HÄN DEL Hertigen av Chandos. Samtida stick. hans vän J. Mattheson ofta var introduktör. Vid skilda tillfällen tjänstgjorde han även som operakapellm. och komponerade flitigt. År 1705 hade hans första opera, Almira, premiär och blev mycket framgångsrik — den gick nära två månader. Två andra operor, Nero och Flo-rindo und Dafne, föllo däremot igenom. Då han av olika anledningar icke längre trivdes i Hamburg, beslöt han att i Italien ytterligare för-kovra sig i komposition och avreste i slutet av 1706 med Florens som närmaste mål. Om Händeis uppehåll i Italien gå de biografiska uppgifterna starkt i sär, och någon definitiv kronologi har icke ernåtts. Han tycks dock först ha ställt kosan till Florens, där han vid prins Ferdinandos av Toscana hov i Pra-tolino blev väl mottagen. Under några månader skrev han här flera it. kantater samt gjorde en omarb. av Almira. Han fortsatte sedan till Rom för att studera kyrkomusik. Han tillägnade sig snabbt det it. tonspråket och skrev flera psalmer och annan vokalmusik. Operan Rodrigo tillkom här och uppfördes vid ett senare besök i Florens 1707 el. 08. Efter besök i Venedig återvände Händel på våren 1708 till Rom, där han nu introducerades i de förnäma, konstnärligt och musikaliskt intresserade kretsarna kring kardinal P. Ottoboni och furst Ruspoli och gjorde bekantskap med Italiens ledande musiker, A. Corelli, A. och D. Scar-latti m. fl. Här tillkommo en rad verk, kammarkantater, oratorierna La Resurrezione och Trionfo del Tempo e del Disinganno, kyrkomusik m. m. På sommaren 1708 lämnade Händel Rom för Neapel, där bekantskapen med kardinal Gri-mani gav upphov till operan Agrippina (kardinalen skrev libretton). Pastoralen Aci, Gala-tea e Polifemo tillkom även här, liksom flera kantater. Besöket i Neapel varade endast ett par månader; på hösten styrde Händel färden mot norr för att över Rom och Florens bege sig till Venedig, främst för uppförandet av Agrippina under karnevalen. Den succé detta verk gjorde tilldrog honom stor uppmärksamhet från gästande utlänningars sida och resulterade i en inbjudan till London och ett engagemangs-anbud som kapellm. vid hovet i Hannover. Detta senare anbud antog han och avreste på våren 1710 till hemlandet och Hannover. — Strax efter den officiella utnämningen till hovkapellm. begärde och erhöll Händel emellertid tjänstledighet för ett gästspel i London, och senhösten 1710 begav han sig dit. Han infördes vid hovet och i de musikintresserade adels-kretsarna och framträdde som cembalo- och orgelvirtuos. Särsk. hans eminenta improvisa-tionskonst väckte uppskattning och beundran. Intresset för it. opera var i stigande i England, och chefen för den it. operatrupp, som spelade på Haymarket Theatre, förmådde Händel att skriva en opera för detta företag. På 14 dagar var partituret färdigt till Rinaldo, som fick sin premiär 24 febr. 1711. Framgången blev enorm (härtill bidrog även de utmärkta sångarna Nicolini, Broschi o. a.), och operan stod på spelplanen hela säsongen. Efter de stora konstnärliga framgångarna i London återvände Händel efter operasäsongens slut till sin tjänst i Hannover, men redan ett år därefter, på hösten 1712, begärde han ny tjänstledighet för ännu en resa till England. I nov. framfördes hans II pastor fido på Haymarket, dock utan någon större succé, medan däremot Teseo (1713) återskänkte tonsättaren den med Rinaldo uppnådda positionen. — Om Händeis förehavanden i England 1713—15 finnas endast sparsamma ‘uppgifter. Han åtnjöt lord Burlingtons beskydd och gästfrihet och medverkade vid den eng. högadelns konserter. Han erhöll också uppdrag från hovet att skriva festmusiken till firandet av freden i Utrecht 1713 (Te Deum och Jubilate) och ett födelse-dagsode för drottning Anne (The birthday-ode), vilken hyllning belönades med en livstidspen-sion ur hovkassan. När drottningen följ, år avled, efterträddes hon på Storbritanniens tron av hertig Georg av Hannover. Anekdoterna ha velat fästa stor vikt vid den för Händel mindre behagliga situation, som förmodas skulle ha inträtt, då den pliktförgätne hovkapellmästaren från Hannover träffade sin herre som Georg I. Några belägg för allvarligare kontroverser finnas dock icke, och den kända historien om tillkomsten av Water-Music förlorar helt sin romantiska 1219 1220