J ÅRD ÅN Yl Rörelsetyper i Jaques-Dalcroze-metoden. 1. Total avspänning med avstannande rörelser (pp i mycket långsamt tempo). — 2. Lätt hopp under bibehållande av fullständig mjukhet (pp i ett allegro). —■ 3. Lätt hopp, mjuk överkropp men kraftigare benrörelser (betonat mf i ett allegro). — 4. Kraftigt hopp med innervation i de bakåtriktade armarna och energisk élan framåt (betonat ff i ett allegro). År 1905 uppställde Jaques-Dalcroze vid tonsättarkongressen i Solothurn som väsentliga fordringar för en fruktbärande musikundervisning i skolan, att det inre lyssnandet skulle skärpas genom särsk. övningar, att den rytmiska mottagligheten och känsligheten skulle utvecklas genom olika kroppsövningar och att individualitet och musikaliskt omdöme skulle fostras genom övning i improvisation och analys. Genom föredrag och uppvisningar verkade han därefter för sina idéer med resultat, att hans metod 1906 infördes vid MK i Basel och Zürich; rytmikkurser anordnades, den första i Genève 1907. I Tyskland lanserades rytmiken av bröderna W. och H. Dohrn, gr. av trädgårdsstaden Hellerau vid Dresden, där även Bildu n g s - An s t a 11 Jaques-Dalcroze uppfördes 1910. I England blev pedagogen C. Ingham rytmikens banbrytare, och 1913 gr. hans son, P. Ingham, London School of Dalcroze Eurhythmics, följd av högre skolor även i Paris och New York. I Sthlm gr. 1926 Institut Jaques - Da lcroze, Karin Fredgas skola (statsunderstödd sedan 1946). Redan 1907 hade Anna Behle och Maggie Gripenberg infört J. i Sverige och Finland. Rytmiken har betecknats som en av senare tiders märkligaste insatser inom pedagogikens område. Psykologer och läkare ha konstaterat rytmikens fundamentala betydelse för barnets hela utveckling, även med avseende på temperament och karaktär. De defekter, som genom psykologiska prov konstateras hos många barn, kunna genom rytmikundervisning icke blott bekämpas utan även i många fall förebyggas. Denna rytmikens terapeutiska betydelse har givit upphov till s. k. läkerytmik, som i utlandet sedan decennier tillbaka med framgång tillämpas inom arbetet med blinda, dövstumma och psykopater. Musik- och gymnastikundervisningen har genom rytmiken erhållit nya utgångspunkter och delvis omformats. De flesta moderna musik-, gymnastik-, dans- och kroppskulturmetoder arbeta enl. vissa av Jaques-Dalcrozes principer. I Le rythme, la musique et 1’éducation har Jaques-Dalcroze givit riktlinjer för rytmikens specialisering inom olika arbetsområden, ävensom i förhållande till dans- och scenkonst. Men framför allt hävdar han rytmikens huvudsakliga uppgift: att genom musikens suggestiva inverkan harmonisera vilja, intellekt och känsloliv, att främja en helhets- och per-sonlighetsfostran. Litt.: É. Jaques-Dalcroze, Le rythme, la musique et 1’éducation (1920; eng. uppl. 1921 och 30); dens., Eurhytmics, art and education (1930); dens., Souvenirs, notes et critiques (1942); dens., La musique et nous (1945); A. Pfrimmer, Con-grès du Rythme (1926); L. Séchan, La danse grecque antique (1930). K. F. Jarabe [chara'ba], mexikansk dans, vanl. i tretakt, närmast en avläggare av den spanska fandangon med starka inslag av zapateadon. Koreografiskt skildrande en ung mans gil-jande till sitt hjärtas dam, börjar den i långsamt tempo, successivt ökande till presto. K. R-n Jårdånyi [ja'rdani], Paul, ungersk tonsättare (f. 1920 30/i), blev 1946 lärare vid MK i Budapest, där han själv stud, för bl. a. Kodåly. J. har skrivit Sinfo-nietta för stråkork. (1949), stråkkvartett 81 82