HORNEMAN bekant även som film- och grammofonartist, ansedd som en av nutidens bästa färgade jazzsångerskor. H. har med Ethel Water som förebild byggt upp en framställningskonst, som äger sin styrka i bluessången, varom bl. a. hennes många gram-mofoninsjungningar vittna. Hon har medverkat i filmerna Stormy weather, Cabin in the sky (Svart extas) m. fl.; besökte Sverige 1950. Ho'rneman, Christian Frederik Emil, dansk tonsättare (1840—1906), son till E. H., inom dansk musik numera ansedd som en av de mest betydande föregångarna till Carl Nielsen. I sitt tonspråk strävande efter förnyelse förblev han dock helt och hållet dansk och främmande för det utrerade. Horneman erhöll någon undervisning av fadern och stud. 1858—60 vid MK i Leipzig, där han slöt vänskap med Grieg. Vid återkomsten till Khmn var hemmets ekonomi undergrävd, varför han 1861 öppnade en musikhandel, kombinerad med förlagsverksamhet och med fadern som direktör. Han komponerade under diverse pseud. en del gångbara publiksaker i form av lättare pianomusik. Hans ideal gingo dock i en annan riktning: under dessa år startade han några konsertföretag, bl. a. E u t e r p e 1865— 66; på det Anckerske legat företog han 1867 en studieresa till Tyskland, där hans Aladdinou-verture (1864) och Ouverture héroique (1866) uppfördes med stor framgång. Efter faderns död avvecklades musikhandeln (1872—74). Som musikpedagog påbörjade han en kurs i notläsning, där han lärde folk att sjunga och spela från bladet; den ombildades 1880 till C. F. E. Hornemans musikinst. och ägde bestånd till 1920. Tills, m. O. Mailing stiftade Horneman Koncertforeningen (1874— 93), där nyare ork.-musik framfördes. Prof:s titel 1888. I livstiden blev Horneman icke så uppskattad, som hans rika begåvning och konstnärliga skaparkraft berättigade honom till. Hans stridbarhet och oroliga sinne bragte honom i opposition mot de ledande kretsarna, som behärskades av Gade och J. P. E. Hartmann. Likväl beundrade han dessa två tonsättare och är i hög grad påverkad av deras musik. Härtill kommer Hornemans talang för stämningsskild-ringar och dramatik. Han utvecklade ett eminent sinne för klangeffekter och uppnådde en fullständig behärskning av kör och orkester. Rent tekniskt lärde han mycket av nyromantikernas uttrycksmedel, men han influerades inte av deras spekulativa ideologier. På grund av olika uppgifter, som yttre förhållanden el. hans initiativkraft förde med sig, blev hans produktion ej så omfångsrik. Därtill arbetade han mycket med detaljernas utformning och förè- 1151 tog oupphörliga rättelser i sina manuskript, dock utan att förlora överblicken. Till Hornemans huvudverk höra operan Aladdin, utarb. 1864—88, uppf. i Khmn 1888 i förvanskat skick, senare med större lycka 1902, vidare scenmusik till F. Paludan-Müllers Ka-lanus (1890; Khmn 1906) och K. Gjellerups Kampen med muserne (1897; Khmn 1908). Betydande är Lyrisk suite (omkr. 1878; 1902), musiken till H.' Drachmanns Esther (1889) och Gurre (1902), kantaterna till invigningen av Tivolis konsertsal 1902, 100-årsdagen av Hart-manns födelse 1905 och till univ:s sorgefest över Christian IX 1906 (med fosterlandssången Vort hjem du danske jord) samt Valfarten för baryton med ork. och Die drei Lieder för baryton, manskör och ork. Dessutom kunna nämnas 2 stråkkvartetter (g-moll och D-dur) samt sånger, därav: Tre sange... (däribl. Asra), Aus Lebenslieder und Bilder, Die Zeit ist hin, Fünf Lieder von Uhland, I baaden, Fredlös, Digte av Aarestrup (däribl. Madonnabilledet), 4 digte av Wilh. Bergsöe: Korallerne, Jeg spurgte laerken, Gögen, Stille timer, Lyrische Duette (däribl. Nachtigall und Rose), Vier Ge-dichte von Uhland samt duetten Waldlust. Litt.: Art. av S. Lunn i DMT 1940 och S. Berg i dens. 1944. Er-l Hoineman, Johan Ole Emil, dansk tonsättare och musikhandlare (1809—70), far till C. F. E. H. — Horneman ägde stor förmåga att komponera lödig musik i populär form, varjämte han skrev pedagogisk musik, pianostycken samt talrika sånger, varav flera av de mest kända inspirerats av den nationella stämningen under krigsåren 1848—50. Han gr. 1844 firman ->H orneman & Erslev. Horneman ägnade sig urspr. åt bildande konst men övergav på faderns inrådan denna bana. Som musiker var han huvudsaki. autodidakt men erhöll dock någon undervisning av Kuhlau och J. P. E. Hartmann. Han blev snart en eftersökt pianolärare i kultiverade borgerliga kretsar i Khmn; från 1837 dessutom vid Det kgl. teater. Är 1844 öppnade han en tavel- och musikhandel tills, m. musikläraren C. W. de Meza, vilken 1846 avlöstes som kompanjon av E. Erslev. På grund av ekonomiska svårigheter måste Horneman 1859 sälja sin andel i firman till Erslev men blev 1861 dir. för en ny. musikhandel, som han öppnade tills, m. sonen C. F. E. H. Till bruk för pianoundervisningen skrev Horneman fem- och sextoniga småstycken, etyder, danser, marscher, divertissementer, fantasier och variationer över kända melodier, Nordiske sange uden tekst, miniatyrbilder och karaktärs-bilder, Ny praktisk pianoforteskole med tillhörande småstycken, vilka senare bearb. av L. Schytte och fortfarande äro i bruk. Mera se 1152