INTERPRETATION Presidenter: E. J. Dent 1922—38, E. Evans 1938—45, E. J. Dent 1945—47, E. Clark från 1947. Musikfester ha arr. i följ, städer: Salzburg 1923, Salzburg och Prag 1924, Venedig och Prag 1925, Zürich 1926, Frankfurt a. M. 1927, Siena 1928, Genève 1929, Liége och Bryssel 1930, Oxford och London 1931, Wien 1932, Amsterdam 1933, Florens 1934, Prag 1935, Barcelona 1936, Paris 1937, London 1938, Warszawa och Krakow 1939, New York 1940—41, San Francisco 1942, London 1946, Köpenhamn (och Lund) 1947, Amsterdam 1948, Palermo 1949, Bryssel 1950 och Frankfurt a. M. 1951. Svenska sektionen av ISCM gr. i Sthlm 1923 och följdes 1924 av en underavd. i Lund, som 1925 började giva konserter. År 1933 flyttades den sv. sektionen till Lund, sedan den arr. tre mycket uppmärksammade, offentliga kammarmusikkonserter per säsong; under verksamheten i Sthlm voro från 1923 G. Jeanson ordf, och S. Brandel sekr. S. Broman blev därefter ordf., medan K. B. Blomdahl vid sekretariatets tillbakaflyttande till Sthlm 1948 efterträdde W. Welander som sekr. — En jury, f. n. sammansatt av fem personer och vald varje år, överlämnar en gång om året ett sex sv. musikverk upptagande förslag till den internationella juryn i London. Å. B. Danska sektionen av ISCM utgjorde från 1923 ett led i fören. Ny Musik, som 1930 uppgick i Det unge To-nekunstnerselskab. År 1947 hölls den årl. internat. musikfesten i Khmn. Sch. Norska sektionen av ISCM, Ny Musikk, stiftades 1938, låg nere under kriget men återupptog arbetet 1945. Ordf, alltsedan fören:s gr. har varit P. Hall och v. ordf. H. Saeverud. H. K. Frågan om Finlands anslutning till ISCM behandlades i Palermo 1949 och i Bryssel 1950 men kunde ej bringas till avgörande emedan två skilda finl. fören., näml. Finlands tonsättare och Nutids-musik, var för sig anhållit om medlemskap. Underhandlingar ha sedan hösten 1950 förts mellan de konkurrerande föreningarna om bildandet av ett gemensamt organ med uppgift att representera Fin land i ISCM, men dessa ha ännu icke (i april 1951) lett till resultat. N.-E. R. Litt.: N. Slonimsky, Music since 1900 (1937; 31949); tidskr. Music today (1949). Interpretation ->Tolkningskonst. Interpunktion är på musikaliskt område en direkt motsvarighet till språkets interpunktion och alltså i första hand giltig på vokalmusikens område. Vid förenandet av en text och en melodi följer den senare vanl. textens interpunktion, dvs. uppmärksammar mer el. mindre noggrant textinsnittens karaktär av punkt, komma, kolon etc. — Jfr Fras. I- B-n Intervall (av lat. intervaTlum, mellanrum), avståndet mellan två toner, såväl i enstämmigt melodiskt sammanhang som i form av samklang. Antalet intervall är teoretiskt oändligt stort. Här behandlas endast de i vårt västerländska tonsystem förekommande; betr, andra arter av intervall ->skala, tonsystem. Intervallen räknas inom en oktav och erhålla sina namn efter det antal hel- och halvtoner de omfatta i en diatonisk skala. Intervall större än en oktav benämnas sammansatta; i princip äro de identiska med motsvarande intervall inom oktaven. (Nona = oktav plus sekund, decima = oktav plus ters, duodecima = oktav plus kvint.) Dock kunna vissa akustiskt betingade förändringar med ökade oktavavstånd iakttagas. ->Övertoner. Varje intervall har sin omvändning = oktav minus intervallet. Denna omvändbarhet reducerar typerna av intervall till fyra grupper: 1) Prim-oktav, kan vara: ren, överstigande el. (betr, oktav) förminskad. 2) Kvint-kvart, kan vara: ren, överstigande el. förminskad. 3) Ters-sext, kan vara: stor, liten, överstigande el. förminskad. 4) Sekund-septima, kan vara: stor, liten, överstigande el. förminskad. Intervallens namn räknas alltid med utgångspunkt från intervallet mellan stamtonerna. Efter denna huvudregel rättar sig all rättskriv-ningspraxis ifråga om intervall. (Sålunda är t. ex. fiss-diss en stor sext, gess-ess likaså, fiss-ess en förminskad septima.) Betr, intervallens namn på främmande språk se under resp, svenska namn. 15 16