IBN SINA Jacques Ibert. dikten La ballade de la geöle de Reading (efter O. Wilde), buffa-enaktaren Angélique, instrumentalkonserter, kammarmusik och pianokompositioner. Liksom de jämnåriga kollegerna i gruppen Les six medverkade han under denna mellankrigstid även i ett par kollektiva arbeten, ss. baletterna L’éventail de Jeanne (1929) och musiken till R. Rollands 14 juillet (1936). År 1937 utnämndes Ibert till dir. för Villa Medici, franska akad:s inst. i Rom, och till denna post återvände han 1945 efter krigstidens nödtvungna permittering. Ett anbud 1939 om chefskapet för Paris’ operascener avböjde han, enär han i sådan ställning skulle ha blivit alltför hindrad i sitt arbete som skapande konstnär. Under senare år har Ibert bl. a. skrivit en stråkkvartett, som kan räknas för ett mästerverk ej blott i hans egen produktion utan även inom fransk kammarmusik överhuvud. Scenisk musik: Operabufforna Persée et Andromède (1921; Paris 1929), Angélique (1926; Paris 1927) och Le roi d’Yvetot (1927—28; Paris 1930); tills, med A. Honegger operan L’Aiglon (Monte Carlo 1937) och operetten Les petites Cardinal (1938); baletterna Les rencontres (1925), Diane de Poitiers (1934), Les amours de Jupi-ter (1946) och Le chevalier errant. — Skåde-spelsmusik till E. Labiches Le chapeau de paille dTtalie (1929), J. Romains Donogoo (1930), C. Vildracs Le jardinier de Samos (1932). — Filmmusik till Don Quijote (1932), Golgatha (1933), Macbeth (1949). — Verk för orkester: Noel en Picardie, symf. dikt (1914), La ballade de la geöle de Reading, symf. dikt (1921; 1922; som balett 1947), Escales, svit (1922; 1924; som balett 1948), Féerique, scherzo (1924), Paris, svit (1930; ur musiken till Donogoo), Divertissement för kammarork. (1932; ur musiken till Le chapeau de paille dTtalie), Golgatha, svit (1933; ur musiken till filmen med samma namn), Ouver-ture de deuil (till M. Jauberts minne), Ouver-ture de fete (1942), Sinfonie concertante (1949), Suite élisabethaine för oboe och stråkork. (s. å.) o. a. — Konserter: Concerto för violoncell och blåsork. (1925), för flöjt och ork. (1934), Concer-tino da camera för altsaxofon och elva instr. (1935). — Kammarmusik: En stråkkvartett (1944), trio för harpa och violoncell (1946), Deux mouvements för 2 flöjter, fagott, klarinett (1920), Trois pièces brèves för flöjt, oboe, klarinett, fagott och horn, Cinq pièces för oboe, klarinett och fagott, Jeux, sonatine för flöjt och piano (1923), Pièces för flöjt, Étude caprice för violoncell (1949; till Chopins minne). Vokalmusik: För sång och ork.: Chant de folie (1927); för sång och piano: Trois chansons de Vildrac (1920), Chanson de rien, Quatre poèmes de la verdure dorée (T. Derème) o. a.; för kör: La berceuse du petit Zébu, Les fleurs des champs m. m. Verk för piano: Histoires (1912—19), Les rencontres (1924) och Images. Övriga verk: Trois pièces för orgel (1919), Six pièces för harpa, Francaise för gitarr o. a. Litt.: P. Landormy, La musique frangaise après Debussy (1943); R. Dumesnil, La musique en France entre les deux guerres, 1919—39 (1946); G. Samazeuilh, Musiciens de mon temps (1947); A. George, J. I. (i Chesterian 1926); A. Hoérée, J. I. (i RM 1929). K. R-n Ibn Sinä (latiniserad form A v i c e'n-na), arabisk filosof (980—1037). F. nära Buchara, förf. I. S. flera arbeten, vilka bl. a. ge en systematisk framställning av det dåtida musikaliska vetandet i anslutning till den antika musikteorin. De äro av stort värde för kännedomen om den arabisk-islamiska musiken under medeltiden. Litt.: M. El-Hefni, I. S:s Musiklehre... (diss. 1931); R. d’Erlanger, La musique arabe 2 (1935). E. E. Ibsen, Bergljot, f. Björnson, norsk sångerska, mezzosopran (f. 1869 16/e), dotter till Björnstjerne Björnson, vars dikter till Kjerulfs och Griegs musik hon tolkat med utsökt föredrag. I. har stud, sång i Paris för Mme Lürig, Mme de Castrone-Marchesi och Désirée Artöt, deb. där 1888 och har konserterat i flera länder: 1898 i Oslo, Khmn, Gbg och Sthlm, Nor-geturné 1912, varefter hon huvudsaki. givit 1259 1260