IWRING Verk: Scen- och filmmusik: 4 symf., en rysk uvertyr, 2 sviter, »Sorgpreludium» (1933), »Hjältepoem» (1942), ballad (1944); 2 uvertyrer och 15 marscher samt en rad bearb. för blåsork.; kantat för solo, kör och ork. (1940), en violin-, en altviolin-, en violoncell- och en klarinettsonat m. m. M. S. Iwa'nows, J a h n i s, lettisk tonsättare (f. 1907), den främste symfonikern inom den generation, som framträdde i Lettland på 1930-t. Utbildad vid MK i Riga bl. a. för J. Vitols har I. skrivit komp., som i sig förena drag från såväl impressionism som expressionism. Stilen är homofon och formen improvisatorisk; har-moniken tenderar ofta mot radikalare riktningar. Verk: 6 symf., däribl. nr 4 Atlantiden, symf. dikter, bl. a. Padebesukalns (»Molnberget») och Varaviksna (»Regnbågen»), 2 symf. sviter, en stråkkvartett samt pianominiatyrer. T. R. Iversen, Johannes Erasmus, dansk musiker (omkr. 1713—55), jur. kand. 1744, ledde som konsertm. det första kända danska musiksällskapet Det musikalske societet, gr. 1744. I. skrev till-fällighetskantater (alla förkomna); en symf. finns bevarad i ms. i LUB. Er-l Ives [a*vz], Charles Edward, amerikansk tonsättare (f. 1874 2o/io), kallad »den moderna amerikanska musikens fader», började tidigt syssla med atonala och polyrytmiska problem. Tillkomna åren 1906—16 uppvisa hans verk djärva experiment i en strävan att utvidga och berika de nuv. mus. formerna. I många fall är hans musik nästan outförbar. Verk för ork.: Symf. nr 1 (1896), nr 2 (1897), nr 3 (1907) och nr 4, med körpartier (1910—16), Holydays, symf. i 4 delar: Washington’s birth-day, Decoration day, Fourth of July och Thanksgiving (1912—13); Universe symphony, fragment (1911—16), 2 Orchestral sets; uvertyrer för stor och liten ork. m. m. José Iturbi. Charles Ives Kammarmusik: »Kvartstonsmusik» för stråkar och 2 pianon (1913); 2 stråkkvartetter (nr 1, 1896), 3 pianosonater, 5 violinsonater (1903, 07, 14, 16 och 19); orgel- och pianostycken m. m. Vokalmusik: Celestial country, kantat (1898); anthems, psalmer, manskörer, talrika solosånger m. m. Litt.: H. Bellamann, The music of C. I. (i Pro musica 1927); dens., C. I.... (i MQ 1933). H. M-g Ivogün [i'få-], Maria, eg. Inge von Günther, österrikisk operasångerska, sopran, och sångpedagog (f. 1891 18/u), anställd vid operan i München 1913—25 och dess främsta kraft i koloraturfacket; blev 1948 lärare i sång vid MA i Wien och 1950 vid MH i Berlin. Elev av Irene Schlemmer-Ambros vid MA i Wien, var I. även framstående konsertsångerska och turnerade i Europa och USA. Åren 1925—32 tillhörde hon Städtische Oper i Berlin. — G. 1. ggn 1921—32 m. operasångaren K. Erb; 2. ggn 1933 med pianisten M. Raucheisen. G. P. Iwring, Emil, violinist och kapellmästare (f. 1912 15/8), har sedan 1939 uppträtt med egen ensemble på restauranger i Sthlm och Gbg samt i radio och för olika grammofonbolag. I. har varit elev i violin till J. Ruthström samt vid MK i Sthlm och spelade från 1929 under en rad kända kapellm., bl. a. Helge Lindberg. H. M-g 57 58