JESSEL liska minnesmärket i 1500-t:s Danmark. Gradualet ersattes först 1699 av T. Kin-gos. — Facs.-utgåva 1935. H- G. Jessel, Leon, tysk operettkompositör (f. 1871 22/i), vann sina första framgångar med Tennsoldaternas vaktparad, Rosornas bröllopsmarsch o. a. salongsstycken. Verk: Operetterna Die beiden Husaren (Berlin 1913; De båda husarerna, Sthlm 1913), Schwarzwaldmädel (1917), Verliebte Frauen (1920), Die Postmeisterin (1921), Schwalben-hochzeit (s. å.), Des Königs Nachbarin (1924), Junger Wein (1933) m. fl. H. M-g Jessen, Annie, ->London, Poul. Jessner, Irene, österrikisk operasångerska, sopran (f. 1910), tillhör sedan 1936 Metropolitan. Efter studier vid MK i Wien deb. J. i Teplitz som Elsa i Lohengrin och framträdde senare i Praha (Prag), Brno (Brünn.) och München. Roller: Donna Elvira i Don Juan, Elisabeth i Tannhäuser, Sieglinde i Valkyrian, Greta i Hans och Greta, Margareta i Faust, titelr. i Aida, Desdemona i Otello m. fl. H. M-g Jeté [gote'], fr., i klassisk balett ett språng el. kaststeg med ett flertal varianter, ss. j. emboité, j. en t o urnan t, j. tombé, j. battu, j. b al-lott é, grand j. osv. Jeu [3Ö], fr. bet. för orgelstämma. I sammansättningar: j eux å bouche ->labialstämmor, j eux bouchés -^-täckta stämmor, j eux composés ->-sammansatta stämmor, j e u x d’a n c h e s ->rörstämmor, j e u x de combination, på en särskild luftlåda placerade alikvot- och rörstämmor, j eux de mutation, alikvotstämmor (->Alikvot) samt j eux h ar m oni q u es ->överblåsande stämmor. B. K. Le jeu de Robin et de Marion [la 30 da råbä'n e da mariå'n] är en pastoral med musik, som trol. uppfördes vid hovet i Neapel 1285 (el. 1275). Som förf, och kompositör uppges Adam de la Hale. Stycket upptar talad dialog med inströdda visor för en röst utan ackomp. och danser. Meloditonen är folkvisans, och det är åtminstone tänkbart, att icke alla sångerna voro direkt komp, för Adams sångspel. — Litt.: P. R. Kirby, A 13th century ballad opera (i ML 1930). E. S-m le Jeune [la 3Ön], C1 a u d e el. C 1 a u-d i n, fransk tonsättare (1528—1600), jämte Goudimel den främste representanten för den reformerta andliga musiken vid denna tid. J., som 1598 blev kungl. kammarkomposi 103 tör, var huvudsaki. verksam i Paris och där knuten till den krets av diktare och musiker, som arbetade för de nya humanistiska idealen, bl. a. inom versläran. Hans musik följer i cle flesta fall den metriska rytmen i enlighet med den antika prosodins regler (»musique mesu-rée»). J. tonsatte på detta sätt många av T. Bezas och C. Marots rimmade övers, av Psal-taren men även franska chansons till dikter av G. A. de Baif, bl. a. Le Printemps, utg. 1603 av systern Cécile, som även publ. J:s mest kända verk, tonsättningen av den kal-vinistiska, franska övers, av Psaltaren (4—5-st.; 1613). Flerstämmigheten är här mycket enkelt utformad, och verket kom också till vidsträckt användning inom reformerta trosom-råden. Andra verk äro skrivna i motettisk stil, t. ex. Dodécachorde ... (2—7-st.; 1598). Verk: Dix pseaumes de David... en forme de mötets (4-st.; 1564), Pseaumes mis en musique ... (4-st.; 1580; fullst. ex. i UUB), Livre de meslanges ... (4—10-st.; 2 bd, 1585—1612), Dodécachorde, contenant douze pseaumes de David, mis en musique selon les 12 modes... (2—7-st.; 1598; flera uppl.), Les 150 pseaumes... (4—5-st.; 1601; flera uppl.), psalmer (3-st.; 3 bd, 1602—10), Le printemps ... (2—8-st.; 1603), Pseaumes en vers mezurez ... (2—8-st.; 1606?), Octonaires de la vanité et incon-stance du monde... (3—4-st.; 1606), The 1. twelwe psalm in 4 parts... adopted to the English version (1780; ex. i MA:s bibi.), instrumentalmusik samt chansons o. a. i samtida samlingsverk. Nytr.: I Maitres musiciens de la renaissance frangaise utg. av H. Expert: Dodécachorde (bd 11), Le printemps (bd 12—14), en del av Livre de meslanges (bd 16) och Pseaumes en vers mezurez... (bd 20—22) samt i MMF bd. 1 och 8 Octonaires; i bd 8 även psalmer ur Second livre de meslanges och Dialogue å sept par-ties ur Dix pseaumes (1564). I HAM finnes en tonsättning av Psalm 35 och en chanson ur Le printemps; härur även ett stycke i SchGMB. I bd 2 av Select madrigals and partsongs ..., utg. av W. B. Squire, finnas 2 chansons. Litt.: M. Cauchie, La mort de C. le J. (i RdM 1927); D. P. Walker & F. Lesure, C. le J. and musique mensurée (i MD 1949). l. S. La Jeune France [~3Ön frans], en parisisk musikergrupp, bildad 1936 och bestående av Y. Baudrier (initiativtagare), A. Jolivet, D. Lesur och O. Messiaen. Vid dess första konsert, vilken ägde rum i juni 1936 under ledning av R. Désormière och med bl. a. författarna G. Duhamel, F. Mauriac och P. Valéry som beskyddare, deklarerades, att gruppen bildats för att planmässigt offentliggöra ej blott egna utan ibland även andra nya verk, som röjde en liknande strävan att undvika både akademiska och s. k. revolutionära schabloner. Genom kriget avbröts denna målmedvetet anlagda och livligt 104