IBERT Höstgildet, sångspel i 1 akt. Musik av J. A. P. Schulz till text av T. Thaarup. Uppförd ffg.: Khmn 1790. Sångerna därur blevo ovanligt populära. Höstmanöver, ty. Herb stmanöver, operett i 3 akter av E. Kålmån, till text av K. von Bakony. Uppförd ffg.: Wien 1909; Sthlm s. å.; Gbg 1910. — Huvudroller: Risa von Marbach (sopran), Lothar von Lörenty (baryton), Mar osi (sopran), Treszka (sopran). Höök Olle, eg. HöökOlofAnders-s o n, fiolspelman från Dalarna (1860— 1936), till yrket jordbrukare. Genom de Zornska spelmanstävlingarna 1906 —08 blev H. mera allmänt känd som en av Dalarnas främsta allmogespelmän. Hans stiltrogna repertoar, huvudsaki. från Rättvikstrakten, och ålderdomliga spelsätt, med rika inslag av s. k. skalfrämmande toner, hade traditioner från äldre spelmansgenerationer i landskapet. Litt.: N. Andersson, Svenska låtar, Dalarna 4 (1926); K.-E. Forsslund, Med Dalälven från källorna till havet, (1922). O. A. I Ton-namn, introducerat av J. P. Kirnberger som förslag till bet. för • den 6. övertonen, dvs. den s. k. natur-septiman. (-^Övertoner.) L B~n lacopi [jakåu'-], Valetta, engelsk operasångerska, mezzosopran, elev av Royal Acad. of Music i London och R. Henderson. I. är sedan omkr. 1935 anställd vid Sadler’s Wells Opera Co., där hon uppträtt bl. a. som Carmen och Delila, kreerade Mrs Sedley i Peter Grimes; även uppskattad konsertsångerska. G. 1946 m. den eng. operasångaren, tenor, Ronald Hill (f. 1916 24/5), vilken liksom hustrun stud, vid Royal Acad. of Music. Han har varit engagerad vid Glyndebourne Opera Co. och gästspelat vid Sadler’s Wells Opera Co. samt framträtt i oratorier m. m. G- M Ibach, eg. Rud. Ibach Sohn, tysk pianofabrik, den äldsta av Tysklands berömda pianofirmor, gr. 1794 i Wuppertal-Beyenburg som piano- och orgelfabrik av J. Adolph I. (1766—1848), vilken 1816 byggde en större fabrik i Wuppertal-Barmen. Under sonen Carl Rudolph I:s (1804— 63) ledarskap knötos affärsförbindelser med Västtyskland, Holland, Belgien och Spanien. Är 1863 inträdde dennes äldste son, P. A. R u-d o 1 f I. (1843—92), i firman, varvid orgelfabriken överläts på brodern Carl Rudolph I. Med P. A. Rudolf I. som ledare vann pianofirman världsrykte. En ny fabrik tillkom 1886 i Schwelm (Westfalen), dit pianofirmans fabrikation och ekonomiska ledning numera är koncentrerad. Efter P. A. Rudolf I:s död fö- 1257 restodo hans maka, brodern W a 11 h e r och tre söner, Rudolf, Max och Hans I., rörelsen. Ytterligare en fabrik byggdes i Berlin 1908. — R u d o 1 f I. (d. 1940) efterträddes av femte generationens representant, sonen J. Adolf I. (f. 1912). Är 1949 hade firman tillverkat nära 100 000 instrument. Å. B. Ibert [ibä/r], Jacques, fransk tonsättare (f. 1890 15/8), en av sitt lands mest representativa musiker i nyare tid. Av samma generation som A. Honegger och D. Milhaud har han även som vän hört till deras krets och för ett par verk samarbetat med den förstn., men konstpoli-tiskt har han eljest inte varit ansluten till gruppen Les ->six utan följt sin egen väg som neo-impressionist. Utmärkande för hans klara, lättflytande tonspråk är, förutom rytmisk spänst och livlighet, en naturlig spiritualitet, som icke sällan tillspetsats för parodiska el. satiriska syften. Därjämte finns emellertid hos Ibert en djupare poetisk ådra, ett lyriskt sentiment, som särsk. i hans senare kammarmusik funnit lika vackra som övertygande uttryck. — LMA 1947. Ibert stud. 1911—15 vid MK i Paris för bl. a. Gédalge, P. Vidal och Fauré, varefter han inkallades till krigstjänst. Vid återkomsten från fronten tog han på nytt upp sina studier, och 1919 belönades han med Rom-priset för kantaten Le poète et la fée. Som stipendiat vistades han inte enbart i Rom utan reste omkring först i Italien, senare även i Spanien och Tunisien, och intrycken från dessa resor redovisade han artistiskt i orkestersviten Escales (1922). Tillbaka i Paris koncentrerade han sig helt på sin tonskapande gärning och vann efterhand tillbörlig uppmärksamhet med bl. a. den symf. 1258