JUDISK MUSIK Notex. 5. till en veritabel krasch för den judiska musiken (1800-t.), visar det sig att de östeuropeiska judarna förmå sammansmälta de nya stildetaljerna med sin egen musik och på så sätt förbereda den judiska musikens renässans i våra dagar. Även i Tyskland voro de rytmiska dragen i metrisk poesi det första, som judarna upptogo från sin omgivning. Fasta melodier. Ledmotiv. Rytmens framträngande och det modala re-citativets stagnation gynnade uppkomsten av de s. k. fasta melodierna. En av de mest berömda från 1600-t. är den till Kol Nidrei-texten, som genom M. Bruchs europeiserade bearb. fått vidsträckt spridning. Men vid sidan om dylika fixerade mel. till bestämda texter ha judarna i den synagogala musiken infört ett nytt stilmoment, näml, ledmotivet. Av religiösa skäl och för att göra dem lättare igenkännliga åtskiljdes näml, dels olika grupper av bemärkelsedagar, dels vissa textgrupper genom ledmotiv från varandra, och denna nya sed fick snart de religiösa auktoriteternas välsignelse. Det europeiska inflytandet ger sig tillkänna på många sätt: 1) melodiföring i form av brutna ackord, 2) den underliggande rytmen, även där till det yttre ännu modal form föreligger, 3) inblandning av tyska motiv (notex. 5 takt 3—4 i Höga helgdagarnas aftonbön är ett ofta använt minnesångmotiv) etc. Dessa motiv upp-togos fram till 1500-t. även utanför Tyskland av de europeiska judarna. Då därefter de tyska judarnas kulturella nivå sänktes genom förföljelse och ekonomisk misär och även deras själsliga motståndskraft därigenom försvagades, fick tyskt mus. tänkande allt större herravälde över den judiska musiken, vilken det sedan behärskat till nuv. tid. Endast ytterst få av periodens mel. kunna sägas ha fått vidare spridning; i notex. 6 återgivas de två populäraste. Harmonik. En harmonisk (flerstämmig) sats kände den judiska forntiden förmodligen till endast i form av kvint- och kvartparalleller. Harmoniskt betingad flerstämmighet infördes i synagogorna under den korta tid, då judiskt kulturliv någorlunda ostört kunde växa fram i renässansens Italien, dvs. tiden omkr. 1550—omkr. 1630. Salo-mone Rossi (Ebreo) skrev Haschirim Ascher Lisch’lomo (»Salomos sånger»), 33 komp, för 3—8-st. kör med soli, innehållande psalmer, Notex. 6. 147 148