JöDE Liva Järnefelt. M. Järnefelt-Palmgren. dirigent för Stadsorkestern där. — Litt. et art. 1907; LMA 1908; prof:s titel 1940. Som dirigent har J. visat sig suveränt behärska vitt skilda stilar och musikarter, ehuru hans mest minnesvärda prestationer äro knutna till Mozarts och Wagners operor (bl. a. Nibelung-ens ring, där han även var regissör) samt Beet-hovens och Sibelius’ orkesterverk. Hans tolkningar ha präglats av musikalisk förfining och stilkänsla i förening med konstnärlig intuition och äkta inlevelse. I sina kompositioner följer J. en nord, romantisk riktning med inslag av Sibelius och Wagner (främst orkesterbehandlingen). Hans orkesterverk utmärka sig genom säker formgivning och klangfull orkestrering; bland hans smärre alster ha Preludium och Berceuse (1904) vunnit världsrykte. Till sina främsta arbeten räknar J. själv de 12 kantaterna för kör och ork., däribl. Fosterlandets anlete (1922). I sina omkr. 50 solosånger (delvis med ork.) visar sig J. som en fint kännande lyriker, och många av dessa (t. ex. Solsken, Söndag, Titania, En drömmares sång till livet och Fågeln) ha rönt allmän uppskattning. — G. 1. ggn 1893—1908 m. sångerskan Maikki Järnefelt-Palmgren; 2. ggn 1910 m. operasångerskan Liva Edström. Verk: Skådespelsmusik till Aristofanes’ Fåglarna (Sthlm 1928) o. a.; Korsholm, symf. dikt (1894), Heimatklang, symf. fantasi, Symfonisk fantasi (1895), Forsfärden (ur filmmusiken till Sången om den eldröda blomman, 1919), 2 sviter, 2 uvertyrer, en serenad samt smärre ork.-komp.; 12 kantater, däribl. Fosterlandets anlete (till Äbo univ:s invigning 1922), Åbo slott (J. J. Wecksell), Tempelbyggarne (till univ:s i Hfors 400-årsjubileum 1940) samt kantat till Joensuu stads 100-årsjubileum 1949; manskvartetter ss. Sirkka och Wanderers Nachtlied (Goethe), sånger m. m. Litt.: Art. av T. Rangström i Orfeus 1925; H. Glimstedt, A. J. (i Ord och bild 1932). G.D. J:s hustru i andra giftet, operasångerskan, mezzosopran, Olivia (Liva) Järnefelt, f. Edström (f. 1876 18/3), syster till Anna Edström, deb. efter stud, vid MK i Sthlm (J. Günther) och för G. Bratt, Signe Hebbe m. fl. 1898 på K. teatern, där hon var anställd till 165 1926. Främst Wagnersångerska uppträdde hon även som Carmen och Azucena i Trubaduren m. m. — Litt. et art. 1920. LMA 1924. G. P. Järnefelt-Palmgren, Maikki, f. P a-k a r i n e n, finländsk sångerska, sopran (1871—1929), under åren efter sekelskiftet internat. berömd romanssångerska. Utbildad vid MK i Hfors (A. Ojanperä) samt av Mme Marchesi i Paris och J. Hey i Berlin var J. engagerad vid operascener i Tyskland och Italien, där hon främst uppträdde i Wag-nerroller; gästspel i Bayreuth 1899 och Sthlm 1904 (Elisabeth i Tannhäuser och Sieglinde i Valkyrian). I S. Palmgrens opera Daniel Hjort kreerade hon 1910 Sigrids roll. J. var även initiativtagare till de av A. Järnefelt ledda operaföretagen i Hfors 1904 och följ, år; även framstående sångpedagog. — G. 1. ggn 1893—1908 m. tonsättaren A. Järnefelt; 2. ggn 1910 m. tonsättaren S. Palmgren. G. D. Jöde, Fritz, tysk musikpedagog (f. 1887 2/8) en av förgrundsgestalterna i den tyska musikaliska ungdomsrörelsen under 1920-t., nu verksam i Hamburg, där han leder ungdomsorganisationerna Ju-gendhof Barstättel och den av honom 1947 gr. M u s i k a n-tengilde. Utbildad i hemstaden Hamburg var J. 1908— 20 folkskollärare där; efter univ.-studier i Leipzig blev han 1923 prof. vid Staatliche Akad. für Kirchen- und Schulmusik i Berlin. Han innehade där bl. a. ledarskapet för de statliga utbildningskurserna för lärare vid ungdoms- resp, folkmusikskolor, ombildade 1930 till seminarium med J. som rektor. J. avstängdes från samtliga befattningar 1935. Efter besök i Khmn kom han 1934 som ledare till Siljanssko-lans sommarkurs i Tällberg, och följ, år föreläste han i Sthlm. Såväl härigenom som genom senare kurser i Tällberg (1937—39, 42 och 48) kom J. att i hög grad stimulera intresset för den unisona sången i vårt land (->AIlsång). J:s syfte har varit att samla alla kring musiken, icke i passivt lyssnande utan i aktivt deltagande. Hans s. k. »offene Singstunden» voro tänkta som motvikt mot det organiserade musicerandet och samtidigt mot den amer. schlagermusiken. Han betonade även nödvändigheten av en hemmusikens förnyelse och införde härför nya instrumentalformer, varjämte han propagerade för äldre kammarmusik och instrument, bl. a. blockflöjten. Hans utgåvor av sång- och instrumentalmusiksaml. i anslutning härtill ha varit mycket omfattande. 166