JEN SEN, A. J. var elev till L. Zetterquist och J. Ruth-ström vid MK i Sthlm och 1931—45 2. violinist i Konsertfören.; har medverkat vid ett stort antal film- och grammofoninspelningar. Jélyotte [geUå^t], eg. Jeliote, Pierre, fransk operasångare, tenor (1713—97), en av sin tids yppersta sångartister. J. deb. 1733 vid en Concert Spirituel i Paris, därefter på Operan. Han vann Rameaus synnerliga bevågenhet som rollframställare i dennes Les Indes galantes, Dardanus, Zoroastre och Castor et Pollux och var tillika mycket uppskattad som solist vid såväl drottningens som Mme de Pompadours slottskonserter. Sedan J. 1755 lämnat operascenen fortsatte han sjunga vid hovet till 1765. Han skrev baletten Zélisca (1751) och ett flertal sånger. Litt.: A. Pougin, Un chanteur de 1’Opéra au 18e siècle: P. J. (i Ménestrel 1904—05). K. R-n Jemnitz, Alexander, ungersk tonsättare (f. 1890 ö/8). Utgången ur Regers skola har J. tillägnat sig en personlig stil, som utan att vara atonal bygger på skalor av individuell karaktär. J. var elev vid MA i Budapest, därefter till Reger och Straube i Leipzig samt slutl. Schön-berg i Berlin, där han samtidigt var lärare. Verk: Preludium och fuga för ork., kammarmusik (bl. a. 2 violinsonater), orgel- och pianostycken, körer och sånger. H. M-g Jemnitz, S a n d o r, ungersk tonsättare (f. 1899 0/8), ordf, i Arbetarnas kulturella union i Budapest 1945 och chefred, för musiktidskr. Eneklö munkås. Efter stud, i komp, för Koessler vid MA i Budapest och i orgel för Straube i Leipzig var J. dirigent i Tyskland, Schweiz och Österrike. Återkommen till Budapest har han från 1925 varit musikkritiker i dagstidn. Nép-szava och Vilågossåg. Verk: Baletten Divertimento (Budapest 1947); Preludium och fuga för ork.; stråkkvartett, gitarrtrio, sonat för viola och violoncell o. a. kammarmusik; solo- och körsånger m. m. Jena, E 1 s e, dansk sångerska, sopran, har efter debut 1932 gjort sig känd som förträfflig romanssångerska och framträtt även i Sverige, Norge och Frankrike. J. har stud, vid MK i Khmn, för Ellen Beck, senare i Paris samt för Emmi Leisner och Povla Frijsh. H. G. Jenasymfonin, ty. Jen a er S ymp honi e, en L. van Beethoven tillskriven symfoni i C-dur, möjl. identisk med en av tonsättaren 1794 delvis skisserad och sålunda tillkommen före 1. symfonin. Verket utgavs 1911 av F. Stein i Jena, som i därvarande »Akademiska konserternas» arkiv funnit fullständigt, handskrivet stämmaterial. 93 Litt.: F. Stein, Eine unbekannte Jugend-symphonie Beethovens? (i SIMG 1911/12). Jenkins [d$e'nskins], John, engelsk tonsättare (1592—1678), en av de mest framträdande musikerna i England under 1600-t. Han var i tjänst vid Karl I:s och Karl II:s hov, där han spelade luta och stråkinstrument. Trots att J. skrev mycket musik inom de flesta stilar — särsk. 1 andes för violin och för orgel — och hans verk på sin tid voro populära, blevo endast få tryckta, bl. a. sånger i samlingsverk samt 12 sonater för 2 violiner och b. c. (1660). — Nytr.: Fancies utg. för stråkkvartett, en av A. Mangeot, 2 av S. Beck i English instrumental music of the 16th and 17th centuries ... 1:2 (1947). L S. Jenko, D a v o r i n, slovensk tonsättare (1835—1914), kom 1865 till Belgrad, där han 1871 anställdes som kapellm. vid Nationalteatern. J., som stud, i bl. a. Wien, där han 1860 komp, den slovenska marseljäsen Napraj zas-tava slave, bidrog i hög grad till den moderna serbiska musikens orientering västerut. Han skrev även musiken till Serbiens nationalhymn Boze pravde. Bland hans talrika sceniska verk blev operan Vracara (»Häxan») mycket populär. H. M-g Jenny, Albert, schweizisk tonsättare (f. 1912 24/a), blev 1936 musikdirektör vid S:t Fidelis i Stans. J., som stud, vid MK i Bern, Hoch’s Kons, i Frankfurt a. M. och MH i Köln (Jarnach och Johner m. fl.), har främst skrivit kyrkomusik, ss. mässor o. a. körverk. I övrigt märkas scenmusik, ork.-verk: en lustspelsuvertyr och Sin-fonische Musik (båda 1939) m. m., kammarmusik (stråkkvartett och 2 stråktrios), piano-och orgelstycken samt sånger. G. M. Jensen, Adolf, tysk tonsättare och musikpedagog (1837—79), främst känd genom finstämda sånger och pianoidyller, i stilen anslutna till R. Schumann. J. var en kort tid elev till bl. a. Liszt men framstår huvudsaki. som autodidakt. Han vistades 1858—60 i Khmn, där han mottog starka intryck av Gade. J:s sånger åtnjöto stor popularitet; en böjelse för det sentimentala har dock minskat deras dragningskraft på en nutida publik, ehuru flera (t. ex. Lehn’ deine Wang, O lass dich halten, Im Walde) alltjämt sjungas. Större livskraft ha hans pianostycken visat. Verk: Operan Turandot (rev. av W. Kienzl), ca 160 sånger, däribl. Sechs Lieder op. 1, Sie-ben Lieder op. 11, Spanisches Liederbuch (E. Geibel & P. Heyse) op. 4 och 11, Dolorosa (A. von Chamisso) op. 30, Gaudeamus (V. Scheffel) op. 40, Romanzen und Balladen op. 41, samt 94