KASTALSK1J lärare vid Sibeliusakad. (dåv. MK) i Hfors sedan 1927, från 1940 i musikteori. K., som även verkat som kapellm. och org., var 1921—22 musiklärare vid Suomi-Opisto i Hancock (USA); har skrivit Lärokurs i ton-träffning (2 d., 1946—47) och komp, kantater o. a. körverk, 2 orgelsonater m. m. G. D. Ka'semets, U d o, estnisk tonsättare (f. 1919), sedan 1951 verksam i Canada. K., som stud, vid MK i Tallinn och MH i Stuttgart, har framträtt med komp, i fri tonal stil, ss. ork.- och körverk, däribl. 2 kantater, ett rekviem för damkör och orgel, kammarmusik, pianokompositioner, däribl. en sonatin op. 14: 2 (1949), etc. E. T. Ka'skas, Anna, amerikansk operasångerska, alt, av litauisk börd (f. 1910), har gjort stor lycka genom sin varma, i det lägre registret ovanligt charmerande stämma. K. stud, vid Hartford Cons. och i Kovno, där hon gjorde sin operadeb. som Ulrika i Maskeradbalen. Efter stud, och uppträdanden i Italien sjöng hon 1936—46 på Metropolitan. von Ka'skel, Freiherr Karl, tysk tonsättare (f. 1866 lo/io), verksam i Dresden och München. Han stud, för Reinecke och Jadassohn vid MK i Leipzig, senare vid MK i Köln. Verk: Operorna Hochzeitsmorgen (Hamburg 1893), Der Dusle und das Babeli (München 1903), Der Gefangene der Zarin (Dresden 1910), Die Schmiedin von Kent (Dresden 1916) o. a., operetten Die Glücksstation; ork.-verk, pianostycken, sånger m. m. Litt.: E. Schmitz, K. von K. (1909). H. M-g Kaski, H e i n o Wilhelm Daniel, finländsk tonsättare (f. 1885 21/e), sedan 1928 sånglärare vid de finska folkskolorna i Hfors; även pianopedagog. K. stud, vid Filharm, sällskapets ork.-skola i Hfors, för E. Melartin, S. Palmgren och på kontinenten. Bland hans talrika verk, som äga ett melodiskt och klangfullt, ofta humoristiskt tonspråk, märkas symf. h-moll, 4 sviter, Pré-lude, Bergtrollens aftonspel o. a. ork.-verk, pianostycken, sånger m. m. A. F. Kassatio'n (it. cassazione, av cassa, trumma, el. cassare, säga farväl, el. nylat. gassatim, gatuliknande), en divertimento och serenad närstående flersatsig form av instrumental utomhusmusik, som odlades under senare delen av 1700-t. En k. nyttjar vanl. både stråk- och blås-instr. och förenar element från såväl sviten som tidens symf. stil. Till de mest kända ex. höra Haydns k. från 1760-t. och Mozarts från omkr. 221 Christoffer Karsten. 1769. — Närmare om denna och likartade formers förhistoria ->Serenad. Jämförande art.: Divertimento. I. B-n Ka'ssern, T a d e u s z Zygfried (Zyg-fryd), polsk tonsättare (f. 1904 10/3), vars verk visa inflytande från Skr jabin och Szymanowski; sedan 1948 polsk konsul i New York. Verk: Sinfonietta giocosa (1935), symf. dikten Dies irae (s. å.; till minne av J. Pilsudski), kons, för olika besättningar; körverk, även m. ork., kammar- och pianostycken, sånger m. m. O.S. Kassow, Hans, dansk violinist (f. 1902 21 /i), elev av A. Svendsen; Kgl. kapel-musicus 1923. K. var en av gr. av den nu upplösta T h o r-vald Nielse n-k vartetten, där han spelade altviolin, och har sedan som violinist och altviolinist tillhört åtsk. ensembler, ss. Erling Bloch-, Gerhard Rafn- och Breuning-Bache-kvartetterna, med vilka han konserterat inom och utom landet. H. G. Kastalskij, Aleksandr Dmitrevitj, rysk tonsättare (1856—1926), lärare vid och från 1910 dir. för Synodal-inst. i Moskva (1918 omvandlat till »Folkliga koralakad.» och 1923 förenat med MK där). 222