HORNE nad från övriga trumpetinstrument ha konisk borrning. Urtypen är djurhornet, och därför har hornet urspr. ett mer el. mindre böjt ljudrör. — Numera betecknar horn vanl. ->valthorn (fr. cor, it. corno). De av metall förfärdigade hornen voro till en början efterbildningar av djurhornen men er-höllo så småningom egna skepnader. Detta är fallet med t. ex. de nord, bronsålderslurarna, som efterbilda mammuttandens böjning i två plan (Sachs). Ur medeltidens horninstrument utvecklades posthornet och signalhornet. För att utvidga tonomfånget borrades i djurhornet grepphål, som möjliggjorde en diatonisk eller t. o. m. kromatisk skala. Till denna grupp hör vårt sv. ->b o c k h o r n. Inom konstmusiken fanns en efterbildning och motsvarighet härtill i medeltidens och renässansens ->s inka. Nästa steg i utvecklingen är klaffhornen, där grepphålen äro utbyggda med klaffar. Då denna mekanik visade sig mindre ändamålsenlig, ersattes den med ventiler (i början av 1800-t.). Det är signal- och posthornen, som genom denna uppfinning omvandlas till ->k o r-n e 11 och ->b ygelhorn. En form av jakthorn, byggt i cirkelform och med ett mycket stort klockstycke, är upphovet till valthornet, även det till en början ett na tur horn men senare utrustat med olika anordningar för vidgande av tonomfånget utöver naturtonskalan. Jämförande art.: Biåsinstrument. Å. L-y Horn [hå:n], Charles Edward, engelsk operasångare och tonsättare (1786 —1849), verksam i USA 1833—43 och från 1847, dirigent vid Handel and Haydn Society i Boston 1848—49. H. deb. i London 1809 och levde där som sångare och tonsättare; kom 1833 till New York, där hans operor framfördes på Park Theatre. Efter en period som musiklärare och -förläggare var han 1843—47 kapellm. vid Princess’ Theatre i London. Hans verk, hållna i en övervägande sentimental stil, voro mycket uppskattade av samtiden. Verk: 26 operor och sångspel, oratorierna Satan (1845; tidigare framfört i USA som The remission of sin) och Daniel’s prediction (1848), kantater, körer, sånger m. m. H. M-g Horn [hårn], Johann Caspar, tysk tonsättare (f. omkr. 1630), verksam 1663 —76 i Leipzig, utgav en saml. sviter, Parergon (Musikalisches Nebenwerk) (6 d., 1664—76; för stråkinstr.), vilka utgöra några av de tidigaste ex. på satsordningen allemande, courante, sarabande, gigue. 1149 H. skrev även sånger och en evangelieårgång. — Nytr. av 2 canzonettor: Nahrung bietet die Natur utg. av M. Ruetz 1933 och Fünf Mägde utg. av H. J. Moser s. å. I. S. von Hornbostel [- hå'rnbåstal], Erich Maria, österrikisk musikforskare (1877— 1935), den moderna musiketnologins grundare och stora förgrundsfigur. H. stud. bl. a. musikteori för Mandyczewski i Wien och blev efter naturvetenskapliga och filosofiska stud, i Wien och Heidelberg dr phil. 1900. S. å. bosatte han sig i Berlin, där han efter musikvetenskapliga och tonpsykologiska stud, för bl. a. Stumpf övertog fonogramarki-vet vid Berlinuniv:s psykologiska inst., som under hans ledning snabbt vann internationellt rykte; från 1917 även prof, vid univ. i Berlin. År 1933 måste H. gå i landsflykt, verkade en kortare tid som föreläsare vid New School of Social Research i New York och dog 1935 i Cambridge. H:s främsta förtjänst var att han lyckades samordna och utarbeta musikvetenskapen och den moderna etnologiska forskningen och utforma den nya vetenskapsgrenens grundbegrepp och metodik (delvis i samarb. m. Stumpf, Abraham, Lachmann och Sachs). Hans tonpsykologiska och musiketnologiska arbeten omfatta ett vidsträckt område och ha publ. i olika tidskr. Utg. av hans saml. skrifter förberedes f. n. i Holland. Skrifter: Vorschläge für die Transkription exotischer Melodien (i SIMG 1909/10; tills, m. O. Abraham), Musikpsychologische Bemerk-ungen über Vogelgesang (i ZIMG 1910/11), Me-lodie und Skala (i PJ 1913), Systematik der Musikinstrumente (i Zeitschrift für Ethnologie 1914; tills, m. C. Sachs), ChQao-tzien-tzé. Eine chinesische Notation und ihre Ausführungen (i AFM 1918/19), Formanalysen an siamesischen Orchesterstücken (i AFM 1919/20), Psychologi-sche Akustik (i Jahresbericht über die ge-samte Physiologie 1920), Phonographische Me-thoden (i Handbuch der biologischen Arbeits-methoden, utg. av E. Abderhalden. Abt. 5, 1920 ff.), Eine T af el zur logarithmischen Darstellung von Zahlenverhältnissen (i Zeitschrift für Phy-sik 1921), Psychologie der Gehör ser scheinung en (i Handbuch der Physiologie, utg. av Bethe m. fl., 11, 1926), Musikalische Tonsysteme (i Handbuch der Physik, utg. av E. Geiger och K. Scheel, 8, 1927), Die Massnorm als Kultur-geschichtliches Forschungsmittel (i Festschrift P. W. Schmidt 1928), African Negro music (i Africa s. å.), The ethnology of African sound-instruments (i dens. 1933), Asiatische Parallelen zur Berbermusik (i Zeitschrift für vergleichen-de Musikwissenschaft s. å.; tills, m. R. Lachmann), The music of the Fuegians (i Ethnos 1948); flera upps. i Sammelbände für vergleich-ende Musikwissenschaft 1, 1922, m. fl. E. E. Home [hå:n], Lena, amerikansk jazzsångerska av negerhärkomst (f. 1918), 1150