Inftium, lat., inträde, början, den korta melodiska formel, som inleder psal-modin, dess intonation. Initium s. a. s. leder melodin stegvis upp till »tubans» tonhöj dsplan och motsvaras i dennas slut av »finalis». Ett initium är alltid en fast musikalisk figur på några få toner. Initium sjöngs tidigare vid varje vers, då ju antifonen upprepades efter psalmens alla verser. Nu sjunges initium endast vid den första, medan de övriga börja direkt på »tuban», eftersom antifonen numera endast omramar hela psalmen. Ett undantag från denna regel utgöra de nytestamentliga cantica, som börja varje vers med initium, ehuru antifonen icke upprepas mellan verserna. R. S. Inledningston, föråldrad svensk term för ->ledton, användes vanl. med den spec. betydelsen undre ledton till grundtonen. Innehåll, det stämningsanslag, känslomässiga uttryck el. personliga budskap, som ett musikverk förmedlar, ävensom dess ev. poetiska, litterära, måleriska el. på annat sätt programmatiska bakgrund. Liksom på andra konstområden skiljes det i musiken ofta mellan form och innehåll, mellan det yttre, den arkitektoniska uppbyggnaden, och det »innehåll» av ovannämnd art, som tonsättaren velat ingjuta i denna form. Om det också är möjligt att urskilja ett övervägande formellt och ett övervägande innehållsligt element, är dock en gränsdragning ytterst vansklig och kan leda till grova felslut. Liksom en rent dekorativ linje el. en handstil präglas av den tecknandes el. skrivandes personlighet (liksom av tidsstil och nationalitet) och verkar bestämmande på formen, samtidigt som denna blir bärare av ett uttryck, gäller för den musikaliska formen, som i vidaste mening omfattar samtliga i musikverket ingående element (melodik, rytmik, harmonik, klangapparat), att dessa element och ingenting annat tillika äro bärare av innehållet. Inställningen till innehållets art har skiftat starkt under olika tidevarv. För en närmare diskussion därav ->-Musikestetik. Jfr även Affektlära, Etos, Hermenevtik. Uppfattningen av innehållet i ett musikverk är vidare i hög grad beroende av psykologiska faktorer, av lyssnarens musikaliska o. a. förutsättningar, ->Musikpsykologi. Betr, innehåll av utommusikalisk art se närmare under Programmusik, Tonmåleri. Jämförande art.: Form. I. B-n In no'mine el. innomine, lat., i [Guds] namn, benämning på ett stort antal engelska flerstämmiga instrumentalstycken, de flesta från andra hälften av 1500-t. men förekommande ännu på Purcells tid. Oftast skrevs stycket för violensemble men förekom även hos virginalisterna. Kompositionerna baserades på en cantus fir-mus dfdddcfgfgaaaac..., vilken dock inte har något samband med introitus In nomine Jesu. Däremot överensstämmer den väl med antifonmelodin Gloria tibi Trinitas (på Hel. Trefaldighetssöndagen, laudes), vilken titel mycket riktigt återfinnes i ett in nomine-stycke av John Bull i Fitzwilliam virginal book. Varför denna cantus firmus fått namnet »in nomine» är ej utrett. — Notex.: Se HAM nr 176 s. 202, de 12 första takterna. Litt.: E. H. Meyer, English chamber music (1946); M. Bukofzer, Music in the Baroque era (1947); G. Reese, The origin of the English In Nomine (i Journal of the American Musicolo-gical Society 1949). N.L.W. In se'culum, en i 1200-t:s motetter och clausulae (->Clausula 2) mycket vanlig cantus firmus, hämtad från versikeln Confitemini Domino i påskgradualet Haec dies quam fecit Dominus (Gr. Vat. 221). Denna cantus firmus har ett spec. intresse, emedan den förekommer i de sju motetter i Codex Bamberg (en fransk hdskr. från 1200-t.), av vilka en bär titeln »In seculum viellatoris». Detta kan tydas så, att dess upphovsman varit någon känd instrumentalmusikant, kanske vi-ellaspelare. Möjl. ha dessa 3-st. Bambergstyc-ken, av vilka inte mindre än fem baseras på ténorn In seculum, sålunda utförts instrumentalt. — Notex.: Se HAM nr 30 s. 30, näst sista notsystemet. Litt.: G. Reese, The music in the Middle Ages (1940). N. L. W. Insnitt ->Cesur. Instrumentalmusik, musik för instrument i motsats till ->vokalmusik. Instrumentalmusik är antingen rent so-listisk (för ett instr. och en exekutör) el. skriven för en ensemble av flera instrument (alltifrån kammarmusikensemb