HÄNDEL prägel, sedan det konstaterats, att verket skrevs av Händel för ett Themsenparty, icke 1715 utan trol. först 1717, då förhållandet mellan konungen och hans f. d. kapellmästare var mycket gott. År 1716 medföljde Händel hovet på en resa till Hannover, och efter återkomsten till London 1717 accepterade han 1718 tjänsten som kapellm. hos hertigen av Chandos. Under två år förestod han hertigens privatkapell och skrev för detta de s. k. Chandos-anthems och Chandos Te Deum. Pastoralen Acis and Gala-tea och oratoriet Esther tillkommo även under denna tid, liksom den första Suites de pièces de clavecin. Detta sistn. verk är skrivet för prinsens av Wales döttrar, vilka Händel undervisade i musik. År 1719 startades i London ett företag, Royal Academy of Music, med uppgift att framföra it. opera för en subskriberande publik. Som kapellm. engagerades Händel samt G. B. Bo-noncini och A. Ariosti, och Händel fick i uppdrag att resa till kontinenten för att engagera sångare. Han lyckades också förvärva några av samtidens förnämsta artister, Senesino, Marghe-rita Durastanti, Francesca Cuzzoni m. fl. Följ, år började verksamheten med Händeis opera Ra-damisto. Under en följd av 8 år framfördes här med övervägande framgångar en rad av Hän-dels bästa operor, Ottone, Giulio Cesare, Tamer-lano, Rodelinda o. a., allt medan publiken så småningom delade sig i två läger, det ena för Händeis och det andra för Bononcinis operakonst. Intresset för it. opera överhuvud svalnade emellertid, och försök att stimulera publiken med nya st järnengagemang (Faustina Bordoni-Hasse m. fl.) lyckades endast för kort tid. Ett svårt slag tillfogades företaget av The b e g-g a r’s opera, som 1728 hade sin bejublade premiär. Akademins allt sämre publiksiffror och recetter tvingade företaget att slå igen. Händel gav emellertid icke upp. Efter en resa till Italien för att engagera nya sångare och förvärva nya verk samt ett besök i Halle återkom han till London för att själv övertaga operaverksamheten tills, m. impressarion Heid-egger. I dec. 1729 startade Royal Academy of Music på nytt, och till en början var framgången god. Händel framförde en rad nya egna operor — Poro, Ezio, Orlando m. fl. — som förträffligt tolkades av de nya sångarna, bl. a. Senesino, som övertalats att återvända till London, och sopranen Anna Strada del Po, och vidare gå vos repriser på tidigare verk. Företagets ekonomi var dock usel, och situationen förvärrades, när det mot Händel fientliga lägret med prinsen av Wales i spetsen 1733 startade en konkurrentscen, dit man lockade över Senesino, den utomordentliga kastraten Montagnana och Heid-egger. Med utgången av spelåret 1733/34 tvingades Händel stänga akademien för andra ggn. Att hans konstnärliga ställning dock icke försämrats, därom vittnar bl. a. den »Handel Festival», som sommaren 1733 föranstaltades 1221 Händeis hus vid Hanover Square, London, vilket han bebodde 1725—59. till hans ära i Oxford. Han erbjöds också ett hedersdoktorat, som han av okänd anledning avböjde. Händel ville icke uppge sina operaplaner el. erkänna sig besegrad. Sedan han under en ny resa till Italien lyckats förvärva sångaren Carestini som ledande namn, började han höstsäsongen 1734 i den nya Covent Garden Theatre, sedan konkurrenterna övertagit Hay-market. Även detta företag var dock dömt att misslyckas. För att krossa Händel engagerade Haymarketoperan utom Senesino och Francesca Cuzzoni även den berömde Farinelli, vilket ådrog detta företag enorma utgifter i gager. De följande säsongerna blevo avgörande. Händel spände sina yttersta krafter och gav egna både äldre och nyare operor, bl. a. Giu-stino, Ariodante, Arminio och Berenice, och även några oratorier (Esther, Deborah och Athalia, i vilka han även uppträdde som solist i sina orgelkonserter). Intet hjälpte. Publiken som ej räckte till för två operaföretag, hade helt tröttnat på tvistigheterna. Båda företagen voro vid utgången av spelåret 1736/37 ruinerade och måste stängas. Till de stora psykiska påfrestningarna kom 1222