JOSEPHSON, J. A. Jorda, E n r i q u e, spansk dirigent (f. 1911 24/3), från 1946 verksam vid Decca Record Co., London. J. deb. i Paris 1938. Spec. känd som god interpret av fr., ry. och sp. musik har han gjort stor lycka i såväl England som Spanien. G. M. Jo'rdan, Sverre, norsk tonsättare och dirigent (f. 188 9 25/s), en av förgrundsgestalterna i Bergens musikliv från 1914, främst som orkester- och körledare. Av hans kompositioner ha framför allt sångerna vunnit stor uppskattning. J. stud, först piano i Bergen och därefter i Berlin, där Vianna da Motta, Gortatowski och Ansorge voro hans lärare i piano och Klatte i musikteori och instrumentation. Efter hemkomsten har han ver kat i Bergen med avbrott för turnéer i hemlandet, Danmark, Finland och Tyskland. Som pianist har han framträtt spec. som kammarmusikspelare och ackompanjatör. Sin debut som dirigent hade J. 1911; körledare i Harmonien 1922—32, kapellm. vid Den nationale sce-nes ork. från 1931; även musikanmälare i Mor-genavisen, Bergen, 1917—31. Som tonsättare är J. nationellt känslobetonad och tillhör närmast den nyromantiska skolan i norsk musik. Verk: Skådespelsmusik till B. Björnsons Halte-Hulda (Bergen 1922; även som ork.-svit op. 26) och till H. Meidells Purpur; Suite for orkester i gammel stil op. 4 (1911), Norvegiana op. 22 (1921), Suite over norske folketoner og danse op. 37 (1937), Holberg-silhuetter op. 39 (1938), pianokons. op. 45 (1945), violoncellkons. (1947); Smeden för kör och ork. op. 25 (1924), Norge i vore hjerter (N. Grieg) op. 32 (1928), deklamatoriet Feberdikte (Hamsun) op. 13 (1921), körsånger, manskvartetter och över 200 solosånger; violinsonat f-moll op. 16 (1918), pianostycken m. m. Litt.: O. Mosby, Musikselskabet Harmonien 2 (1949). H. K. Jose'ffy, R a f a e 1, amerikansk pianist av ungersk börd (1852—1915), prof, vid National Cons. i New York 1888—1906. J. var högt ansedd både som pianist och pedagog. J. stud, vid MK i Leipzig, för Tausig i Berlin och var 1870—71 elev av Liszt i Weimar. Han deb. i Berlin 1872 och framträdde ffg. i New York 1879. J. skrev pianostycken samt School of advanced piano playing (1902; ty. uppl. s. å.) och First studies for the piano (1913) samt red. och arr. verk av J. S. Bach, Chopin m. fl. 133 Litt.: E. Hughes, R. J:s contribution to piano technic (i MQ 1916). Å. B. Josef i Egypten, fr. Joseph, lyrisk opera i 3 akter. Musik av E. H. Méhul till text av A. Duval. Uppförd ffg.: Paris 1807; Khmn 1816; Oslo 1830; Hfors s. å.; Sthlm 1856; Gbg 1864. — Huvudroller: Josef (tenor), Benjamin (sopran), Simeon (tenor), Jacob (bas), Utobal (bas). Josef och hans bröder, »operaoratorium» i 4 d. av Hilding Rosenberg, texten efter T. Manns bibliska romancykel bearb. av tonsättaren: Den brokiga klädnaden (1945 —46; 1946), Josef och Potifars hustru (s. å.), Josef drömtydaren (1947) och Josef försörjaren (1947—48; samtliga i sv. radio). H.M-g Joseph(i) [jåse'fi], Georg, tysk tonsättare, furstbiskoplig musiker i Breslau vid mitten av 1600-talet. J. skrev musiken till huvudparten av J. Schefflers (Silesius) Heilige Seelenlust... (5 bd, 1657—68); många av dessa melodier upp-togos i protestantiska sångböcker, spec. pietistiska. Till karaktären känslosamma följa sångerna arieartade förebilder. Litt.: Erna Levin, G. J. O. S. Josephson, Edvard Ephraim, musikhandlare (1825—82), bror till J. A. och L. J., innehade egen musik- och instrumenthandel i Sthlm. Den förra överlät han 1861 till J. Jacobsson. Josephson, Jacob Axel, tonsättare och dirigent, f. 1818 27/3 i Sthlm, d. 1880 20/3 i Uppsala, bror till E. och L. J., hör till de tidigaste svenska romantiska kompositörerna, i vilkas musik ett påtagligt nationellt drag gör sig gällande, och hans insatser som kör- och orkesterledare blevo av genomgripande betydelse ej blott för Uppsalas utan även för hela landets musikliv. — LMA 1857. Prof:s tit. 1874. J. blev 1835 student i Uppsala, där hans studier med musik som huvudämne resulterade bl. a. i avh. Några momenter t.ll en karakteristik af den nyaste musiken (1842) och i en lärarplats i musik vid katedralskolan (1841—43). Samtidigt ledde han sångfören. Lilla sällskapet, som företrädesvis odlade äldre kyrkomusik. Han var en bemärkt gestalt i den musikaliska kretsen omkring landshövding von Kraemer, Geijer och Malla Silfver stolpe, och han blev god vän med bl. a. G. Wennerberg, A. Sidner, A. N. Sundberg — den blivande ärkebiskopen — och Jenny Lind. Kanske var 134