HUGENOTTPSALTAREN Hudiksvall, stad i Hälsingland, Gävleborgs län, ett centrum för trävaruutförsel (8 528 inv. 1949). Den äldsta bland stadens ännu existerande musikinstitutioner, Hudiksvalls musiksällskap, bildades 1832 genom sammanslagning av de tidigare gr. Musikaliska gillet och Harmoniska sällskapet. En betydande insats gjordes av sällskapets 1885 bildade manskör, tills den 1900 uppgick i Hudiksvalls sångarförbund. Musiksällskapets ledare är f. n. (1950) Ulf Nordenström, även dirigent för sångarförbundet. Vid sidan av dessa sammanslutningar verkar den 1925 bildade Hudiksvalls musikkår, som under ledning av köpman Yngve Spiik ger årl. konserter. Blandad körsång odlas av bl. a. Hudiksvalls kyrkokör, gr. 1885, och Missionskyrkans sångkör. Dirigent för den förra är U. Nordenström och för den senare E. Mickelsson. Litt.: W. D[umk]y, Hudiksvalls musikaliska sällskap,... (1907); Minnesskrift vid Hudiksvalls sångarförbunds 25-årsjubileum 1925 (1925); T. Sundelin, Norrländskt musikliv (1946). H. M-g Hueffer [he'ffo], Francis (Franz), engelsk filolog och musikskriftställare (1843—89), dr phil. i Göttingen 1869 på en kritisk upplaga av trubaduren Gillem de Cabestanhs verk. Sedan 1869 bosatt i London blev H. medred. av Academy och från 1878 kritiker i Times, där han bl. a. verkade som ivrig Wagnerförkämpe. Han har skrivit textböckerna till Mackenzies Colomba (1883) och The troubadour (1886) samt till Cowens Sleeping beauty (1885). Skrifter: Richard Wagner and the music of the future (1874; ty. uppl. 1875), The troubadour s (1878), Musical studies (1880), Italian and other studies (1883), Half a century of music in England, 1837—1887 (1889). H. övers, till eng. Liszts och Wagners brevväxling (1888) samt Boitos libretto till Verdis Otello. Han red. även för Novellos förlag ser. Great musicians, där han själv skrev The life of Wagner (1881). M. T. Huehn [hiom], Julius, amerikansk operasångare, baryton (f. 1910 12/i), tillhörde 1935—44 och 1945—46 Metropoli-tans ensemble, där han deb. som härroparen i Lohengrin. H. har stud. bl. a. vid Juilliard Graduate School of Music i New York och gästspelat vid operorna i San Francisco, Chicago och Los An-geles samt uppträtt vid en rad amer. musikfester. Roller: Ledande barytonpartier i Wagners operor, Jochanaan i Salome, Orestes i Elektra, Es-camillo i Carmen, Sharpless i Madame Butter-fly m. fl. G. M. Huerta y Caturla [°ä'rta i kato'rla], Trinita-Francesco, spansk sångare, gitarrist och tonsättare (f. 1803), hovgitarrist hos drottning Isabella II i Madrid. H. stud, i Paris och London och tog senare värvning hos general del Riego, för vilken han komp. Marche de Riego, de spanska republikanernas marseljäs. Efter resor i Amerika var H. 1832 åter i Paris. Han komp, divertimenti och sånger till gitarr samt arr. uvertyren till Ros-sinis Semiramis för detta instrument. H. M-g Hug & Co [ho:k -], schweiziskt musikförlag, gr. 1807 i Zürich som musikalie-och instrumenthandel. Sedan firman 1863 övertogs avJacobEmil Hug (d. 1909), har verksamheten genomgått en betydande utveckling och omfattar numera avd. för noter och musikalier av alla slag, facklitt., musikinstrument m. m. Firman har filialer i Basel, Luzern, S:t Gallen, Neuchåtel, Winter-thur, Solothurn och Lugano. En 1885 i Leipzig gr. filial existerar ej längre. H. M-g Hugenotterna, fr. Les Huguenots, opera i 5 akter av G. Meyerbeer till text av E. Scribe och E. Deschamps. Uppförd ffg.: Paris 1836; Sthlm 1842; Khmn 1844. -— Huvudroller: Margareta av Valois (sopran), Raoul de Nangis (tenor), Saint-Bris (bas), Valentine (sopran), Marcel (bas), Urbain (sopran), de Nevers (baryton). Hugeno'ttpsaltaren, en av Clément Ma-rot och Théodore de Bèze förf., 1563 utg. och alltjämt brukad psalmbok (Les Pseau-mes mis en ryme, Lyon) med parafraser över Psaltaren för de franska hugenot-ternas behov av reformerta kyrkovisor. Melodierna äro dels gamla folkvisor, dels originalkompositioner av G. Francs och L. Bourgeois och satta i 4-st. sats av Claude Goudimel. Texterna översattes till tyska 1565 av Ambrosius Lobwasser från Königsberg och utgöra, jämte Gou-dimels musiksättningar i något omarb. form, grundvalen även för de tysk-reformertas koralsång. Medan J. W. Beckman och Ewert Wrangel antagit, att ett antal psaltarpsalmer i sv. tradition återgå på H., är Emil Liedgren mycket försiktig på denna punkt. Huruvida den av »kapellmästare» Thorstenius Rhyarander (Torsten Johansson Spelman) år 1602 utg. men numera förkomna psalmboken med melodier (för de sv. kalvinisterna?) gått tillbaka på Lob-wassers el. någon annans parafraser (t. ex. Buchanans psaltarparafraser), är omöjligt att avgöra. I anslutning till Lobwasser skrev C. C:son Gyllenhielm sin »Schola captivitatis» (1632; 31649) och Abraham Kempe sin Davids 1169 1170