JUNGFRU MARIE ÖRTAGÅRD 18 och Estoniaork. i Tallinn 1918—21; lärare vid MK i Riga 1922—24. J. har turnerat i Europa och USA (Skandinavien 1947). E.T. Jularbo, eg. Karlsson, Carl Oscar, musiker (f. 1893 8/ö), innehar sedan länge en rangställning som »Sveriges drag-spelskung». J. turnerade redan från 1900 i Norge och Sverige och vann bl. a. 157 första pris vid tävlingar under åren 1907—16 men förklarades därefter professionell. Utom i Norden har J. turnerat flerstädes i Europa. Han innehade 1930 —34 egen musikhandel i Sthlm och utgav 1946 sina memoarer, Med dragspelet i högsätet. Bland J:s omkr. 100 komp., samtliga tillhörande kategorin »gammal dansmusik», har många vunnit enastående popularitet, t. ex. Livet i finnskogarna (1913), som gått ut i närmare 4 miljoner grammofonskivor, Avestafor-sens brus (1918) och Nya Värmlandsvalsen (1936). J:s son, Eberhardt Oscar J. (f. 1915 11 /i), spelade tills, m. fadern från 1928 och gr. 1946 ett eget kapell. H. M-g Julia'nus av Speyer [- fpa^sr], liturgisk författare och tonsättare (d. 1250), berömd för sina mönsterbildande rimoffi-cier till Franciskus’ och Antonius’ av Padua ära. J. har skapat den typiskt senmedeltida formen för rimofficiet (->Rimofficium), dvs. cykeln av tidegärdsgudstjänster för en bestämd festdag, vari alla partier med undantag för de gammaltestamentliga psalmerna och de bibliska läsningarna (lectiones) utgöras av metriska och rimmade partier, i vilka vanl. anspelningar göras på resp, helgons legend (historia). Litt.: J. E. Weiss, Julian von Speyer (1900); H. Felder, Die liturgischen Reimoffizien auf die hll. Franziskus und Antonius (1901). R. S. Julinder, John Vilhelm, lutsångare (f. 189 0 26/ø), elev av Lennartsson, G. Bratt och Haldis Ingebjart. Från 1917 engagerad vid kabaréer och teatrar har J. dock huvudsaki. framträtt som lutsångare, även i landsorten, Norge och Danmark. Utom visor av Bellman, B. Sjöberg, E. Taube o. a. har han sjungit egna tonsättningar till dikter av Dan Andersson, F. Nycander, Jere-mias i Tröstlösa och N.-M. Folcke. H. M-g Jullien [3yllia'n], Jean Lucien A d o 1 p h e, fransk musikskriftställare (1845—1932), kännare av bl. a. 1700-t:s franska musik- och teaterhistoria; även verksam för tysk musik i Frankrike. Urspr. rättslärd, blev J. 1872 musikkritiker i Le Frangais (till 1887); från 1873 även i Journal des Débats. Hans viktigaste skr. äro biogr. över Wagner (1886; eng. uppl. 1901) och Berlioz (1888). Litt.: F. Delhasse, A. J. (1884). O. S. de Jumilhac [da 3ymila'k], Dom Pierre B e n o i t, fransk präst och koralteoretiker (1611—82), blev efter stud, i Bordeaux benediktinmunk 1630, prior i S:t-Julien 1647 och provinsialvisitator och generalassistent föi’ Saint-Maur-kongregationen och prior i S:t-Corneille i Compiègne 1660. J. har med sitt arbete, La Science et la pratique du plain-chant ou tout ce qui appar-tient ä la pratique est étably par les principes de la Science... (1673), skapat sig ett namn som en av den nyare tidens fåtaliga koralteoretiker före 1800-t. Dechevrens uttalar om hans verk, att det utgör den mest kompletta framställning som existerar av den musikaliska vetenskapen och konsten i direkt anslutning till greg. teori och praxis. Det omfattar 6 huvuda vd.: 1) sångkonsten, 2) tonförrådet, 3) tidsmåtten, 4) tonalitet, 5) slutfall och pauser, 6) sångövningar. En 2. uppl. ombesörjdes 1847 av T. Nisard och A. Le Clercq. Dock gör sig den tidstypiska omformning av greg. koral gällande, som syftade till en vismässig dur/moll-melodik och logiskt ledde till koralnykomposition. Litt.: T. Nisard, Biographie de Dom B. de J. (1865); A. Dechevrens, Études de Science mu-sicale 3 (1898); art. av M. Brenet i Tribune de Saint-Gervais 1899; P. Aubry, Mélanges de musicologie critique ... (1900). C.-A. M. Junger [d3a'nSga], Esther, amerikansk dansös och koreograf, deb. 1930 i New York med egen dansafton. År 1937 presenterade hon sin första gruppkomposition, Festive rites, senare följd av bl. a. Rhapsody U.S.A. (1940), Dark of the moon (1945) och Spring in Brazil (1946). Till J:s främsta solodanser höra Animal ritual, Archaic figure och Variations on a tango. K. R-n Jungfruburen, ty. Das Dreimäderlhaus, sångspel i 3 akter av A. M. Willner och H. Reichert, efter H. Bartschs roman Schwammerl, behandlande episoder ur Franz Schuberts liv. Musik av F. Schu-bert, apterad för scenen av H. Berté. Uppförd ffg.: Wien 1916; Gbg s. å.; Sthlm 1917; Oslo s. å.; Hfors s. å.; Khmn 1919. — Huvudroller: Franz Schubert (baryton), Schober (tenor), Hannerl (sopran), Grisi (sopran). Jungfru Marie Örtagård, den svenska översättningen av birgittinnunnornas vec-koritual till Jungfru Marias ära (lat. Vi-ridarium beatae Virginis Mariae). Nunnorna utförde detta officium på sin sångläktare i klosterkyrkans östra del, omväxlande med munkarnas dagliga tidegärder 157 158