JO STEN lingua, Da pacem och Sub tuum praesidium utg. av J. Ott 1539; omkr. 120 motetter i saml.-verk av O. Petrucci 1501, C. Peutinger 1520 m. fl.; omkr. 30 psalmer, utg. av O. Petrucci 1519, J. Petrejus 1538 och 39 samt J. Montanus och U. Neuber 1553 m. fl.; franska chansoner utg. av T. Susato 1545 (ex. i UUB), P. Attaignant 1549 (ex. i UUB) och N. Du Chemin 1553. Nytr.: En saml.-utgåva påbörjades 1921 av Vereeniging voor Nederlandsche Muziekgeschie-denis. Till 1943 ha av A. Smijers utg. 21 h. — Chorwerk 1, 3, 18, 20, 23, 30 (utg. av H. Ost-hoff), 33 och 42. — Oudnederlandsche meesters voor het orgel 1—3 utg. av F. Peeters. Litt.: A. W. Ambros, Geschichte der Musik 3 (21882); E. van der Straeten, La musique aux Pays-Bas avant le 19e siècle 6 (1882); F. de Ménil, Les grands musiciens du Nord: J. de P. (1897); A. Schering, Die niederländische Orgel -messe im Zeitalter des Josquin (1912); T. W. Werner, Anmerkungen zur Kunst Josquins ... (i ZMW 1924/25). — Se även förord till Chorwerk 1, 3, 20 och 42. I. S. Josten [dgåstn], Werner Eric, amerikansk tonsättare och dirigent av tysk börd (f. 1885 12/b), sedan 1923 prof, i kontrapunkt och komposition vid Smith Coll. i Northampton och ledare för dess orkester, med vilken J. i USA introducerat operor av Monteverdi, Fux och Händel. J. stud, för R. Siegel, Jaques-Dalcroze samt i Paris, blev 1918 bitr, kapellm. vid Staatsoper i München och kom 1920 till USA. — Hans senare verk uppvisa en tydligt abstrakt tendens med lyriska inslag. Verk: Baletterna Jungle (1928), Batouala (1930 —31), Joseph and his brethren (1932) och En-dymion (1933); symf. för stråkar (1935), Symphony in F (1935—36), Concerto sacro för stråkork. och piano nr 1 (1927) och 2 (s. å.), Sere-nade (1934) o. a. ork.-verk; Crucifixion för bas och bl. kör a cap. (1915), Ode for S:t Ceci-lia’s day för sopran, baryton, bl. kör och ork. (1925), A une madone för tenor och ork. (1929) m. fl.; kammar-, pianomusik, sånger m. m. Å.B. Jota [chå'ta], spansk folkdans i livligt tempo och 3/4- el. 3/8-takt. Eg. hemmahörande i Aragonien anses den härledd ur den äldre dansen ->canarie. Den dansas parvis och har en viss likhet med valsen, ehuru paren icke cirkulera utan dansa mot varandra under tillfälliga platsbyten. I en variant därav, j. al a i r e, lyfter kavaljeren sin dam i höjden under dansens gång. I konstmusiken har j. upptagits av bl. a. Glinka (.Jota aragonese), Liszt, Saint-Saèns, Albeniz, Granados, de Falla (t. ex. i Den trekantiga hatten) och Laparra, som skrivit en opera med titeln La jota. K. R-n Joteyko [jåta^kå], T a d e u s z, polsk tonsättare (1872—1932), elev av Gevaert och Noskowski, prof, vid MK och 1914— 18 dirigent för Filharm. ork. i Warszawa. Verk: Operorna »Spelaren» (1919), »Sigismund August» (1925) och »Drottning Hedvig» (1928; samtliga Warszawa) m. fl.; symf. C-dur (1895), konsertuvertyr över 3 polska sånger, polsk svit, Esquisses maritimes o. a. ork.-verk; kammar- och vokalmusik samt musikteor. arbeten. Jouhikantele ->Stråkharpa. Journal de Musique [3orna'll do [-my-zi'kk],-] {+my- zi'kk],+} en i Sthlm 1820 av F. Berwald utg. periodisk publ. av musikalier. I allt ut-kommo 4 h. med bl. a. komp, av Berwald. Publ. utgör möjl. en fortsättning av Ber-walds Musikalisk Journal. Joyce [d3a1s], E i 1 e e n, nutida engelsk pianist, en av sitt lands främsta och känd bl. a. genom tolkningar, även på grammofon, av rysk musik. J. har stud, för von Pauer vid MK i Leipzig och Teichmüller, senare för Matthay och Schna-bel. Efter debuten i London 1930 har hon konserterat bl. a. i Australien 1937. J. har även medverkat i filmer ss. Battle for music (1944), The seventh veil (Sjunde slöjan, 1946), Brief encounter (Kort möte, s. å.), Men of two worlds (Kisenga, Afrikas son, 1947), A girl in a million (Ungkarlsflickan, 1948). Litt.: C. H. Abrahall, Prelude. The early life of E. J.... (1947). Å.B. Ju'balflöjt, en öppen, cylindrisk labial-stämma i orgeln av medelvid genomskär-ningsmensur och med fyllig, flöjtartad klang. J. förses stundom med dubbla labier. Tonhöjden är 8'—2'. Namnet syftar på den i 1 Mos. 4:21 omtalade Jubal, »stamfader för alla dem, som hantera harpa och pipa». B. K. JubilaTe, lat., höjen jubel, inledningsord i den lat. kyrkobibeln till Psaltarens jubelpsalmer, i liturgin främst Ps. 66 och 100 (enl. sv. kyrkobibelns numrering). I den romerska mässliturgin utgöra inled-ningsverserna av Ps. 66 (VV 65), Jubilate Deo omnis terra, Höj en jubel till Gud, alla länder, introitus på tredje söndagen efter påsk, som sedan äldre medeltiden erhållit namnet J. efter antifonens begynnelseord. På söndagen Cantate, fjärde efter påsk, återkommer denna psalm som offertorium (under formen Jubilate Deo, universa terra). Det är karakteristiskt, 139 140