Mozart... (1917), Johannes Brahms (1918), Kammarmusiken och dess mästare intill 1800-talets början ... (s. å.), Felix Mendelssohn-Bartholdy (1919), Franz Berwald ... (1920), Cho-pin (s. å.) och Schubert (1922). Å. B. Hilme, Jörn Nilson, även kallad S k j e g 1 e-J ö r n, norsk spelman (1778 —1854) från Valdres. H. byggde liksom Myllarguten ut de äldre slåtterformerna och fick stor betydelse för utvecklingen av hardingfelemusiken i Valdres. En rad slåtter ha blivit knutna till hans namn: Hilmesrengja, Jörnrengja, Spelmanns-pröva, Grålysingadn, Sevaldshaugen. — Hans son, Nils Jörnson H. (1809—omkr. 1840), var även spelman, de spelade ofta tillsammans. Ö. G. Hilmer, Christian F r e d e r i k, dansk violinist (1845—1901), medlem av Det kgl. kapel i Khmn 1872, konsertm. där 1893 —1900. H., som stud, för bl. a. C. Schiörring, Lau-terbach i Dresden och Joachim, var i yngre år typen för den fantasirike solisten med gästuppträdanden i Sverige och Ryssland; senare högt ansedd kammarmusikspelare. — Hans hustru, Camilla Elisa H., f. Jen en (1849—1907), var en av Det kgl. teaters mera framstående skådespelerskor och mycket anlitad i sångspel. Sch. Hilton, Karl Arthur, ekonomiinspektör (f. 1901 26/o), kamrer vid K. teatern i Sthlm sedan 1928 och verkställande dir. i Skådebanan från 1934. H., som varit led. av och sekr. i statens teaterråd 1935—41, har som ekonomisk expert biträtt i utredningar ang. teaterfrågor. — G. 1931 —46 m. operasångerskan Helga Görlin. G. P. Hilton [hiltn], John, engelsk tonsättare (1599—1657), stud, musik i Cambridge omkr. 1620 och blev 1628 präst och organist vid St. Margaret’s, Westminster. H. utgav Ayres, or fa la’s (3-st.; 1627; nytr. 1844 av J. Warren; transkription för piano av G. A. Mac Farren) och Catch that catch can, or a choice collection of catches, rounds and canons (3—4-st.; 1652; flera uppl.), som även innehåller kompositioner av H. Litt.: W. H. G. Flood, New light on late Tu-dor composers. J. H. (i MT 1927). I. S. Himmel, Friedrich Heinrich, tysk tonsättare (1765—1814), på sin tid ytterst populär genom sina melodiösa operor, bland vilka främst märkes Fanchon (Berlin 1804; Sthlm 1822). H. stud, först teologi, senare komposition för Naumann i Dresden och i Italien, där han fick sina första operor uppförda. Är 1795 utnämnd till hovkapellm. i Berlin företog han 1798— 1801 resor till Petersburg, Riga, Sthlm, Paris, London och Wien. Verk: Operorna II primo navigatore (Venedig 1794), Alessandro (Petersburg 1798), Froh-sinn und Schwärmerei (Berlin 1801), Die Syl-phen (Berlin 1806) och Der Kobold (Wien 1811), oratoriet Isacco figura del redentore (1791) o. a. vokalverk, kammarmusik och en rad sånger, däribl. An Alexis och Vater, ich rufe dich (T. Körner). Litt.: J. E. F. Arnold, F. H. H. (1810); L. Oden-dahl, F. H. H. ... (diss. 1917). H. M-g 1087 1088