JOSEPHSON, L. Jacob Axel Josephson. Oljemålning av Egron Lundgren 1846. Sundberg en av de drivande krafterna till att J., som var av judisk börd, 1841 övergick till kristendomen. Jenny Lind gav honom ekonomisk hjälp till utländska studier, vilka han 1844 bedrev i bl. a. Dresden (orgel för F. Schneider) och Leipzig (komp, för Hauptmann och N. W. Gade) samt i Rom 1845—46. Efter hemkomsten till Sverige var han 1847— 49 ledare för Harmoniska sällskapet i Sthlm och blev sistn. år direetor musices i Uppsala samt gr. Filharmoniska sällskapet. Åren 1851—52 var han dirigent för Allmänna sången och från 1854 för O. D., 1864 blev han domkyrkoorg. och höll från s. å. regelbundna föreläsningar i musikhistoria vid univ. År 1867 gr. han Uppsala domkyrkokör. På sommaren detta år stud, han i Tyskland kyrkomusik och församlingssång och fick efter F. Berwalds död (1868) i uppdrag att fortsätta revideringen av Haeffners koralbok; J:s bearb. omfattade koralerna 60—200. Som tonsättare deb. han 1841 med ett h. sånger för en röst och piano, följt av flera andra. I de första märktes ett inflytande från A. F. Lindblad, som blev varaktigt. Den lätta förändring, som under 1850-t., efter kontakten med den nyare musikaliska andan i Leipzig, kan spåras i hans sånger och som —• kanske främst under inflytande från Schumanns och Robert Franz’ sångstil — yttrar sig i att har-moniken blev något rikare och ackomp:s deltagande i texttolkningen något intensivare, innebar ingen revolution. J:s sånger uppskattades livligt icke blott i Sverige utan även i utlandet, där Jenny Lind sjöng dem. 135 Den melodiska uppfinningen är också det starkaste i de större vokala verken, av vilka de främsta torde vara kantaterna Islossningen op. 9 (uppf. 1849), Korsriddarne utanför Jerusalem op. 13 och Arion op. 42 (1878) samt det kyrko-musikaliska verket Quando corpus op. 20. Nämnas böra också hans manskörsånger, t. ex. Requiem, Stjärnorna tindra re’n, Vårliga vindar draga och Vårt land, och saml. av andliga sånger med titeln Zion (1867—70). J:s instrumentala produktion, bl. a. en symf. i Essdur (uppf. 1849) och pianostycken, äger däremot inte samma betydelse; hans bristande sinne för kontrapunkt och harmonisk uttrycks-kraft har inverkat menligt på dessa verk. Litt.: N. P. ödman, Ur en svensk tonsättares lif (2 bd, 1885—86); Lotten Dahlgren, Grannarna på Kungsängsgatan (1914); K. Nyblom, J. A. J. (1926); Hilda Josephson, Minnen (i Kyrko-sångsförbundet 1947). F.H.T. J :s syster, pianisten Vilhelmina (M i n a) Josephson, gift Schück (1816—1906), gr. ett musikinst. för flickor i Sthlm 1843, där hon deb. 1830. Hon var den första pianist, som där offentligt spelade Chopin (1840) och Schumann. Litt.: Å. Brandel, Chopin i Stockholms musikliv. .. (i Musikvärlden 1949). Å. B. Josephson, Ludvig Oscar, teaterman och författare (1832—99), bror till E. och J. A. J., intendent vid K. teaterns i Sthlm lyriska och dram. scener 1865—68, sceninstruktör 1889—94 och sekr. 1894—96. Efter att utomlands ha stud, teater deb. J. som skådespelare 1858 på Mindre teatern i Sthlm, knöts 1861 till K. teatern som aktör och 1864 som regissör. Utom vid denna institution var han verksam som teaterman vid andra scener i Sthlm, Gbg och Oslo. J. skrev flera skådespel (några med scenmusik av A. Söderman) och bl. a. texten till Öländers opera Blenda (1877) samt uppsatser i teaterfrågor. Skolad som regissör bl. a. hos Aug. Bournonville gjorde han vid Operan i intimt samarbete med L. Norman och dekorationsmålaren F. Ahlgrenson en värdefull insats som sceninstruktör, främst med Den stumma från Portici, Afrikanskan och Romeo och Julia. — Litt. et art. 1883. — J:s självbiogr. Ideal och verklighet, brev o. a. ms. finnas i KB. Litt.: G. Nordensvan, Svensk teater... 2 (1918); E. af Edholm, På Karl XV:s tid (1945). E.S-m Josquin des Prez [3åskä'n de prä], (D e p r è s, Desprès, Deprez, Des P r è s, i Italien Del P r a t o m. fl. namnformer), nederländsk tonsättare (omkr. 1450—1521), den mest berömda musikern under förra hälften av 1500-t., vars verk sjöngos över hela Europa. Trol. lärjunge till Okeghem och väl förtrogen 136